lördag, februari 09, 2008

Barnvaktshelg – lördag



Han somnade sent igår, 4-åringen. Typ 23.30. Han var vid gott mod hela tiden, men var väl för uppspelt för att sova. Han vaknade tidigt idag, 4–åringen. Och ansåg att det var morgon. Långt tidigare än vi ansåg det var morgon. Maken gick upp med honom vid 7-snåret, och jag sov vidare. Jag hade sovit dåligt hela natten.
Jag gick upp lagom till en tidig lunch - vi grillade korv på grillen nere vid stallet. I väntan på lagom glöd, stod vi på bäckövergången och kastade i pinnar & gräs som poppade upp i andra änden bäckröret. Sedan var vi uppe på kullen där Ronja busade runt och Nils försökte locka henne till sig. Man kan säga att det var ett tema under hela lunchen. Först kommer katten. Sedan Nils. Han hjälpte till att dra upp grästuvor i paddocken (japp, barnarbete hos oss är helt OK) till det var dags att börja äta. Sedan ville han in – det visade sig att gummistöveln läckt in vatten.

Så vi var inne och läste TinTin när våra vänner Annelie & Fredrik ringde och frågade om de fick vålgästa! Det fick de naturligtvis, vilket föranledde att Nils & jag snabbt svängde ihop en rulltårta! Lustigt nog var Nils VÄLDIGT entusiastisk att de skulle komma! Det berodde nog delvis på att han visste att det skulle bli fika då ... Men sedan visade det sig att han trott att det skulle vara barn som kom, så han blev en smula förvånad när de var VUXNA! BORING! (tyckte nog Nils). Maken & jag tyckte det var himla trevligt. De åkte igen vid 18-snåret (efter obligatorisk stallvisning) och vi lagade Spaghetti Carbonara som snabbt slank ner i allas magar. En Flåklypa Grand Prix & några kex senare nattades Nils utan problem.

Dagens mysterium:
Varför är barn så morgonpigga? Jag vet att jag själv var morgonpigg till den dag skolan började. Sedan dess är jag oändligt MORGONTRÖTT och är väl det till den dag jag pensioneras ...

Dagens insikt:
Det är klurigt att blogga med en tok-kelig katt i famnen.

1 kommentar:

Holmarna sa...

FINA BILDER och vad du skriver bra! Nä, det är tufft med små barn. Det kändes helt otroligt lugnt och bortskämt att bara ha en hemma. Och snart har vi tre under 4,5 år... Hihi. Men vad sjutton. Tack igen för att ni kunde ha honom. Han tyckte det var så kul och växer av ett utökat självförtroende. Kramar i massor till er båda!!! Ni är underbara!