måndag, februari 25, 2008

En mulen dag - och lugnet hägrar



Överst: Vem skulle du valt som barnvakt?
Mitten: Snickar-nils och Edit efter brutalväckningen.
Underst: Nils har fotograferat Ronjas tvagningsrutin.

Morgonen avlöpte smidigt - de vaknade lite senare och efter frukost lät de sig genast förföras av Bamse-filmerna vi skaffat, vilket föranledde en något mer harmonisk morgon. Idag var det mulet så det var ÄNNU klurigare att få barnen att vilja gå ut, men väl ute " fiskade" Nils i bäcken med en "kattleksak" han konstruerat av en mängd gräs och ett presentsnöre. De var så nöjda att när de blev kallt fick vi övertala dem att gå in igen.
Lunchen avlöpte väl. Men den lilla var trött, så vi lät henne sova någon timme. Så tittade vi på Bamse-filmerna några gånger till (suck). För att motverka kvällspigghet gick jag in till henne för att väcka henne. Hon skrek som en stucken gris men lugnade sig med att jag vankade runt med henne i famnen. Så satte jag mig i vardagsrummet med henne i knät så hon skulle piggna till. Men hon somnade ju! De är söta när de sover och hon var i princip oväckbar. Höll jag upp henne hängde hon som en trasdocka, så vi fick ta till brutalmetoden och väcka henne genom att ställa henne på golvet. Sur tjej , kan jag säga. Väldigt sur. Men hon hämtade sig och blev på gott humör lagom till mamma & pappa kom! Med pizzor som slank ned i en hast. Nils hade tjatat hela helgen efter mamma, men när det väl blev dags att åka hem ville han inte det heller, utan blev arg! Han har faktisk inte vart så ilsk i helgen, mera gnällig. Nå, de kom iväg med en glad Edit och en Nils som nog hade lite blandade känslor.
En välbehövlig vända med dammsugaren senare (kan säga att vi hade många "änglatofflor", dvs dammtussar under soffor och skåp - sannolikt utdraget av katter som klämt sig in på ovanligt smala ställen under skåp etc för att undgå ivriga barns något livliga kärleksbetygelser ...) sänkte sig lugnet över nejden. Katterna såg genast mer avspända ut ...


1 kommentar:

Holmarna sa...

Så fiiina bilder! Vilka goa ungar man har. Fast ibland är det jobbigt när de inte mår bra och gnäller m.m. Jag är ju hemma md dem nsam ganska mycket och blir helt utmattad ibland. Är ju gravid också så man behöver den hjälp man kan få. Så det ni gjorde för oss betydde så mycket. Stor kram på er!!