Kaneli och Miski.
Vi bereder oss för en grillkväll. Tiggva verkar tycka sällskapet är tråkigt. Hon verkar också tycka att hon är en knähund...
Ett kryp med färgglad rumpert!
På förmiddagen kom en kvinna med familj för att hälsa på alpackorna och fråga lite om dem – de funderade på att skaffa egna. Vi fick kontakt på Facebook där kvinnan är vän med en av mina vänner, så jag trodde det var så hon hittat mig. Men se, hon hade bara sökt på alpackor, och hittat mig! Det hade inget med gemensamma kompisen att göra. Världen är liten.
Framåt aftonen kom Kaneli-kompisen med sin ohyggligt kärleksfulla hund. Det blir lätt många blöta pussar om man inte aktar sig, men man kan stå ut med det när man får smeka hennes mjuka öron. Och det får man. Det är en väldigt kelsjuk hund.
Katterna höll sig på avstånd. Den där hunden är lite lurig tycker de. Hunden vill ju helst leka med dem och slicka på dem också – som med katterna hemma, men våra blir liksom bara burriga och morrar om hon kommer nära. Ogästvänligt!
Hur som helst blev det en mysig kväll på uteplatsen med grillat och vin i trevligt sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar