Dimma och frost. Vackert och lite farligt...
Det var invigningsfest för kunder på makens jobb, så jag körde ensam hem på kvällen. Fullmånen sken starkt och lyste upp tjocka dimbankar som låg i dalgångarna. Så overkligt vackert! Särskilt med U2s "The unforgettable fire" på bilstereon. Medan jag skötte djuren blev det kallare och kallare och snart syntes frostglitter på marken.
Strax efter midnatt körde jag till Älvängen för att hämta maken vid bussen. Jag fick börja med att skrapa rutorna och dimman flödade mot vindrutan så jag fick köra långsamt. Här och var såg man hur dimman frusit på marken, så det fanns ju många anledningar att ta det vackert. Det är en sällsam känsla när dimman ligger så tät att man knappt ser var man är, inte en själ är ute och det känns som man är mitt ute i ingenstans.
Men jag fick hämtat min make utan incidenter, och lilla fina dovhjorten på grusvägen hoppade lämpligt nog iväg när vi kom med bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar