I've been a bad blogger...

Lilla Miski med skorviga öron!

Normalt är vattennivån ca 30-40 cm under rörets underkant ... Och i år är första året som vår bäck inte torkat ut en endaste gång – inte ens i somras! Snart hittar vi kanske lite elritsor i den igen! (Små fjällbäcksfiskar, som jag hittade i vår bäck för några år sedan men inte sett sedan dess.)

Nya foderbord till pållarna.

Zolly spatserar i haglen.

Mitt egenhändigt byggda "sjömärke" över Thermobaren. Både alpackor och hästar kommer åt att dricka!

Kachita – med "the wet look".

Oj, vad tiden går! Och jag har bloggat dåligt. Men vad har egentligen hänt sedan sist? Två "stormar" har passerat, varvid den första, som fällde träd och slet upp tak i häradet, endast ställde till med en omkullvält skottkärra hos oss. Trodde jag! Till maken meddelade att det faktiskt var han som vält den för att den inte skulle flyga omkull.... En lastpall med några hösilagebalar kapsejsade dock, så de senaste dagarna har vi fått leka plockepinn med hullerombullriga 40- kilos hösilagebalar...

Storm nummer två renderade oroväckande statusuppdateringar på Facebook om omkringflygande saker och träd som fallit. Men hemma hittade vi bara vitmossa som lossnat från träden på kullen och flugit ut över hemmanet. Inga strömavbrott alls! Så vi är lyckligt lottade, och vår nya alpackaligghall har visat sig vara ett stabilt bygge – när det blåste som värst riste det minst i den. Det hjälper förstås att den ligger på läsidan stallet. Men det var ju faktiskt en fördel jag räknade med när vi planerade den!

Lilla Miski har behandlats med hundörondroppar och barnsalva för att kväsa de sannolika kvalster som orsakat håravfall i och vid hennes öron, så hon blev alldeles skorvig! På Apoteket fick de besvär att skriva ut recepten, för de har inte "alpacka" som förval i sina datorprogram. Så Miski blev ett "övrigt sällskapsdjur". Nu är hon färdigbehandlad, så det återstår att se om det kommer tillbaka. Lilla Miski har ganska lätt låtit sig fångas, men jag märker att hon blir misstänksam nu när jag närmar mig... Jag har inte fått någon Miski-puss på länge. Det var tydligt att hon inte gillade att få de där dropparna i öronen, och det kan man ju förstå. Hon verkade dock gilla när jag smetade in öronen i salva, kanske för att jag kom åt det där lugnande stället i örat. Och kanske var det skönt att få på salvan om huden var irriterad. Kruxet var förstås att tvätta av salvan igen, 3 timmar senare, från smutsiga, kletiga alpackaöron med lossnat skorv medelst tvättlappar för bebisar, men hon fann sig rätt bra i det också.

Svågern har varit på kort besök vilket ledde till reggae-bonanza med honom och maken vid stereon, och jag har varit på SPA och smarrigt julbord en eftermiddag med jobbet. Najs! Jag är inte riktigt en spa-människa – varma bassänger och bastu är inte riktigt min grej. Men denna gång följde man en "plan" där man skulle bada, duscha, använda någon hudprodukt och basta, varmt och kallt om vartannat för att få energi! Och jag kan säga att min favorit, spannen med iskallt vatten som man kunde hälla ned över sig, var extremt uppiggande! Även om man tappade andan!

Två otäcka kolikfall, som turligt nog hästarna hämtade sig helt från, i närmsta bekantskapskretsen samt artiklar om mycket kolik i landet över huvud taget, beroende på foder som blivit dåligt i den ovanligt varma hösten, och pga av sand som hängt med höet då de ätit i leriga hagar, har oroat. Så nu har vi satt upp foderpallar även i "vanliga" hagen, så vi slipper lägga höet direkt på marken. Vet inte varför vi inte gjort det tidigare – vi har ju sådana i hagen med automtiska grinden. Och vi synar balarna med ett hököga! Och några balar har varit dåliga! Det känns skönt med Thermobaren också, där djuren kan dricka tempererat vatten, för iskallt vatten kan tydligen också utlösa kolik. Vill inte vara med om det. Usch och fy! Peppar, peppar, än mår de prima!

Busvädret ute har föranlett ett vi tagit det lite stillsamt med ridningen och hoppas komma igång vid "jullovet". Ständigt busväder lockar till TV-tittande där Downton Abbey är favoriten. Men nu är nog bara 2 avsnitt kvar! Arrrargh! Och idag visas den inte pga nobelfesten! I morgon är dessutom absolut sista avsnittet av Paradox, som är en ganska spännande serie men framför allt är söte Emun Elliott med (nix det är inte en stor fågel utan en skådis). Så vad gör vi när alla serier är slut? Vi får hoppas på en torr mysig julkortsvinter med 5 cm snö, så vi slipper sitta inne utan bara vill vara ute och rida hela tiden! (Yeah, right!)

Idag var vi på liten "julshow" på ridskolan. Trevligt med tomte-kadrilj, glögg och lite bekanta att tjôta med. Under showen hörde vi hur hällregnet smattrade hårt mot plåttaket och var då särskilt glada åt det fina ridhuset! Många islanshästridskolor har undervisningen i utepaddockar, vilket kan vara en obehagligt blöt och kall upplevelse. På hemvägen såg vi hur överfyllda älven och Grönån är! Det lär dröja innan det blir torrt. Känner mig faktiskt lätt vattenskadad.