Saga med sneda skon och blåljus bland betonggrisarna

Tittar man noga i gräset under solen ser man en del av alla spindeltrådarna som fanns i hagen och t o m i grinden till hagen. Jättelånga, enstaka trådar. Jag såg väl en eller två små (mycket små som tur är) spindlar som var i full färd att spinna. Märkligt att de spinner så mycket tråd. Man undrar varför.

Vita Kachita mumsar i ligghallen.

Stilton! Man FÅR klappa på hans mage!

Kl 10.00 i måndags mötte vi en hästkompis, och karavankörde till vår halm/höleverantör utanför Trollhättan. Tidvis tjock dimma oroade – tänk om vi skulle tappa bort varandra. Men färden dit och hem gick bra, och de vi köper av är så trevliga att prata med.

Väl hemma blev det uteritt som avrundades med en perfekt galopp uppför backen. Men när jag sadlade av såg jag att Saga höll på att tappa en sko. Alla sömmar på ena sidan hoven hade lossnat så hela skon satt snett. Vilket tyvärr innebar att en av skons sidokappor, som "håller om" hoven i vanliga fall, nu stack rakt upp i hoven! Som väl är i kanten där man sätter söm, men ändå! Maken lyckades bända den rätt, men några timmar senare hade den glappat och åkt snett igen. Visste inte vad jag skulle göra! Vi försökte dra av skon, men den satt som berget på andra sidan hoven! Så när maken återigen hjälpt mig dra den rätt, silvertejpade jag helt enkelt fast den! Då kunde den inte glappa! Hovslagaren lovade komma under tisdagen.

Resten av dagen satte maken upp läkt på stallet medan jag byggde en staket-del, som ska sitta över vår Thermobar – vårt uppvärmda vattenkar – så att hästar och alpackor kan dricka ur det från var sitt håll. Det ser ut som ett sjömärke!

På tisdagen åkte jag in till jobbet på förmiddagen och jobbade lite, men körde hem igen för att ta emot hovslagaren kl 14.00. Han kom först 14.40 så pållan blev i alla fall ordentligt ryktad. Han fixade skon på 15 minuter! han tog bort det skadade i hoven, men turligt nog var skadan bara i hornet och gör inte ont på henne, så med nya skon på kan jag rida på som vanligt! Så skönt – har haft nog med turer till veterinären i höst.

På kvällen var det ridlektion och jag fick rida min favvohäst som gick så bra så! Så blev det långfika innan jag körde hem till tomt hus. Maken skulle vara barnvakt hos brorsönerna i Askim, så jag lämnades alldeles ensammen med vården av 11 däggdjur! Så jag skötte om dem och gjorde lite nödvändigt pyssel innan jag kunde bänka mig kl 23 framför TVn, med kvällsvard och – ostbågar!

Idag höll jag på att inte hitta bilen jag parkerat på Hedens parkering. Upptäckte under min letar-expedition att det var glashalt på marken! Så jag stapplade runt som en gammal tant och letade. Och fann den förstås till slut!

Körde hem längs alla vägarbetena på 45an. Längs Älvängen kör man i en fil med betonggrisar tätt inpå på ena sidan och motgående trafik på andra sidan. Då ser jag ett utryckningsfordon med blåljusen på komma bakom mig! (Inga sirener, dock!) Men jag hade ju ingenstans att köra undan! Försökte köra fortare men vågade inte öka så mycket på den kanske hala vägen och den bitvis tjocka dimman. Körde av i Älvängen, så ambulansen äntligen kunde komma förbi!

Väl hemma hade maken skött alla djuren och en fläskpannnkaka stod i ugnen! Min make är bäst!