Irritationsmoment

Stilton i motljus.

Matningsdags för alpackorna!

Maken gymnastiserar Mökkvi.

Vi hade insett att däckbyte på Volvon var ett måste. Yr.no visade att det skulle bli snö. Men däckbyte är ju så trist! Då ringde de från Posten i Kungälv och frågade om vi kunde hämta vårt stora kolli idag, för det fick inte plats. Med andra ord hade alpackagrindarna kommit! De är i och för sig ganska höga och breda, men på kanten är de ju tunna. Men som de uttryckte sig, anade jag oråd och trodde att de kanske låg i någon stor otymplig kartong eller nåt.

Väl där visade det sig, att de bara var fastsurrade, liggande på en lastpall. Så vi tog loss dem och bar in dem i släpet, och sedan lastpallen. Lastpallar är alltid bra att ha. Vi gjorde lite andra ärenden, innan vi åkte hem. Då hade redan en stor del av dagen gått. Två timmar till solnedgång. Så vi började med att byta däck på släpet. Då hade muttrarna rostat fast! Maken drog, men muttern gav sig inte, däremot en adapterdel till vårt spärrskaft. Maken åkte och köpte en ny i Älvängen, av vad vi trodde var bättre kvalitet. Men den gick också sönder ...

Misströstan! Nu kunde vi inte använda spärrskaftet! Maken gav sig på Volvon istället, med den lilla fälgkorsvarianten som finns i bilen. Och det gick bättre! Snart nog hade maken bytt alla Volvons däck, medan jag mockade, bytte vatten etc. Så gick jag in för att fixa mat – så bytte maken på släpet också! Maken är min hjälte!

Så idag hann jag inte ut och rida innan mörkret föll, vilket först kändes irriterande. Fast efter 5 dagars ridning är jag ju faktiskt lite mör ...

På kvällen staplade jag det sista av veden. Och därmed var vi beredda på snö!

Ännu en härlig novemberdag!

Maken försöker få "flickornas" uppmärksamhet.

Vi nått den tid på året då Zolly tror att hon vill ut, men när man öppnar ryggar hon förskräckt för kylan som möter i dörren. Så stänger man. Och 10 minuter senare tror hon att hon vill ut igen...

Det är kul att bara vara med alpackorna. De är så nyfikna fast samtidigt försiktiga.

I förmiddags var hela hemmanet vitt! Det ångade om Saga när frosten på ryggen smälte i solens sken, och alpackorna såg fina ut bland alla vackra frostbelagda höga gräs. Riktigt kallt var det i skuggan, så frosten aldrig smälte, men varmt och gott i solen.

Jag har hört att hästarna får sin D-vitamin från solen via pälsen/huden precis som vi. Så går de flesta pållar med täcke om vintern...! Hm. För Saga funkar det bra att vara "naken" – hon visade inga spänningar i ryggen idag, fast det varit så kallt inatt. Mökkvi verkar lite känslig i ländryggen, men det kan ju delvis bero på att han stått på vila och bara promenerats. Vi får helt enkelt vara uppmärksamma på det där.

Jag red klätterrundan och maken hängde med på den del som är gemensam med N-rundan. Vi vill ju inte överanstränga Mökkvi. Saga verkade tycka det var lagom kul att gå klätterrundan själv, och hade nog en smula träningsvärk sedan igår. Hon gillar inte när det är geggigt på marken, och det är egentligen där hon tjurar. Det kan jag förstå. Men hon går över. Idag hittade jag en liten stig som leder runt den geggigaste biten i slutet på klätterrundan, så ska jag nog använda den ett tag. Jag gillar inte heller när det är geggigt. De sjunker ned så djupt ibland. Det var på det viset Mökkvi sträckte sig.

Väl tillbaka så arbetade maken med Mökkvi i paddocken, från marken. Böjde honom i kroppen och ledde över små hinder, så han ska bli uppmjukad. Lite gymnastik, helt enkelt! Han fick trava några varv, och det såg bättre ut än på länge! Framförallt protesterade han inte, som han gjort tidigare – säkert för att det gjorde ont då. Så det verkar ju funka med "gympan". Vore ju skönt om han blev bra snart. och kul när vi kan rida ut tillsammans på riktigt igen.

Idag var vi i hagen med alpackorna ett tag. Det är kul! De är så nyfikna. Det är verkligen livskvalitet att sitta där och bara vara med dem.

Efter en sen lunch, skyndade vi oss att stapla de 4 kubiken ved som levererades igår. I vårt lilla vedskjul av presenning. Mörkret började falla så det blev svårare och svårare att se vad vi gjorde. Men vi fick in så mycket att skjulet blev fullt! Vi får knô in lite på verandan också! Men nu, efter vår vedstaplingsövning, känner jag mig ganska ledbruten och trött i ryggen. Men det känns mest som träningsvärk, inte som egentligt ryggont.

Mach 3?

Lilla söta Saga. Man kan tro att det är oskärpa i bilden, men det är bara Saga som är väldigt fluffig i sin vinterpäls.

Tre söta tjejer och maken.

Parucha är lite väl nyfiken, tycker Ronja.

Jag gav mig av för att rida en klätterrunda, men när jag kom till isis-grannen höll precis T och hennes far på att sadla sina hästar för en utetur! Så jag hakade på och vi red F-rundan istället. Den har sina fördelar. Den är inte så geggig och man kan rida fort! Så vi red iväg, Det blev långa snabba töltsträckor som gick rent för det mesta, trots att jag inte hade bootsen på. De brukar vara bra när man ska öka, men på geggiga rundor brukar jag inte ha dem. Känns som att lera och guck ska fastna och skava i dem då.

När vi kommit en bit på väg, passerade vi några vidsträckta fält. Längst bort i skogsbrynet såg vi 10-15 dovhjortar! Jag såg några där häromdagen. Första året vi bodde här såg vi mycket dovhjort, men sedan har vi inte sett dem alls förrän i år. Och nu har vi sett hur många som helst! Märkligt.

T:s far är ju inte jättevan ryttare, men hängde med bra, och Embla är ju en bra häst på så vis att hon är stabil och inte den som drar iväg för häftigt. Saga var däremot på tävlingshumör! Hon töltade som en symaskin bitvis, och i galoppbacken fick hon in sin översta växel! Och då går det fort! Överljudshastighet, nästan! Njae, det är att överdriva, men hon gick otroligt taktfast och fint som tåget i en väldig fart! Lite skräckblandad tjusning, men mycket lite skräck och väldigt mycket tjusning! Hon kan när hon vill!

Väl hemma var hon rejält andfådd. Jag "klädde av" henne, skötte hovar och tog på täcke, så gick vi på en liten promenad med maken och Mökkvi för att skritta av henne ordentligt. Hon var pigg då med! Funderar på om nya foderstaten gör henne piggare. Det är så mycket protein i vårt nya hö (!) så det är perfekt för Mökkvi, men för Saga är det lite för mycket protein. Så hon får betfor istället för att få energi tillräckligt, så hon inte tappar i hull. Och det verkar ju funka. Både med hull och energi... Hon är inte riktigt så tunn nu som hon var ett tag.

Idag kom "ved-gubben", så nu har vi en massa ved och en kakelugn som är i bevisligt fint trim (sa ju sotar'n häromdagen). Så nu eldar vi! Passar bra nu när temperaturen sjunker därute ...

Fin fredag med ett litet mysterium.

Våra herbivorer verkar gilla varandras sällskap.

En så'n söt Mökkvi!

Vanligen är det termiter och gnagare som äter på folks hus ...

Mökkvi och utsikt över hemmanet.

Eftersom maken kom hem från London sent igår, och åkte till jobbet tidigt idag – behövde inte jag morgonmata pållar! Som de flesta dagar denna vecka sover jag länge, börjar jag med brunch och GP, rider en sväng på Saga och går en promenad med Mökkvi. På det hela taget en mycket trevlig rutin!

När mörkret föll åkte jag till Älvängen för att handla inför helgen. I onsdags när jag var där tappade jag min stegräknare, vilket kändes nesligt eftersom jag ligger bra till i vår stegräknartävling på jobbet, och tävlingsperioden snart är slut! Jag har kunnat ta tid på hur länge jag rider och går och kunnat använda omvandlingstabeller till det. Så jag har fått en hel del poäng ändå. Men jag missar ju alla vardagssteg – de där man inte tänker på men plussar på rätt bra.

En liten del av mig hoppades att jag skulle hitta den på parkeringen vid affären. Så när jag skulle kliva ur Volvon – låg den i facket på bildörrens insida, där öppnings-spaken är! Hur har den hamnat där? Jag har den ju alltid fast på höger byxficka!

Detta är ett mysterium. Men det kan vara så att den kanske lossnade i onsdags när jag klev i eller ur bilen, att jag bara plockade tag i den och la den där så länge, medan jag trotsade busvädret som rådde just då. Men jag minns alltså inte det. Men får en känsla av att jag kan ha gjort så. Märkligt. Men nu är jag med i tävlingen igen. På allvar!

Härligt höstlov!

Parucha och Qhichincha har vågat nosa på min hand nu! Inte illa med fjära alpackor. Men jag får inte ta på dem! Jag kommer så nära som 5 cm, men sedan hoppar de undan! De är för söta!

"God morgon, jag är lite tidig," sa den unge snygge sotar'n när husets trötta fru, som precis hunnit bli "anständig", öppnade. Jo, tack – han var färdig en dryg kvart innan han skulle komma. Det är att jobba effektivt! Tydligen såg det jättebra ut i vår skorsten! Så nu ska här eldas på! Det kan behövas ...

Idag var det uppehåll! Och soligt när jag gav mig av på F-rundan, som är den enda som är någorlunda torr efter så här mycket regn. Saga blir förstås alltid lite nipprig när vi är ute ensamma, särskilt om det blåser mycket, som det gjorde idag! Hon tycker också porlandet i de nu välfyllda bäckarna är läskigt! Men vi fick till en jättelång tölt och en härlig galopp och kom hem ganska möra men glada, båda två. Hon var andfådd, så efter avklädningen fick hon sitt fleecetäcke på sig och vi tog en promenad ute på grusvägarna, för att skritta av henne.



Mökkvi som sett oss komma och gå igen gnäggade otåligt, och när vi väl kom tillbaka galopperade han fram och tillbaka i hagen av iver! Han såg inte ut att ha ont alls, just då! Och det känns ju skönt! Jag tog honom på en kort promenad också. Då såg han lite stel ut, vilket kan bero på den hårda grusvägen. Men han är på bättringsvägen, det är tydligt! Vi får bara "starta upp" honom försiktigt nu!

"Höstlov"

Stilton och Zollybolly trotsar regnet!

Qhichincha och Sawila vågade sig in medan jag lade till dem mera hö...

När jag vaknade av hagel och kastvindar mot fönstret, var jag glad att jag låtit pållarna stå inne under natten! Gick upp och matade dem, och gick och la mig igen. Vädret växlade hela dagen, och just när jag tänkte ge mig ut för en ridtur, så började det åska och hagla! Det blev en halvtimme till med korsordet innan det blev uppehåll.

Jag red N-rundan extended och fick till både en bra galopp och lite sol på mig! Sedan gick jag en promenad med Mökkvi. Tyvärr var hans sträckning sämre i måndags! Jag misstänker att klätterrundan kanske var lite för tuff för honom. Efter promenaden travade jag honom lite i paddocken. Fortfarande snubbligt på vänster fram, men jag tyckte nog det såg lite bättre ut! I högervarv märktes det inte så mycket!

Det regniga vädret fortsatte, så efter ridturen lät jag pållarna stå inne igen med fleecetäcken så de skulle bli torra. Och vid 20-snåret klarnade det! Då släppte jag ut två torra och varma pållar under stjärnhimlen!

Lång dags färd mot natt ...

Ohyggligt tidigt på morgonen var maken uppe och körde iväg till flygplatsen, på jobbresa till London!

Själv försökte jag skynda in till jobbet, men fick ju fodra pållar, rigga lunchgrind och lämna Trilobiten på reparation innan jag kom fram.

Lite stressigt var det, eftersom detta var sista dagen innan mitt lilla höstlov! Sommarsemestern i år blev ju bara 3 veckor i praktiken, eftersom jag dumt nog gått med på jour en vecka mitt i. Det misstaget gör jag aldrig om! Men därför unnar jag mig ett höstlov nu! Hundögda medarbetare lyckades dock övertala mig att jobba i alla fall måndag och tisdag. Och jag hann med allt jag skulle och kunde göra, lagom till att det var dags att åka till ridskolan! Men det var på håret!

Åkte dit i busväder och gladdes åt mina nya fina vindrutetorkare, som gör ett bra jobb! Fick rida fina skäcken Lappi, som dock hade rullat sig rejält i geggan därute, så de vita fälten var mera grå än vita, även efter idog borstning ... Lektionen gick bra och vi fikade förstås efteråt! Länge. Trots att jag hade en lång kväll framför mig ... För på hemvägen stannade jag på ICA i Kungälv och shoppade loss inför mitt höstlov. Där fanns lämpligt nog ett apotek där jag kunde köpa avmaskningsmedel till missarna. Det känns påkallat sedan jag igår hittade en 5 cm lång vit segmenterad otäcking som uppenbarligen kommit från någon misses mindre charmiga ände...

Väl hemma borstade jag hästar. Mökkvi hade ju gått med regntäcke hela dagen så han var torr och fin, medan Saga var tämligen blöt och fick sitt fleecetäcke på sig. Ute regnade och blåste det, så jag beslöt att pållarna skulle få stå inne denna natt. Så matade jag alpackorna, fick hämta in en tung hösilagebal, mäta upp hö för nästa dag etc, så klockan han ju bli 23.00 innan jag hann börja äta min gratäng som stått i ugnen under djurskötseln. Och då var jag sååå trött!