Kosteröarna

 Det var någon slags cykeltävling på gång i Strömstad.

 Här börjar snorkelleden.

 Maken redo för äventyr.

 Informationstavlor på havsbotten! Med en diskborste så man kan tvätta av sediment och sådant.

 Luftbubblor i tången.

 Självaste jag.

 En krabba!

 Och en eremitkräfta som gömde sig i sitt skal så snart jag rörde mig.

 Man hittar många underligheter i havet.

 Lunch.

 På väg mot Nordkoster.

 En vacker skog.

 Märkliga svampar (eller vad det nu är) på träden.

 Långa fina stigar med träbryggor över de sanka ställena.

 Klapperstensfälten anas.

 Norr på Nordkoster.

 Inte mycket växtlighet här.

 Ett förtorkat trä.

 Och en gammal stubbe med maskhål i.

 Lav.

 Vindpinade träd.

 Efter en lång promme förtjänar man lite fika.

 Linfärjan mellan Kosteröarna.

 Valfjäll utsiktspunkt.

 Vy mot Nordkoster.

Vy mot havet.

 Den långa trätrappan på väg ned mot kyrkan.

 Musik på en båt som arbetar mot nedskräpningen av haven.

 Strömstad.

Regnskur på tillbakavägen.

Vi fick åka tidigt på morgonen för att hinna till Strömstad innan båten mot Koster skulle gå. Visa av vår vistelse i Lysekil och de parkeringsproblem som kan uppstå i sådana städer, hade jag hittat en website där man kunde boka en P-plats i Strömstad! Hur bra som helst. Det kostade en slant, men var nära hamnen i ett bostadsområde – gissar att privatpersoner hyr ut sina P-platser när de inte behöver dem, så att vi turister kan stå där. Förfärligt fiffigt, men det kändes som att vi stod där olovandes...

På färjan satt vi vid samma bord som en brittisk familj och en svensk kvinna, och vi kom att prata om lite allt möjligt. Brexit, naturligtvis, men även annat. Väl framme på Koster skildes vi åt, för nu skulle maken och jag hyra cyklar.

Snart åkte vi vingligt iväg på en liten grusväg till en badplats där det finns en snorkelled – en platta på stranden med ett rep ut i vattnet som man kan följa, och på bottnen ligger informationstavlor med jämna mellanrum. Det var OHYGGLIGT kallt när vi först doppade oss, men snart vande vi oss och började snorkla omkring. Först var där mest tång och mycket sediment, så hela upplevelsen kändes lite B, till vi kom runt en liten kobbe och vattnet klarnade och solen strilade ned på en veckad sandbotten och gröna vattenväxter. Där såg vi både krabbor, små fiskar och eremitkräftor! Det var kul! Så småningom gjorde sig det kalla vattnet påmint och vi fick gå upp.
 
Vi cyklade tillbaka till Ekenäs och åt god lunch i solskenet, innan vi cyklade till färjan mot Nordkoster. Vi fick inte ta med cyklarna dit, utan det var apostlahästarna som gällde. Det var vackert däruppe, med fina stigar, vackra träddungar och stora klapperstensfält. På Makens mobil kom plötsligt en välkomsthälsning från det norska telefonbolaget - tydligen tyckte telefonen att den var i Norge.

Trötta i benen efter promenaden tog vi en fika innan vi tog linfärjan tillbaka till Sydkoster. En cykeltur till kyrkan tog oss till den långa trappan till Valfjälls utsiktsplats. Sedan tillbaka till Ekenäs. Vi kom i god tid innan färjan, och han lämna våra cyklar och lyssna på ett band som spelade på en båt som arbetade för att städa upp haven.

Väl tillbaka i Strömstad gick vi och åt på en italiensk restaurang innan vi åkte "hem" till Tanum.