Hällristningar dag och natt

Torsbo hällristningar.

Tycker det är lättare att se dem när de är ifyllda med vitt.

Dansar han på båten?

Kolla vaderna på den vänstra snubben! Tydligen en viktig grej dåförtiden.

Ingrid Bergman gillade tydligen Fjällbacka.

I Kungsklyftan (eller Ramneklovan) spelades en del scener ur Ronja Rövardotter in.

Inte helt lättgådd stig.

Ovanför oss. Jättestenblock fastkilade i klyftan.

Vi med Vetteberget i bakgrunden.

Guidad nattur från Vitlycke museum.

Hällristningarna blir liksom mer levande i släpljus.

Guiden berättar.

Någon slags hjort?

Den vackra "Solhästen".

Efter att ha skött alla djur och preppat för att deras skötsel skulle bli lätt för grannen under vår bortovaro, bar det iväg mot Fjällbacka. På vägen stannade vi vid Torsbo hällristningar. För att nå dem fick man gå någon kilometer på en trevlig liten stig längs en kohage. Där finns en skeppshällristning som är 4.5 meter lång! Ristningarna är från 1800-500 f kr, så de höll på här länge.

I själva Fjällbacka letade vi upp "Kungsklyftan" – en smal ravin med tunga stenblock inkilade så att de liksom bildar ett tak. Stenbumlingar ligger där huller om buller på marken, så det var inte helt lätt för en trind medelålders tant som mig att ta sig fram, men här och var hade de i alla fall cementerat fast vissa stenar så att de skulle ligga still om man gick på dem.

Efter Fjällbacka åkte vi till Tanumshede Gästgiveri som skulle bli vårt hem de närmsta dagarna. Vi åt buffé i deras restaurang på kvällen och sedan vilade vi lite innan det var dags att åka till Vitlycke Museum.

Kl 22.00 samlades vi vid muséet, vi som skulle få en guidad nattvisning av hällristningar. Vi åkte i bilkaravan till Fossums häll.

En ovanlig sak med Fossum-ristningarna och andra ristningar i Tanum är att bilderna hänger samman med varandra och bildar en scen. Det var en bidragande orsak till att Tanums hällristningar togs upp på världsarvslistan!

Hällristningarna blev så tydliga när guiden lade ner sin ficklampa på marken och belyste dem, så de framträdde i relief. Och finast av de alla är "Solhästen" – så vacker!

Det var spännande att vara där ute i mörkret vid ristningarna i nattmörkret. En bil på vägen intill stannade till när de såg ett gäng med ficklampor. Kanske trodde de att något skumt pågick? Men de körde snart vidare, liksom vi promenerade tillbaka till bilarna och åkte hem.