Brandbil med blåljus

Vid Alafors-backen såg jag den. En brandbil med blåljusen på, men inga sirener. Och den körde inte så vansinnigt fort. Men närmade sig dock ganska snabbt. Nu är det ju så, att med alla vägarbeten så finns det inte så mycket plats att göra av sig, för att släppa fram den. Men lagom att den kom ikapp, kunde jag och två andra knö ihop oss på en busshållplats.

Brandbilden for förbi, men inte snabbare än att jag kunde följa dess framfart något sånär, för att så småningom se blåljusen försvinna i riktning hemåt ...

Den stod i vägskälet på "vår" grusväg när jag körde upp! Men brandmännen talade bara med en lugn tjej så där verkade inte vara någon fara på gång. Jag åkte hem och berättade förundrad för maken, som haft ledig måndag. Då såg jag en stor ljuskägla över grannens hagar. Från strålkastarna på brandbilen, som nu stod på deras gårdsplan! Och därute var en massa folk, bl a brandmänen och ett räddingsfordon.

Vi gick ut och kikade för Saga var orolig och sprang fram och tillbaka och Mökkvi var också lite skeptisk. Vi kunde inte se vad som pågick, men misstänkte att något djur fastnat någonstans. Vi gick in med fortsatte hålla koll, oroliga för vad som skedde därute. Till slut kunde vi andas ut. Grannen kom gående med deras gamla ponny (22 år) och han verkade oskadd om än lite stel.

Några timmar senare kom K förbi och berättade att ponnyn fastnat i leran i diket och stått där en timme, men sedan fått komma in och fått sig ett ylletäcke och hö. Så det verkade inte vara någon fara med honom. Kändes väldigt skönt även för oss, för grannarna är trevliga och hästen med!

K berättade också att våra medryttare levde rövare med våra hästar och flängred dem under tjo och tjim. Morr! Aldrig får man vara riktigt glad!

Ett tappat ben och ett ödleöga

Såg en annons i tidningen idag, om en "liveshow" med dinosar! Maken och jag måste nog gå på det. Någon som vill hänka på? Det är i oktober. Läs mer på
http://www.scandinavium.se/event.asp?id=796
(de torde förlåta att jag snor deras eventbild, om jag nu promotar dem...)

Regnblandad snö föll när jag vaknade i morse. Jag, sömnig och behagligt varm, var nöjd med att det var maken som hade hästtjänsten... Så kunde jag sova vidare. Myys.

Några timmar senare fick vi gå upp och äta frukost för att vara i ridhuset till vår lektion. Jag är alltid lite nervös, att Saga ska stura. Vi värmde upp medan grannen red, och Saga lydde till slut i de olika markövningarna, men det satt långt inne. Så jag vilade en stund och red sedan runt lite mera avslappnat.

När lektionen väl började gick det ganska bra. Saga stannade några gånger men jag fick hjälp på traven (hähä) av M. Så jag fick henne att trava över cavalettibommarna till slut. I båda varv. Och fick henne att tölta. Utan draghjälp av Mökkvi. Men så började hon stura igen. Tror att hon "stänger av" lite när hon blir trött. Vid lektionens slut peppade M mig dock och sa att jag hade ju "vunnit" allt! Och Saga flåsade rejält! Så jag är nöjd med dagens lektion!

Så de förtjänade sitt kraftfoder, och att få stå i sina boxar och torka upp i fleecetäckena med en massa smarrigt hö! De har ju regnat en del på dem, så de var våta av både regn och svett. När vi släppte ut dem några timmar senare var de torra och glada att få komma ut!

Dock håller jag på att tappa mitt ben! Alltså - jag tappar det faktiskt inte. Men ibland är jag lite öm precis där benet fäster liksom, så att det känns som att jag ska tappa det. Detta uppstår oftast efter ridning eller annan motionär aktivitet. De flesta tycker att jag är konstig när jag nämner detta, men jag har faktiskt en kompis som har samma problem, och genast kände igen sig på beskrivningen. Så det så!

Horsemanshipkurs!

Triss i sötnosar!

Morgontrött som man är, är det nästan lite stressigt att hinna till ridhuset till kl 12.00... Fast det är lite skönt att komma igång med kusarna så tidigt. Och idag var det ju Horsemanship-kurs, så man behöver bara klä på hästarna en repgrimma!

Med två nya deltagare blev det en del repetition, men det skadar ju aldrig. Vi fick även en del nya övningar och jag lite tips för att hindra Saga att försöka "blockera" mig. Trevligt nog, verkar jag redan instinktivt ha gjort rätt - hindrat henne med handen eller lurat henne genom att plötsligt ta en annan väg.

Det är lite kul med de nya hästarna också. Våra och nordsvensken är ganska lika till sinnet tror jag, lugna och trygga. Så det är skojigare att se när han jobbar med ridhusgrannens stora häst som har lite kaxiga ungdomsfasoner för sig. Och det var kul att K, vår tidigare inackordering, var där med en lerig "Blandis", som också kan vara lite "busig" ibland. T ex inte låta sig fångas i hagen. Det är roligt att se hur olika instruktören får förhålla sig till olika hästar, tuff mot den unge valacken och mild mot grannens söta isis som är lite räddhågad och försiktig.

Det blir ju en hel del teori och våra hästar brukar stå lugnt och vänta. Men så skulle instruktören visa en sak på Saga. Måhända hade hon slumrat lite, för hon tog ett steg fram och sträckte sig med frambenen lååångt framför sig, ungefär som en katt! Såg väldigt kul ut. Måhända umgås hon för mycket med Ronja och Zolly!

Ska skärpa mig och träna NH oftare. Det har redan gett så mycket. Och kan bara bli bättre. 10-15 minuter per dag räcker. Olika övningar. Lite motion för valnötshjärnorna! Det kan man ju göra, även om medryttarna varit här och ridit dem. Tre veckor till nästa kurstillfälle! Då ska vi klara alla uppgifterna!

Helkväll på morgontidningen

Zolly funderar på en ukulele-karriär?

På kvällen var vi med jobbet, Kundén och en mediabyrå på en liten festlighet på Den Stora Morgontidningen i staden. Det börjades med en smarrig buffé med bl a goda grillspett: ett med kyckling, ett med någon slags färs och ett med räkor. Räkorna ställde dock till med lite bryderi, ity de var oskalade och kladdiga, varmed det blev svårt att äta dem med verklig grace ... Men goda var de!

Så fick vi besöka redaktionen. Jag har haft en sinnebild av en redaktion som ett stökigt ställe, ungefär som börsen, där alla rusar runt och hojtar, men där var ett väldigt fokuserat lugn.

I väntan på att dagens tidning skulle gå i tryck, underhölls vi med ett spel där olika lag tävlande om att göra bästa tidningsframsidan, och fick en kort ukulele-lektion! Hur kul som helst! Vi fick lära oss tre ackord, och det var ju lätt. Det var när man skulle börja byta mellan dem, som vissa problem uppstod...

Så for vi iväg genom Tingstadstunneln (jag av logistiska skäl i egen bil) för att beskåda tryckeriet. Där serverades vi fika till en PowerPoint-presentation, varmed man genast drabbades av viss sömnighet. PowerPoint har den effekten. Vet inte om det var det Bill Gates hade tänkt sig. Fast det säljer ju bra... Konstigt nog. Nå, morotskakan var god, och kaffet med!

Så fick vi oss en rundtur. Så fräckt! Enorma tryckpressar, 2 våningar höga, och i taket banor som en trasslig berg-och-dalbana med tidningar som transporteras till olika uppsamlingsplatser för olika vidarehantering! Fattar inte att allt funkar. Att någon klurat ut hur man ska göra. De trycker ju inte bara Den Stora Morgontidningen, utan även andra tidningar parallellt. Denna otroliga volym! Fascinerande! Vi fick åka hem med varsin färsktryckt tidning vid midnatt. Så jag fick väl den ca 2 timmar innan den levereras hit ...

Konstiga katter och kaxiga Karo

Skrämmer inte Karo

Jag hade varit på fest med jobbet, och gick hem alldeles ensam på en beckmörk skogsväg. När jag gick där oroade jag mig lite för att jag inte skulle synas utan reflexer, ifall det kom en bil. Och jag tänkte, att på film vore detta en typisk scen för att snart höra vargar yla och komma närmare. Och närmare ... Men det gjorde mig inte rädd, utan kändes mest spännande.

Så såg jag plötsligt en dinosaur komma mot mig, hotfullt svängande, vädrande! Jag tänkte att "DOOH" och skulle smyga in bakom ett träd, men hindrade mig för jag orkade inte bry mig om att gömma mig. Den skulle hitta mig ändå. Så jag stod bara där. När dinosen kom närmre märkte jag att den var av skumgummi! Så jag tog bara ett snabbt tag om huvudet på den och vred av!

Jag har hört att man ska gå på känslan i sina drömmar. Detta borde varit en mardröm, men jag var helt orädd hela tiden! Så jag vaknade med en väldigt kaxig känsla! Jag vet inte riktigt vad jag skulle vara rädd för, men min dröm var ändå lite "stärkande".

Det är visserligen rätt många som säger att de aldrig skulle vilja bo så här "ensligt" i mörkret på landet, rädda för potentiella galningar, konstiga djur eller bara mörkret. Några sådana rädslor har inte jag.

Tur det, för de senaste kvällarna har ett klagande läte hörts här om kvällarna. Det är den konstiga katten. Vill den bli adopterad? Vill den ha en dejt med "flickorna"? Fast de är ju kastrerade, så de lockar nog inga hankatter. Vet inte ens om det är en hankatt, den brukar slinka in under verandan när vi kommer ut. Men han verkar ju vilja ha vår uppmärksamhet. När vi red i paddocken, gick han och klagade uppe vid huset så högt att hästarna undrade vad det var.

Vid läggdags var jag ohyggligt trött. Fick på mig min nattsärk, skulle just lägga mig när jag såg - vi hade glömt släcka i ligghallen i stallet! Dooh!. Lat som jag är orkade jag inte klä på mig utan gick ut i bara nattsärk och tofflor och släckte. I den nollgradiga natten. Lite småsvalt om benen om man säger så. Men stjärnhimlen var fantastisk! Nå, kan jag trotsa dinosar, kan jag trotsa kyla!

Slapp och skön måndagskväll

Idag var det en sådan där jagig dag på jobbet igen då det kändes som att man stod och stampade på samma ställe. Nästa som säger "men det är väl hääärligt att ha att göra i dessa tider" åker på en propp. Hur som helst gick jag 17.15 (vilken innebar blott en dryg halvtimmes övertid eftersom jag var på jobbet 07.30 för att komma ikapp. Vilket jag förstås inte gjorde eftersom ändringar jag hade gjort inte skulle ha gjorts, visade det sig ... stön!).

Så åkte vi och shoppade på Tre Hästar på jakt efter en schysst repgrimma till Mökkvi, men det är svårt att hitta rätt storlek, och man vill ju inte köpa den dyraste heller. Det är ju bara ett rep! Letade stigbyglar till min barbackagjord, men hittade som vanligt bara ohyggligt tunga och dyra stigbyglar. De lämpligaste jag hittade kostade 450 kr! Men så kikade jag i begagnat-avdelningen. Och hittade precis den sortens stigbyglar jag ville ha! För blott 150 riksdaler! Synnerligen gynnsamt! Fina var de också, såg knappt använda ut!

Väl hemma gjorde jag en köttfärspizza medan maken tittade till kusarna som svettade av sig i stallet. Medryttarna har ju varit här idag! Det är skoj med egna kusar, men himla skönt att ha hästledig kväll då och då. Nu behövde vi bara fodra och släppa ut dem. Och det blir massa kväll kvar för att ta igen sig, blogga etc. Och de rara tjejerna hade skrivit på whiteboarden i stallet att de gärna hjälper till mer, för de gillar våra hästar så!

Utskälld i mörkret ...

Det rör sig lite oknytt i skogen tror jag. På kullen bakom huset. Vi hör dem om nätterna.

Härom kvällen hörde vi skällanden och ylanden alldeles invid huset. Trodde först det var grannens hundar som brukade smita hit tidigare. Men det var lite för sent på kvällen, och jag tror faktiskt grannens hundar lärt sig att inte springa hit nu. Jag pratade med ridhusgrannen idag, och hon har sett en ny räv i faggorna, stor och fin med vacker päls. Jag har själv sett den springa över vägen här. Skabbräven vi hade har nog mött sitt öde, men nu har väl den här tagit över reviret. Det var i alla fall ett himla liv på kullen, men vi såg ju inget i mörkret.

Kvällen efter, också ganska sent, skälldes det igen på kullen. Nu med ilsknare tonfall. Ett rådjur. Vi gick ut för att titta med såg inget, men det måste ha varit alldeles nära. Grunnade på om det var så smart att gå ut att titta. De kan bli aggressiva, även om det är ovanligt.

Nu ikväll satt jag i soffan och hörde ett intensivt jamande från dörren. Trodde att det var någon av våra som ville in, men tonfallet var oroväckande på något vis. Öppnade dörren, men där kom ingen katt! Hörde hur det jamades under verandan. En röd och vit katt med konstiga öron dök upp! (Såg ut som en Scottisch Fold - de liknar brittisk korthår men har öron som ligger ner, framåt.) Maken har tagit den på bar gärning med att rota i en utställd soppåse på verandan. Så uppenbarligen håller den till här. Får se om jag ser nå't halsband nästa gång. Den ser frisk ut, men borde ju inte hänga här och rota i sopor och jama om den har ett hem. Den lät liksom olycklig.

Så vi får väl se om nå't annat djur kommer väsnas ikväll. Utanpå de vanliga förstås, korparna som "korpar" om dagarna och ugglorna som hoar om nätterna. Jajamän, det är lugnt på landet!

Idag red vi lektion för M. Mycket arbete från marken i den tunga manege-sanden. Jösses vad jag slet med att få min Saga ut ordentligt å spåret. Kan trösta mig med att M också fick slita lite för att få henne på plats, men det löste sig. Så småningom satt vi upp, och det gick ganska bra. Även om jag verkligen får övertyga Saga, får jag i alla fall igång henne nu. Travade riktigt mycket, och några varv tölt blev det med. Även om jag får kämpa, går det i alla fall åt rätt håll nu. Vi har ju bara haft två ridlektioner och en horsemanship-lektion. Så man får tåla sig. Och jobba på. Saga är så underbar när hon vill!

Ska studera Mökkvi. Hon lyssnar väldigt mycket på honom! Men jag är lite dålig på att lägga öronen bakåt. Det hade varit lite fiffigt med sådana öron. Liksom kunna visa sitt ogillande utan att säga nå't. Som den "struthårige" chefen i Dilbert-serien. Har har precis det "språket" på sina strutar!

http://www.dilbert.com/strips/?Page=1&ViewType=Thumb