Klippdags!

 "Vad sägs om min nya look?"

 Kachita funderar på vad som hände med hennes ull!

 Miski kan tänka sig en godisbit.

 Miski – blev ju alldeles liten och mörk!

Parucha – kalufsen hade tovat sig så hon fick bli snaggad. Med sina framträdande undertänder ser hon just nu ut som den onda "djävulsalpackan". Men hon är snäll! Och matglad!

Qhichincha – nu SYNS det att hon är dräktig!

På torsdagskvällen var vi på vårt årliga Vägföreningsmöte, då jag blev sekreterare! (Vet inte om det var smart att gå med på det, men alla får ju dra sitt strå till stacken.) Och Vägföreningens kräftfest kommer att gå av stapeln här hos oss den 25 augusti! Efter lite trevligt snack och den traditionella smarriga smörgåstårtan, gick vi hem för att skötta djuren och göra i ordning inför att våra alpackaklippare P & T skulle komma. Strax ringde P och meddelade att de nog skulle komma ca 22.30 – men de kom 23.15 – inte lätt att köra med alla vägbyggen häruppe!

De såg trötta ut efter att ha kört från Simrishamn i arla morgonstund och hit, och klippt inte mindre än 26 (!) alpackor på vägen! Vi åt lite mackor tillsammans innan vi lämnade dem på nedervåningen att duscha och hämta sig och SOVA! Alpackorna var redan inne i hästarnas boxar. De får inte vara blöta när de ska klippas nämligen.


Tidigt på fredagsmorgonen åt vi frukost innan vi gick ut. P & T klippte varsamt alpackorna. De flesta höll sig ganska lugna, bara Sawila spottade rejält. Fölen var väldigt lugna. Det var skönt. Knappt två timmar senare hade vi en massa ull och 5 väldigt taniga alpackor...

Det första de gjorde när de blev utsläppta, var att rulla sig grundligt i gruset!

Vi åkte till jobbet – men det var svårt att slita sig från våra nysnaggade sötnosar!