lördag, maj 19, 2012

Matte vs Mökkvi och det stora elstängselmysteriet

Rymlingen. Saga i bakgrunden ångrar nog att hon är en skötsam pålla!

En maskros låter sig inte hindras av en bänk!

Parucha åter sig väl smaka av gräset i den nya hagen ...

... men hennes fega kompisar vågar sig inte dit.

En trio söta tjejer.
Fjupp, fjupp, säger vi. Pronk, pronk säger de i England.

Långhelg! Behövligt efter två hektiska dagar på kontoret! På torsdagen red vi en klätterrunda medan vädret fortfarande var OK. Men efter lunch var det grått, blåsigt och regnigt, men maken manade ut mig att fixa med stängslet inför sommarbetet. Det behövs ju visserligen. Men det var kallt! Och geggigt av allt regn.Det blev dock sol så småningom, och vi öppnade grinden mellan alpackornas gamla hage och den nya. Trodde alpackorna skulle vara jättenyfikna och rusa in. Men bara Parucha vågade sig in i den nya hagen där hon mumsade sälg och gott gräs. De andra fegisarna vågade inte gå in! Nå, de tar nog mod till sig så småningom. Stolliga djur!


På fredagen jobbade maken och morgonmatade således djuren medan frugan (dvs jag!) var ledig och sov länge. När jag nyss uppstigen tittade ut genom sovrumsfönstret, var grinden till paddocken nere och en viss häst syntes inte till. Alls. Hm! Jag var inte så orolig. Våra pållar brukar bara rymma till närmsta gräsplätt. Och jag hittade honom mycket riktigt intill huset, i full färd med att agera kanttrimmer! Visserligen användbart, men eftersom han lätt lägger på sig, fick jag ta in honom i vanliga hagen igen.

Lite senare på dagen fick Saga äta gräs själv på tomten, men Mökkvi, som redan mölat gräs i flera timmar, fick vara kvar i hagen. Synnerligen orättvist tyckte han, och började rycka i grinden till hagen. Och den lossnade på bara några minuter! Men han kom bara in i paddocken och blev där distraherad av några höstrån kräsna Saga lämnat. Djur! Våra omstänglingar har föranlett nedtagning av eltrådar, så jag satte dem på plats igen så vi skulle ha elförsörjning runt om. Tanken är att tråden överst ska ha el, medan alpackastängslet ned mot marken inte ska ha det.

Men när jag skulle testa, just som maken kom hem, märkte vi att det blev el även i alpackastängslet! Utan att vi kunde förstå varför. Kunde inte hitta några gemensamma kontaktytor. Vi mätte och letade och elen tog konstiga vägar på obegripliga sätt, så vi fick ge upp och ge oss ut på en liten N-runda istället. Satte fast grinden mot hagen på ett jobbigare sätt, så inte Mökkvi ska kunna öppna. Tyvärr blir det svårare för oss också...

Idag var maken på Brännö
för att bygga förråd med brorsan, så jag fortsatte med elstängslet. Alpackastängslet låg an mot järnspetten som jordar elstängslet. När jag flyttade undan stängslet från spetten funkade allt som det skulle. Egentligen borde inte spetten ställa till det, och elen borde inte kunnat gå som den gjorde igår, men med spetten fria från stängslet, var allt som det skulle. Så nu funkar det! Nu ska det förhoppningsvis inte bli fler rymningar. Eller alltför långa halsar under nedertråden för att nå gräset där – Saga har varit halvvägs ut några gånger, och jag blir lite orolig att hon ska fastna i tråden. Men nu ska det bli stopp på sådana fasoner!


Inga kommentarer: