Sådär – då är alla pållarnas saker med. Då ska vi bara ha in våra också...
Dukning pågår.
Det vet vi ju alla att det är karlgöra att sköta grillen! Och det gjorde han bra!
Grillat kött med toksmarrig fetaoströra och god sallad (avocado, gurka, ruccola mm). Och massor av rosévin...
Detta är tredje året i rad som vår ridgrupp går en "egen" kurs på ridskolan. Maken & jag tar med våra pållar! Så på fredagen hade vi tagit ledigt för att i lugn och ro hinna sköta alpackor och packa ihop allt inför vår bortanatt med hästarna. Man får ju ha sängkläder, necessär och ombyte till sig själv, sadlar, vojlockar, ryktdon,hjälmar och hö för 1,5 dagar till pållarna (= 6 IKEA-kassar hö...) och lite kraftfoder och spänner. Tur Volvon är stor!
Hästarna lät sig lastas ganska lätt och vi kom fram till ridskolan utan incidenter. Snart hittade vi två boxar vi kunde ha dem i, träffade våra värdar och E som skulle rida första passet med oss. Vi fick rida på ridskolans träramp inne i ridhuset! Hur kul som helst. Man hör takten fantastiskt väl och hästarna blir lite taggade på den. Först tölt och sedan pass. Saga var lite seg och jag lite obestämd, så det flöt inte på helt 100, men helt tokigt blev det inte! Vår instruktör frågade om han fick prova Saga och det fick han förstås! Himla kul att se ett proffs rida henne! Han fick inget "gratis" heller, men han vet ju hur han ska göra för att få ordning på henne! Han tyckte att hon var en sådan fin häst! Och det är hon ju. Det är ju bara matte som ska lära sig rida henne bra...
När vi ridit och sett om hästarna kunde vi sitta på läktaren och se de andra tre i gruppen träna på rampen. Intressant att titta på också – man lär sig en hel de på det.
Så åkte vi och installerade oss i ridskolans fina stuga, och förberedde mat. Det var ju en onödigt varm dag med en varm kväll så vi kunde sitta ute riktigt länge till knotten kom och bet på oss. Då gick vi in, drack vin och pratade. Himla trevligt. Några avslutade kvällen med ett dopp i deras "heitapottur". Själv avstod jag eftersom jag äntligen hade fått ned kroppen till en behaglig temperatur, och maken har varit förkyld och kände sig inte så sugen. Men vi satte oss intill med vårt vin och tittade på utsikten. Det blir ju aldrig riktigt mörkt så här års!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar