"Fröken" visar.
Koncentration.
Jag vid speed-spinnrocken. Där hann händerna inte med...Lite osäker var jag, på hur lång tid det egentligen tar att köra till Simrishamn. Jag vet nu, att inklusive kort fika på Statoil i Snapparp och tokstor burgare på Max i Löddeköpinge, så tar det exakt 5 timmar och tre minuter!
För jag kom ju inte hemifrån förrän 8.57 (jag hade förstås planerat komma iväg kl 08.00....), men svängde in på Österlen Alpacka prick 14.00. Förutom "fröken", vår lärare, och vår värd Ann Marie, var vi 8 fruntimmer i olika åldrar som var på kursen. En var med på Camelidynamicskursen i september. Vi började med en fika med nybakade scones med "clotted cream" och sylt. Så gott! Sedan var det dags att börja spinna!
Vi fick varsin låda med olika sorters ull, i numrerade påsar, så att vi skulle kunna börja spänna den mest lättspunna ullen, och sedan gå vidare. Lite knepigt är det. Det pysslades och sysslades och svors en smula mellan skratten – och det var allmänt trevligt. Fick lite kläm på "tricket" men det är svårt att spinna jämn tråd. Det tar 7 år att bli bra, sa "Fröken"...
Vid 18.00-snåret var vi några som installerade oss på Bengtssons Loge innan hela gruppen trängde ihop sig inne på PUBen och åt deras fantastiskt goda revbensspjäll! Efter mat och prat och lite vin, gick vi till Ann Marie, hämtade våra sländor och spann en stund, innan vi smakade på deras fläderblomsvin och några smarriga ostar – vad sägs om Guinness-cheddar? (det var gott).
1 kommentar:
En gång för Mycket Länge Sedan när jag gick på lanthushållsskola hade vi linberedning som tema under en period och fick då även prova på att spinna med lin. Det var INTE lätt! Tjockleken på tråden varierar från hårfin till snöre ... /Vev
Skicka en kommentar