"Älgkänsla" och en månbåge!

Kachita.

Det var en väldigt vacker, solig och frostig morgon och vattnet i stallkranen hade frusit, så jag fick ta vatten i kranen uppe vid huset. Maken föreslog att jag kunde motionera Mökkvi, så vi red N-rundan extended! Jag hade just vikit in på "omvägen" hem, och Mökkvi krånglade lite förstås. Det gör de ju gärna, när de vet att det finns en genare väg hem. Så när jag red där tänkte jag att jag borde se älg.

Jag fick "älgkänsla". Och se, när jag tittade åt höger, bara 20 meter bort, stod en ko med sin kalv och glodde. Kanske delvis därför Mökkvi krånglat.Vi höll just på att korsa deras väg! Men han gick förbi fint och lugnt. Så jag red vidare som inget hade hänt och sjöng och visslade så de skulle veta var vi var. Jag är inte rädd för älgar, men respekt för dem har jag. Man vill ju inte ådra sig deras ilska...

Så när jag precis skulle rida ut från stigen, ut på grusvägen, upptäckte jag att bara 2 meter från mig, på andra sidan stängslet till en trädgård, stod en liten dovhjort! Den hoppade förskräckt undan när jag kom. Mökkvi ryckte bara till. Det är skönt med vilt-vana, coola hästar!

Efter lunch monterade maken tak och jag var lite behjälplig medan jag gjorde andra sysslor. Lite innan 15 kom en bil körande. Ett annat par i Älvängen, och deras dotter, hade också läst artikeln i GP, och därpå mailat och frågat om de fick komma och titta på dem. Och det fick de ju!

Manken var just i färd med att sätta sista takplåten på plats, så mannen i familjen hjälpte till att lyfta upp den. Så förevisade jag alpackorna och mutade dem med äpple och kraftfoder, medan maken fick klar taket på stallet! Perfekt!

Vi tog en fika med våra besökare som var himla trevliga, på jakt efter en hästgård i samma storlek som vår, och med intresse för alpackor!

Efter besöket gick maken ut och fixade med stallet igen, medan jag jobbade lite. Det började blåsa värre och värre, och regna intensivt! Så till slut gick jag ut och tog in hästarna och blöt make! Ingen vits för dem att vara ute i det busvädret!

Det har varit så konstigt väder på sistone. Först 20 grader i oktober, sedan frost. Skurar och sol om vartannat. Praktfulla regnbågar. Som idag, som började med frost och slutade med "storm".

Och i torsdags, såg vi en månbåge! Jajamän! Halva himlen var täckt av moln. Andra delen var klar med glimrande stjärnor och en starkt lysande, nästan full måne. Och det hällregnade! Kallt regn! Men när vi tittade mot himlen motsatt fullmånen, var där en halv båge över himlen! En regnbåge av månljus! Tydligen har de också alla färger som en vanlig regnbåge har, men färgerna försvagas så i månljuset, att människans öga inte kan uppfatta dem. Häftigt!