Snö-söndag...

Den alltid lika bedårande Qhichincha.

Parucha sover.

Stilton vill in.

Snön faller ...

Någon timme senare...

Jag vaknade vid 11-snåret och det såg fortfarande ganska vårligt ut. Vid 13.30 gick jag ut för att rida – och då kom de första snöflingorna. Jag red N-rundan och hela vägen var Saga spänd, nipprig och seg. Hon ryckte till för allt – t o m alpackorna verkade förfärlig farliga idag, fast de gått i hagarna bredvid varandra i flera månader ... Stolliga djur! Nå, efter lite småskutt i början lugnade hon sig lite, men det var ingen av mina bästa ritter kände jag, när pirriga pållan och jag red de sista 100 metrarna hem i vågrätt snöfall.

Vid 17-snåret kom maken hem och vi gick ganska omgående ut för att ge alpackorna deras A- och D-vitamin-injektioner. Kan säga att det var inte helt lätt därute i fållan, i snödrevet, att med valna händer fylla sprutan och hitta alpackan under all ull, och injicera. Men det gick bra, även om händerna smärtade av kylan och jag lyckades sticka mig själv på en av sprutorna... Det lär ju inte vara farligt – det är ju bara vitaminer, och de säger ju att vi människor också får för lite D-vitamin så här års.