Lektion i strålande vårsol.
Mökkvi och Saga efter välförtjänt lunch!
Maken i vår tokstora enbuske uppe på fikakullen.
Vårsol!
Ronja är nyfiken på kameran (min hand syns i höger öga)
"This place ain't big enough for both of us!"Zollybolly hittade en liten vattenpöl där små luftbubblor ständigt bubblade upp! Tok-intressant!
Våren hade inte hunnit smälta isen där vi brukar gå på ridkurs, så denna gång var kursen flyttad till en annan gård ca 10 minuter härifrån. Fredagens snöfall gjorde att vi länge var osäkra på om kursen kunde bli av – men det blev den!
Bestyren började när pållarna trilskades med att bli lastade. Nu ska jag inte klaga, det tog säkert bara 5-7 minuter per häst, men det kändes länge, eftersom vi skulle passa en tid och de brukar gå på lättare. Så kom vi iväg och åkte för första gången till den här andra gården. På väg dit, efter en ganska skarp sväng, var en stygg, isig uppförsbacke...
Vi hade lite för låg fart så bilen stannade nästan. Men vi ville inte bli stående i backen, så maken gasade på, hjulen spann rejält och motorn rusade, men vi rörde oss faktiskt sakta uppåt, cm för cm, till vi slutligen fick motorstopp! Men då hade vi kommit upp på tillräckligt med barmark för att kunna slira vidare igen! Väl uppe för backen – mötte vi två hästekipage, bl a grannen! Det första ekipaget lyckades backa in på en gårdsplan, och grannen kunde hålla åt sidan så mycket att vi kunde komma emellan vid gårdens infart. Puuh!
Väl framme hann jag bara sadla Saga, så var det dags att rida! Jag hann ju inte med så mycket uppvärmning, men det gick rätt bra ändå. Instruktören tyckte det gick mycket bättre idag, än det gjorde sist vi hade lektion i höstas, så uppenbarligen gör jag något rätt! För maken gick det också bra!
Just när vi hade kommit hörde vi att ett ekipage med bil och hästsläp fastnat i backen ... Så några åkte dit och hjäpte henne – tydligen hade både bil och släp kommit på sniskan så pass att hon inte kom någonstans. Jag vet inte hur det löste det. T berättade att när de åkt dit, hade ett ekipage fastnat i backen, så de fick lasta av hästarna och gå upp med dem, och utan lasten kunde de köra bilen med släpet vidare efter. Så T hade satsat på hög fart uppför backen, även om det är läskigt med släp. Men kom upp gjorde hon!
På hemväg fick vi förevisat oss en annan väg som inte hade någon riktigt så lömsk backe. Till nästa gång borde man föreslå att folk åker dit på den flackare vägen och hem på den brantare, så slipper man både problem och möten ... Men sammantaget blev det en bra kurs!
Väl hemma var vi väldigt möra, så vi fixade det nödvändigaste och åt lunch. Stärkta gick vi ut igen, skötte djuren, fixade, gick på fotosafari och fikade i den varma vårsolen, till den började försvinna bakom kullen.
Bestyren började när pållarna trilskades med att bli lastade. Nu ska jag inte klaga, det tog säkert bara 5-7 minuter per häst, men det kändes länge, eftersom vi skulle passa en tid och de brukar gå på lättare. Så kom vi iväg och åkte för första gången till den här andra gården. På väg dit, efter en ganska skarp sväng, var en stygg, isig uppförsbacke...
Vi hade lite för låg fart så bilen stannade nästan. Men vi ville inte bli stående i backen, så maken gasade på, hjulen spann rejält och motorn rusade, men vi rörde oss faktiskt sakta uppåt, cm för cm, till vi slutligen fick motorstopp! Men då hade vi kommit upp på tillräckligt med barmark för att kunna slira vidare igen! Väl uppe för backen – mötte vi två hästekipage, bl a grannen! Det första ekipaget lyckades backa in på en gårdsplan, och grannen kunde hålla åt sidan så mycket att vi kunde komma emellan vid gårdens infart. Puuh!
Väl framme hann jag bara sadla Saga, så var det dags att rida! Jag hann ju inte med så mycket uppvärmning, men det gick rätt bra ändå. Instruktören tyckte det gick mycket bättre idag, än det gjorde sist vi hade lektion i höstas, så uppenbarligen gör jag något rätt! För maken gick det också bra!
Just när vi hade kommit hörde vi att ett ekipage med bil och hästsläp fastnat i backen ... Så några åkte dit och hjäpte henne – tydligen hade både bil och släp kommit på sniskan så pass att hon inte kom någonstans. Jag vet inte hur det löste det. T berättade att när de åkt dit, hade ett ekipage fastnat i backen, så de fick lasta av hästarna och gå upp med dem, och utan lasten kunde de köra bilen med släpet vidare efter. Så T hade satsat på hög fart uppför backen, även om det är läskigt med släp. Men kom upp gjorde hon!
På hemväg fick vi förevisat oss en annan väg som inte hade någon riktigt så lömsk backe. Till nästa gång borde man föreslå att folk åker dit på den flackare vägen och hem på den brantare, så slipper man både problem och möten ... Men sammantaget blev det en bra kurs!
Väl hemma var vi väldigt möra, så vi fixade det nödvändigaste och åt lunch. Stärkta gick vi ut igen, skötte djuren, fixade, gick på fotosafari och fikade i den varma vårsolen, till den började försvinna bakom kullen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar