Ett märkligt moln tornar upp sig över hemmanet.
Maken i hagelskur. Stora hagel var det!
Denna hagelhög tog många timmar på sig att smälta bort.
Maken fixar festlokalen!Nå't lurt är det. På förmiddagen sken solen och blott en stor vit och fluffig molnpelare reste sig över nejden. Vi skulle ju ha Vägföreningens årliga kräftskiva hos oss och grunnade på om ligghallen i stallet skulle duga. För om sydvästen ligger på blir det tämligen blött även där inne ... Men med sådant strålande väder, verkade ju situationen trygg.
Så efter att ha städat i huset och i stallet, satt vi framför TVn när det började smattra alldeles väldigt på taket. Hagelskur! Hur mycket som helst! Det gick ju ganska snart över som hagelskurar brukar, men en del hagelhögar smälte inte bort på flera timmar.
Vid 15-snåret kom en granne med alla bänkar och bord och snart en till och hjälpte honom. Maken hade just ridit en vända, och jag finridit i paddocken, men vi hjälpte till mellan hästpysslet och snart var allt på plats, medan solen åter igen sken! Det såg lovande ut.
Och se – när folk började droppa in strax innan 19 gick det alldeles utmärkt att mingla ute i solen med makens goda välkomstbål och prata med nya och gamla grannar. Väl till bords hade T med familj tagit med massor av kräftor åt oss och fantastiska humrar! Vi var ju nästan mätta efter dem, men visst gick det att knö ner lite kräftor också. Så vår ligghall visade sig vara en utmärkt festlokal! Det började visserligen regna då och då, men utan blåst så regnet höll sig utanför. Och in emellan sprack molntäcket upp så en nästan full måne tittade fram – så som sig bör på kräftkalas.
De sista gästerna gick vid halv två på natten. Vi städade snabbt undan det som kunde blåsa omkring eller ligga och bli otrevligt. Kvarlämnat: tre barncyklar, en filt och en kylväska (som dock hämtades sedan), en plastburk ölkorv, två plastbunkar, en pkt brie och en gorgonzola, en kloknäckare, ett skaldjursbestick, en barnjacka i fleece, lite småbestick och en vinflaska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar