Otyglade pållar och en vit fasan

Hopp – utan tyglar!

Vitsippa!

Myrorna i full gång – och min stollige make stoppar frivilligt in fingret ibland dem så de får gå på hans händer! Tokstollen! Jag hatar att få dem på mig – de bara biter mig och myrsyrar mig de otäckingarna.

Maken sätter sig ner för en vilopaus.

Det är vår!

Det var mulet och blåsigt och jag kände mig frusen och inte alls på humör för ett ridpass. Men tog mig ut och byggde upp ett litet hinder med leca-block och la ut lite stängselstolpar som cavalettibommar, och se, när Saga var i ordninggjord och jag tog ut henne, sken solen! Jag arbetade henne lite från marken först så hon skulle bli lydig, sedan klev jag upp och knöt tyglarna så de låg kvar på halsen, även om jag inte höll i dem.

Så red jag. Ett vanligt problem bland ryttare är tydligen att de delvis håller balansen i tyglarna. Därför är sådana här övningar bra. Och att lära sig rida med bara sätet och skänklarna. När maken kom tillbaka från sin promenad gjorde han samma övning. Och se – det visar sig att vi inte alls håller balansen i tyglarna – och det är ju superbra!

Däremot var det lite klurigt att styra exakt som man ville. Men jag fick Saga att gå över hindret och trava över bommarna, även om hon inte alltid ville lyda min skänkel. Men jag kan ha varit otydlig också – så tygellös ridning kräver att man har lite koll på hur man sitter. Skoj var det i alla fall. Jag avrundade med en liten uteritt. Utan Mökkvi vill ju inte Saga gå hemifrån, men jag fick iväg henne och fick till en riktigt fin och energisk tölt igen! Hon har varit ovanligt sturig på sistone. Seg. Kanske för att hon tokfäller just nu? Kanske för att hon helt enkelt är sturig. Men ibland är hon jättebra! Det är mera dagsformen som avgör nu.

Efter ridandet gick vi en runda runt hemmanet för att se hur långt våren kommit. Så när vi gick uppför fikakullen, flaxade plötsligt en stor ljus fågel upp framför oss, med sitt för fasaner typiska SKRÄK (flaff, flaff med vingarna), snart följd av en normalfärgad fasan som också skräkade och flaffade. Igår när vi skulle rida i ridhuset träffade vi grannen som berättade att han sett en albino-fasan nere på deras åkrar, så det var nog den vi såg idag!