Vi skulle ju bara prova stigen ...

Jag och sömniga Saga

Så näpet när söta katt-nöss möts! (En nos – flera nöss)

Zolly ser skeptisk ut. Hon är bra på det.

Ridvägar ... på ett ungefär. Och idag hamnade vi på Den Stora Vändan (roströd)!
Vårt hemman är den lilla turkos rutan till vänster.
Blå linje - N-rundan. Gul linje - Grindrundan. Skär linje - klätterrundan.

Långhelg! Underbart! Vi beslöt att avrunda N-rundan med att prova om den leriga vägen till Stora Rundan gick att rida på nu. För två år sedan sjönk Sagas hela bakben ner, så vi har inte vågat rida där. Men vi hoppades, att marken kanske satt sig nu.

På den värsta delen låg nu gran- och tallkvistar, så det var snubbligt för pållarna att gå där, men inte geggigt. En bit efter kvistarna var det dock lera, om än inte så djup. Och när vi väl passerat den besvärliga delen, ville vi liksom inte vända tillbaka...

Så vi fortsatte. Och fortsatte, Och fortsatte. Och hade ingen aaaning om var vi var. När ridhusgrannen promenerade denna vändan med mig för 2 år sedan, visade hon en markering där vi skulle svänga av. Men vi såg liksom aldrig nå'n markering ...

Vi red och red och misströstade rejält så småningom. Vilket Saga nog kände, för hon blev liksom väldigt trött och tveksam. Och jag med. Men så såg vi ett hus på håll och skymtade en väg, så vi följde den allt smalare stigen ditåt. Då låg ett träd med en rejäl rotvälta över stigen. DOOH! Vi klev av för att låta hästarna vila lite. Några meter sannolikt blöt och kletig mark under det gula gräset skilde oss från vägen. Vi ville inte rida däröver utan ledde hästarna. Mökkvi först, och han tjompade rejält! Saga började få lite panik av att sjunka ner i leran, så jag vände och krånglade oss upp förbi det fallna trädet upp på stigen igen. Fast mark under fötterna! Saga blev lugn igen.

Så gick vi ut på vägen, och hittade turligt nog en gubbe som kunde bekräfta att vi kommit rätt och att vi var på väg åt rätt håll. Så ledde vi pållarna en bit till innan vi klev upp och red hem. En ganska lång bit längs asfalt, där folk tyvärr kör lite för fort. Hittade tillbaka till "vår skog" och kom hem drygt 3 timmar efter avfärd – väldigt lunchhungriga! Både vi och pållarna! Men det var en härlig tur, sådär med facit i hand!