Saga - nu utan bandage!
Vilket hon firade med lite bensprattel!
Karavan – av lastbilar – med B R E D last – och följebilar – DOOH!Vi hade ju fått "order" av veterinären att låta bandaget vara på 10 dagar. Bandage = boxvila. Bandaget får inte bli vått! Men Saga behövde vänjas på bete igen. Inför vår färd till Eskilstuna. I början av veckan lyckades jag pricka in någon timma här och där mellan skurarna. Med någorlunda torrt gräs. Vi satte också en plastpåse om bandagehoven, fasttejpad med silvertejp. Men lilla Saga kan inte stå still med hoven. Rycker och har sig. Krångligt att byta bandage då. Eller svepa påsar om. En pås-avtagningsincident med ryckande hov och en sax nogsamt vänd från pållan, resulterade i att jag hackade mig själv i tummen. Gjorde sååå ont. Blödde såååå mycket. Fast såret var inte så djupt ändå, när det väl slutade blöda. Djur!
I onsdags, 9,5 dagar efter bandagering, åkte det av helt. Nogsam rengöring. Pensling med trätjära. Och hon kunde gå ute flera timmar.
Nu är hon nog bra tillvand. Maken skulle rida N-rundan och jag promenerade med en bit förbi ridhuset, med Saga. Hon klev på bra, och verkade tycka det var kul. Väl hemma gjorde jag i ordning i hage mm, så att de skulle klara sig själva ett drygt dygn.
Någon halvtimme innan planerad avfärd ringde granntjejen, hon som brukar se till våra pållar. Hon hade fått problem med sin egen bil hemma hos sig, fått skjuts till sina bortresta föräldrars hus här hos oss, och skulle där ta nyckeln till deras extra-bil - men den nyckeln hade de tagit med sig! Så hon var strandad! Jag hämtade strax upp henne, och vi körde långt in på en knagglig grusväg hem till henne. T pep in och hämtade nyckeln medan jag trixade runt bilen, så körde vi hem igen. Det tog nog högst en kvart, så det var ju inget besvär. Det är ju sååå jobbigt att bli strandad! Tur vi inte hade åkt redan!
Maken hade släppt ut hästarna under min sejour med T, så det var bara att åka iväg. Det luriga vädret hängde med. Hällregn, regnbågar, mörkermulet och dramatisk solnedgång. Och - en karavan! Tre långtradare med gigantiska cylindrar på, och tre följefordon. Omöjligt att komma förbi. Fick köra 70 på 100-vägen! Och när det väl blev dubbelfiligt - hindrades vi att köra om av en följebil! Till slut nådde vi en "passing lane" som tydligen var bred nog så vi släpptes förbi. Cylindrarna var verkligen ohyggeligt breda -det kändes väldigt trångt! Körde vidare någon timme, åt lite i Götene, fortsatte, och se - då hade karavanen hunnit förbi oss igen! DOOH! Så vi fick puttra på bakom dem till nästa "passing lane" (vad heter det på svenska?) som var bred nog. Stön.
Kom helskinnade fram till Best Western Plaza på Drottninggatan och försökte hitta P-plats i deras ohyggeligt trånga P-garage, där ingen plats fanns ledig ändå. Så maken fick trixa ut oss igen bara för att upptäcka att vi ändå fick stå gratis utanför på en lättillgänglig och stor P-plats!
Det blev pulverkaffe och Mars-bar på hotellrummet. Som traditionen bjuder. När vi bor på hotell.
I onsdags, 9,5 dagar efter bandagering, åkte det av helt. Nogsam rengöring. Pensling med trätjära. Och hon kunde gå ute flera timmar.
Nu är hon nog bra tillvand. Maken skulle rida N-rundan och jag promenerade med en bit förbi ridhuset, med Saga. Hon klev på bra, och verkade tycka det var kul. Väl hemma gjorde jag i ordning i hage mm, så att de skulle klara sig själva ett drygt dygn.
Någon halvtimme innan planerad avfärd ringde granntjejen, hon som brukar se till våra pållar. Hon hade fått problem med sin egen bil hemma hos sig, fått skjuts till sina bortresta föräldrars hus här hos oss, och skulle där ta nyckeln till deras extra-bil - men den nyckeln hade de tagit med sig! Så hon var strandad! Jag hämtade strax upp henne, och vi körde långt in på en knagglig grusväg hem till henne. T pep in och hämtade nyckeln medan jag trixade runt bilen, så körde vi hem igen. Det tog nog högst en kvart, så det var ju inget besvär. Det är ju sååå jobbigt att bli strandad! Tur vi inte hade åkt redan!
Maken hade släppt ut hästarna under min sejour med T, så det var bara att åka iväg. Det luriga vädret hängde med. Hällregn, regnbågar, mörkermulet och dramatisk solnedgång. Och - en karavan! Tre långtradare med gigantiska cylindrar på, och tre följefordon. Omöjligt att komma förbi. Fick köra 70 på 100-vägen! Och när det väl blev dubbelfiligt - hindrades vi att köra om av en följebil! Till slut nådde vi en "passing lane" som tydligen var bred nog så vi släpptes förbi. Cylindrarna var verkligen ohyggeligt breda -det kändes väldigt trångt! Körde vidare någon timme, åt lite i Götene, fortsatte, och se - då hade karavanen hunnit förbi oss igen! DOOH! Så vi fick puttra på bakom dem till nästa "passing lane" (vad heter det på svenska?) som var bred nog. Stön.
Kom helskinnade fram till Best Western Plaza på Drottninggatan och försökte hitta P-plats i deras ohyggeligt trånga P-garage, där ingen plats fanns ledig ändå. Så maken fick trixa ut oss igen bara för att upptäcka att vi ändå fick stå gratis utanför på en lättillgänglig och stor P-plats!
Det blev pulverkaffe och Mars-bar på hotellrummet. Som traditionen bjuder. När vi bor på hotell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar