Dopdag!

Lilla Vendela protesterade högljutt under större delen av dopet.

Sedan sov det lilla livet ut i min famn!

Stolt mor!

Någon kvart i 11, var vi på plats i väldigt stora Klosters Kyrka, där ett bara väldigt litet barn skulle döpas! Så snart vi kom in mötte vi de stolta föräldrarna och faddrarna. Inne i kyrkan satt andra gamla kompisar från förr. Vi gick (nästan) alla på Samskolan runt början av 80-talet. Nu ses vi alltför sällan, men det mysiga är att när man väl ses, känns det som att man bara tar vid där man var sist!

Lilla Vendela skrek under dopet, men var sedan tyst och snäll under hela fikat i församlingshemmet, där vi satt och snackade, åt blå tårta och godis och hade allmänt trevligt. Jag fick hålla lilla Vendela. Snart nog såg det ut som att hon skulle börja gråta,så jag reste mig och gick omkring med henne. Hon somnade på tre röda! Och man kan ju inte väcka ett litet sött sovande barn, så jag fick ju gå där och bära på den lilla kaminen. Lite trött i armen blev man, men hon var ju så himla söt!

Efter fikat beslöt vi att gå och äta en sen lunch på en Thai-restaurang. Tre-rätters blev det! God, stark, räksoppa! Massa mat. Glass med kolasås. Efteråt var vi smällmätta, och det blev tyvärr dags för oss att åka hem. Det är ju ändå nästan 40 mil ...

Väl hemma fick vi ju se om hästarna, som mådde hur bra som helst.