Äntligen snö!

Äntligen riktig vinter!

Kachita, 7 månader, har bara upplevt snö, i väldigt liten mängd, en gång tidigare i sitt liv.

Djuren måste skötas i ur och skur – och smärre snöstorm!

Mökkvi i lunchrestaurangen. "Bra ventilation", tycker han. "Men små portioner..."

Sagis blev blondin på en halvtimma medan hon åt sin lunch!

När jag hade hästtjänst på morgonen var det barmark men en arktisk vind blåste. Jag lade mig igen, och när jag vaknade några timmar senare snöade det för fullt! Älskar snö!

Så småningom drog vi oss mot ridhuset. VI började rida dit, men snön packade sig under hästarnas hovar (trots snösulor) så de halkade omkring, så det kändes bäst att kliva av och leda dem. Mökkvi halkar så väldigt mycket! Saga inte alls lika mycket, men hon har liksom bättre balans i sig och är "tantigt" försiktig när hon går på halt underlag – precis som matte!

Väl i ridhuset segade hon ibland men jag fick bra fart på henne också! På hemvägen halkade de lite till och en isande vind blåste in snö i öronen på mig, men jag var ändå så lycklig över att det äntligen kom snö! Men kall blev jag när jag fodrade alpackorna deras kraftfoder ute i fållorna, så inte tjocka Qhichincha ska ta allt... Jag bodyscorade några i taget, för jag blev så kall om händerna att jag fick pausa och ta på mig vantarna emellanåt. De var förstås våta efter att jag rengjort och fyllt på vattenkaret...

Det är sällan jag dricker te nuförtiden men idag fick jag liksom inte upp värmen igen. Förrän en kopp Earl Grey gjorde susen! Så jag fick upp värmen lagom till det var dags att gå ut igen...

Huvudvärk och is

Egentligen luras jag lite. Det ser ut som hela paddocken är istäckt här, men det är bara någon meter längs ena sidan.

Ledig måndag! Jag älskar mina lediga måndagar. Denna måndagen blev det mycket pappersarbete för Alpackagården, men givetvis också djurskötsel. Det var grått och dimmigt hela dagen och dimman lade sig och frös över marken så det blev allt lite småhalt! På kvällen rådde jag mig också själv, eftersom maken var ute med jobbet. Jag hämtade honom i Älvängen 23.17.

Det märkliga var att dagen efter hade jag otrolig huvudvärk! Det var ju maken som borde vara bakis! Brukar aldrig ha så kraftig huvudvärk! Kändes som att huvudet skulle sprängas. Trodde jag höll på att bli sjuk, men i slutet av dagen lugnade den sig, och gjorde sig bara lite påmind under onsdagen. Sedan blev jag bra igen. Märkligt.

Besökare på villovägar

Stilton. En morgon hoppade han på tre ben! Men stödde ibland på det fjärde, så vi förstod att det inte var brutet. Eftersom han var pigg i övrigt tog vi honom inte till veterinären. Två dagar senare gick han som vanligt! Under de två dagarna fick han inte gå ut, vilket han tyckte var synnerligen orättvist. Men vi lade en badrumsmatta på golvet så han skulle ha någon mysig stans att ligga utan att behöva hoppa med sitt ömma ben. Den gillade han! Och vi gillar att gosa med den där magen. Och det bästa är – att det får vi!

Sawila. Lägger sig ibland vid hantering. En vanlig stressreaktion hos alpackor. Fast man undrar hur stressad hon var, för det var minsann inga problem att äta kraftfoder... Fördelen med en lång hals – att kunna äta liggande! Ibland betar de så!

Miski och maken!

Qhichincha – med foten i matskålen!

Miski – med matte i blick. Om man tittar noga.

Kl 11 ringde mobilen och vi fick veta att vårt besök kört tämligen för långt förbi avfarten upp till oss... Men de dök upp ett gott tag senare, tjejen som funderade på att skaffa alpackor, hennes mamma och två välartade barn. De fick mata alpackorna med lucernpellets, då kommer de alltid nära. Snart blev det lite kallt så vi gick in och fikade och de ställde frågor. För bara 2-3 år sedan var det vi som inte hade en aning! Känns kul att kunna hjälpa till!

När de åkt red vi ut i det underbara solskenet. Kylan gjorde marken hård och mindre lerig. Vid ett vägskäl i skogen där man kan ta en extra vända, tog Saga upp diskussionen om att vi nog inte alls borde ta den längre vägen hem, utan försökte gå den kortare. Hon har aldrig vunnit de där diskussionerna, men hon försöker gång på gång. Så går det när man har ett sturigt sto. Jag vann förstås.

Alpackorna får sitt kraftfoder i sina fållor numera, när vi har möjlighet att fodra dem i dagsljus, så kivas de inte lika mycket. Och feta Qhichincha stjäl inte lika lätt från den magrare Sawila. Det ger också tillfälle att pyssla om dem och vänja dem vid hantering. Och är så mysigt! Man blir lycklig av alpackor!

Vi var klara med djurskötseln när kylan började krypa in på skinnet, så det var skönt att komma in, äta lunch och sedan knö med maken i soffan framför brasan i kakelunen, med en varm och go Ronja-katt i knät. Idag har hon legat i mitt knä så länge att jag börjat oroa mig för att vi en dag ska smälta samman till en individ!

Egentligen behöver vi en ny soffa. Den vi har är tämligen nedsutten, solblekt och sönderklöst. En soffa vi båda får plats i och som har så pass höga ben att Trilobit-dammsugaren kommer under. Med höga armstöd som kan användas som ryggstöd. Och den får inte vara för bred och klumpig. Tyvärr är de flesta soffor så stora och klumpiga nuförti'n att man behöver ett vardagsrum på en halv hektar för att rymma dem utan att de totalt dominerar rummet. Jag gillar de lite smäckrare och elegantare. Får se när vi hittar en. Tips mottages gärna. Ska ju helst inte vara tokdyr heller...

Äntligen snö!

Hotfulla moln över hemmanet.

Qhichincha tar sig en morgon-rullning.

I morse hade jag "hästtjänst", dvs jag var uppe vid 8-snåret och matade pållarna. För mig är detta en synnerligen otrevlig tid att gå upp en ledig dag, men maken och jag delar på denna börda. Hur som helst brukar det vara rätt trevligt när man väl är uppe, i alla fall en frostig morgon som den här när kylan äntligen gjort markerna hårda och leran mindre geggig. Det bästa med hästtjänsten är, att sedan kan man gå och lägga sig igen...

Idag red vi i ridhuset ity vägarna ute var lömskt hala. De ser OK ut, men är ishala på oväntade ställen. Och orkar man inte brodda, så får det ju bli ridhuset. Vi kom hem lagom för att pållar och vi skulle hinna få i oss lunch innan hovslagaren kom. Jag har ju skott min Saga på Ale-kliniken, men de verkar inte längre ta emot hästar för "normal" skoning, om det inte finns ett medicinskt behov! Så makens hovslagare är nu även min! Och hon är duktig, noggrann och trevlig, och hennes skoning liknande den de gjort på kliniken – Saga har ju lite speciella fötter. Inga hovbölder trots leran som varit, bara en hålvägg och det gamla lilla hålet från när hon fick en skokappa i hoven. Men allt såg fint ut, inga svampangrepp eller så! Puh!

I samband med att vi gick från ridhuset började det snöa! Så ljust och vackert allt blir genast! Älskar snö! Och hästarna ser så fina ut med de vita snökristallerna på sig! Tyvärr ska det bli regn om två dagar, men sedan verkar det bli mera snö! Så lämpligt att Saga blev skodd idag, och fick snösulor på!

Läste på GP om en tjej som hoppade bungyjump, och så brast linan! Har alltid tyckt att bungyjump verkar synnerligen ohälsosamt! Hon överlevde mirakulöst nog. Men det ser otäckt ut på filmen här!

Har också läst en del om "slukhål" på sistone: En stackars 18-månaders pojke försvann i ett sk "slukhål" i Ryssland! Som väl är blev det mindre dramatiskt när ett mindre slukhål öppnade sig i Haga. Värre är de slukhål man kan se här!

Det är ju så läskigt att det plötsligt bara kan dyka upp ett slukhål sådär! Nu tror jag vi har berggrund under huset... men ändå!

Rivstart och lite sol!

Kachita – vår lilla "blondin".

Mamma Parucha idisslar.

Saga undrar när lunchen kommer.

Grimträning med de små. maken tränade Kachita och jag Miski. De är rätt coola med grimman på. Trots att vi tränat pyttelite!

I tisdags var min första jobbdag och jag väntade mig en massa i inkorgen i mailen. Men där var knappt något! Hela tisdagen och halva onsdagen gick och jag hade bara småsaker att göra. Så rasslade det till i mailboxen och plötsligt hade jag för mycket att göra, och fick jobba över! Känns ju lite fånigt. Varför jobbar alla så ad hoc? Med så korta puckar måste man göra någon besviken, för jag kan bara göra ett 1-timmesjobb på 60 minuter. Inte tre 1-timmesjobb under samma 60 minuter. Jag vill gärna, men det går liksom inte.

Jag hann dock med mitt. Men Kundén hann inte med sitt, så vissa saker kunde jag inte göra klara ändå... Så uppenbarligen funkar inte ad hoc-lösningen för andra heller. Varför finns det ingen insikt om att bra jobb måste få ta tid och att man kan behöva avsluta en sak innan man kan börja med en annan? Solklart tycker jag. Men alla bara rusar på utan att tänka efter. Fort ska det gå!

Jag tror det är nästa svåra puck att lösa i arbetslivet, generellt. Ge de anställda arbetsro. Tänk så mycket som skulle bli gjort då! Så mycket pengar som skulle sparas för att folk kunde jobba koncentrerat och göra rätt saker och hinna med, istället för att rusa runt och hatta med saker, och därmed stressa bort sin arbetstid! För så här verkar det vara på alla arbetsplatser. Inte bara hos oss. Hur som helst är det roliga jobb jag gör nu, och jag har ju haft en bra julledighet, så jag överlever lite övertid!

Idag sken solen! Landskapet täckt av vacker vit frost (och möjligen en smula snö). Så vi red N-rundan extended och solen sken på våra näsor och hästarna var torra och härligt lurviga! Jag hade inte ens träningsvärk, fastän jag red barbacka igår, för första gången på länge! Varmt och gott om rumpen...

Vi passade också på att grim-träna alpackafölen i det finna vädret. De är så duktiga! När grimman väl är på, verkar de inte besväras av den. Och de är rätt lugna även i själva ögonblicket då vi tar på grimman! Och av den. Försökte leda Miski lite. Hon fattade nog lite grand. Med lite godis ska jag nog snart få henne att förstå vad ledandet går ut på. Tänk – en dag kan man kanske ta dem på promenad i grannskapet. Torde väcka en del munterhet...

Nytt år, mer regn...

Stackars Mökkvi – han råkar bara vara intill och kolla läget när Parucha spottar på honom. Bara för att Sawila vill åt hennes kraftfoder. HAN har ju inte gjort något!

Grim-träning med Miski. Brun grimma på brun alpacka syns förstås inte så bra...

Dooh!

Även om dagen bjöd på små solglimtar verkar ju tristvädret fortsätta. Grå, grå, grå. I två veckor till, verkar det som. Vart har den nordatlantiska oscillationens negativa fas tagit vägen? Saknar den! Kung Bore, kom hit!

Den 28 december var jag och handlade i Älvängen. Och kom hem utan incidenter. Nu i nyårshelgen upptäckte maken att det var tokpunka på ett däck! Så jag måste haft tur som hunnit hem innan däcket blev för lufttomt!

Idag ringde veterinären och sa att hon skulle komma mellan 12-13, men ringde igen senare för att meddela att hon blivit klar fortare än väntat och undrade om hon kunde komma tidigare. Och det fick hon, så jag samlade in alpackorna i sina fållor i god tid eftersom jag inte visste riktigt hur lyckosam jag skulle bli när jag nu skulle fånga in dem på egen hand. Varpå hon ringde och sa att tyvärr hade en akut kolikhäst kommit emellan... Men självklart är det viktigare!

Så i väntan på henne grimtränade jag fölisarna. Miski var väldigt lätt att ta på grimman. Hon har ju lärt sig äta lucernpellets ur handen, och det känns som att en sådan muta får henne att gå med på det mesta. Kachita har inte greppat det konceptet än och var lite motsträvigare i grimträningen. Men jag fick på grimman på dem båda, och de hade den på sig en stund var, utan att verka så värst bekymrade. Jag hann sedan med att mocka ordentligt överallt, byta vatten och sköta pållar medan jag väntade. Och just som jag var klar kom veterinären!

Det gick utan problem att ge dem spruta nr 2 i grundvaccineringen! Den stackars kolikhästen hade fått skickas till Skara. Hon sa att det var mycket kolik nu, och det varma vädret är antagligen orsaken, men de vet inte riktigt hur. Hösilage blir förstås dåligt fortare i värmen, men det kan inte vara enda orsaken. Håller tummarna att våra pållar slipper kolik! Stupid varma vinter!

Miskis öron och de andra alpackorna kollades för tecken på skabb, men vad det än är Miski hade på öronen så verkar det inte smittsamt, och dessutom ser det ut att ha gått över helt.

I morgon är det arbetsdag. Har verkligen kommit ur det! Och det är ju bra! Det blir mjukstart i alla fall, för framåt torsdag är det ju trettondedagshelg! Man får ju inte ta i för mycket i början!

Och så var det året slut!

En av katterna lyckades kräkas i soffan dagen innan nyårsafton, på båda sittdynorna, så medan dyn-klädseln gick i tvätten fick maken iPhona på den lilla bänken istället. I sällskap med en annan söt kille...

Äntligen kallt! Så mycket vackrare det blir med lite frost!

"Har du några lucernpellets, eller?"

Maken fick en puss av en ung söt blondin igår...

Skål i stallet!

Årets sista dagar var klara och kalla! Mitt favvoväder! Det blev en ridtur i fredags med lite snack med grannen, innan vi åkte till svärfar i Örgryte och fick god mat i gott umgänge! Men oj, så mätt man blev...

Igår var det sålunda nyårsafton och kära gamla kompisen Frodo kom. Vi brukade få fler gäster på nyårsfesterna när vi bodde på Wadmansgatan i centrala Göteborg... Men vi hade det himla trevligt! Själva tolvslaget firades som vanligt med bubbel nere i stallet, där hästarna var tämligen coola inne i sina boxar. De blir lugnare för varje år. Så skönt att de inte blir värst rädda för nyårssmällarna! Det är ändå någon som smäller av en massa fyrverkerier nästan rakt ovanför oss varje år.

Alpackorna verkar inte bry sig alls. Vilket är lustigt, eftersom de brukar vara ganska lättstressade djur... Insåg i morse att vi gjort slut på två flaskor bubbel och två flaskor vitt vin. Ändå kändes det "som att vi inte drack så mycket". Fast det var ju under lång tid förstås.

Idag sov vi ganska länge, åt scones-brunch med scramled eggs & bacon som traditionen bjuder. Och mycket kaffe... Det blev ett besök hos alpackorna innan Frodo åkte hem. Jag var beredd att ingå i symbios med soffan när redige maken manade oss att ge oss iväg på ett ridpass i ridhuset. Så det gjorde vi! Känns himla duktigt, och skönt när man väl kommit iväg!

Nyårslöften?
• Mera party! Gå på mera fester, initiera mera AW etc (Känner jag blivit så himla tråkig senaste åren)
• Fika mera!
• Horsemanship- och klickerträna pållan mera
• Träna alpackorna mera
• Prokrastinera mindre...
(Men det där sista börjar jag med i morgon...)