Prova-på-yoga!

Vi har en bit kvar ...

Maken har ju haft lite problem med stela höfter och rygg, så vi har funderat på om yoga kanske vore nyttigt. Och själv är jag ju inte tok-smidig heller... Så hittade jag en hemsida med yoga-kurser i Älvängen, med gratis "prova-på"-vecka hela denna veckan!

Så i måndags var vi på plats i mjukiskläder för att prova på yin-yoga. Den är ganska stillsam och bygger på att man ska komma åt bindväven runt muskler & leder och vara särskilt bra om man sitter mycket på kontor och har svårt att fokusera på nuet. Det kändes som ett rejält stretchingpass, men inte särskilt märkvärdigt just då. Utom när vi kom hem. Då kände jag mig alldeles mjuk, nöjd och varm i både kropp och själ!

I onsdags var vi på en traditionell nybörjaryoga-kurs. Mera action och roligare. Men ...

Om måndagar är ju jag hemma och varannan vecka även maken, så då är alla djuren skötta på dagen, man kan sticka iväg på sitt yoga-pass och sedan bara åka hem och softa. Och även om maken jobbar är det inte förrän 19.15 när köerna mattats och det blir lätt att hinna i tid.

Om onsdagar är passet redan kl 18.00, så då måste vi åka från jobbet redan 17.00 (och det är svårt att komma ifrån så tidigt) för att hinna med köandet utanför Bohus innan vi ska vara på plats. Och sedan måste man hem och ta hand om alla djuren på det.

Så vi beslöt att börja på yin-yogan istället. För det blir ju dumt om man måste stressa iväg för att slappna av ... Men nu ska vi bli smidiga som katter! (Återstår att se ...). När 45an blir färdigbyggd och kö-fri, kan man kanske drista sig att gå på onsdagspasset. Om, typ, ett år ...

Ridskolan började i tisdags och maken var den som fick börja denna terminen (Vi delar ju på en ridlektionsplats och rider två veckor i stöten, var). Han sa att han kände sig mjukare än vanligt – kanske en följd av vår yin-yoga! Det är ju toppen att få resultat på ett enda träningstillfälle!

Och nu är det bevisat - jag är medelålders!

Här är bevisen - jag är medelålders: läsglasögon och broddar. Används sällan samtidigt.

Hemmanet idag – inte så vitt och vackert längre ...

Och nu ska vi ut på test-tur med nya broddarna!

Viss försiktighet är lämplig även med broddar. Men det går att gå i den glashala paddocken!

Min lediga måndag fick bli en mycket stillsam måndag. Lite halsont till och från de senaste dagarna och att jag är lite mattare än vanligt gör att jag misstänker att någon förkylning är på gång. Men inget allvarligt än. Men jösses vad jag sover! Kanske därför jag klarat mig från att bli sjuk så här långt.

Isbanan ute på hemmanet är värre än värst ner mot vägen, medan det börjat bli barmark bitvis på väg ner mot stallet. Men att gå genom hagarna och runt huset där snön ligger kvar är fortfarande säkrast.

Fick mina beställda broddar idag, och fick ju då ett lämpligt tillfälle att testa dessa! De funkar! Smidiga att dra på och man kan gå mera avspänt även om en viss försiktighet är lämplig ändå. Men ställer jag mig på isen i nedförsbacke, blir jag kvar där. Jag börjar inte glida, bara sådär ...

På kvällen gick vi på ett "prova-på"-pass i yin-yoga i Älvängen. Det var som en rejäl streching-session som avrundades med meditation. Oj, så stel och kantig man är! Vissa positioner var inga problem, men andra kände jag mig som om jag hade alla ben fel instuckna på något vis. När vi var där kändes det inte så märkvärdigt. Men när vi väl var hemma igen kändes kroppen ovanligt mjuk och avspänd! Ska nog testa "prova-på"-passet på ondag också, med "vanlig" yoga, så man vet vad det är. Sedan får vi se vad vi väljer. Men det känns som att vi behöver det!

Och på kvällen knatade jag avspänt ned på mina käcka broddar och matade pållar. Knusper, knusper låter det när broddarna tuggar sig ned i isen.

Innesittardag.

Ett litet vattenfall har skapats över kanten på ett fruset hjulspår, ned till en under-isisk liten bäck.

Endast de mörka fläckarna av sand ger något som helst fotfäste...

Stilton gillar att ligga i trappan. Gärna så att man snubblar över honom.

I morse när skulle mata hästar var det precis tokhalt på vår väg, så jag gick genom snön på vår gräsmatta istället. Och när jag hämtade tidningen gick jag i snön i hagen bredvid vägen, och trasslade mig emellan trådarna först när jag nästan var framme. Så mycket is!

När man inte kan gå tryggt någonstans, utan att riskera liv och lem, och pållan saknar en sko, så är valet lätt. Det blir innesittardag. Blogga, surfa, se på TV, pyssla...

Plusgraderna slår till igen

Karo på uteritt. Vis av erfarenheten nu med ordentligt uppvikt krage, så inte fallande snö från träden hamnar i nacken...

Skottning av ca 9 cm tung kramsnö. De mörka fläckarna är ren is.

Jag var inte nödbedd när maken tog över snösläden...

Med 9 cm nysnö, kändes en uteritt genomförbar. Pållarna småslant lite på vägen visserligen, men i skogens djupa snö gick det bra, även om en del under-snöiska (ej underjordiska) bäckar skapade lömska hål här och var i snön. Men pållarna gick på bra.

Ute på vägen igen klev vi av, och på något sätt var det halare nu. Kanske att det hade blivit varmare så hästarna fick snöstyltor trots sulor. Då funkar ju inte brodden... Men vi tog oss till stallet alla fyra och upptäckte att Saga tappat sin sko igen! Inte konstigt hon var halkig. Stön. Nå, makens hovslagare kommer nästa måndag, så då kan hon nog sätta Sagas sko på plats också, hoppas jag. Visserligen en vecka dit, men i detta underlaget blir det ju inte så mycket ridet ändå ...

Medan maken skötte djuren började jag skotta. Så jobbigt! Tung kramsnö på isunderlag. Försökte jag skjuta undan snön så fick jag liksom inget fotfäste på marken. Att skotta uppför var omöjligt. Jag hade i stort sett gjort klart runt bilarna när maken tog över, och man kan lugnt säga att jag villigt gav upp snösläden.

Min teori är att plusgraderna snabbare smälter 5 cm is utan snö, än 5 cm is med 9 cm snö ovanpå. Och det töade bra på kvällen, men blåste och regnade bra också!

Badrumsskåp i vardande

Hittat på Blocket!

Sovande söta syskon!

Jag är sur på vårt badrumsskåp. IKEAs Flåren. Det är visserligen jättefint och sött. Men tillverkat av spånplatta med fanér. Och går det minsta lilla hål på fanéren, så kommer fukt in så spånplattan sväller. Det är jättefult numera! Bara på 5 år. Varför tillverka en badrumsmöbel som inte tål fukt? Minns att vårt badrumsskåp på Wadmansgatan också svällde sönder sådär. Hur tänker de? Badrum blir fuktiga! Det hörs liksom på namnet!

Det är lite trångt i badrummet, på den del där vi har skåpet. Så att hitta något som passar i bredd är svårt. Men jag hittade ett på Blocket. Mätte oroligt bilen, så det skulle få plats, för det är 190 cm högt. Men överdelen visade sig vara lös, så det blev inga problem. Så igår kväll navigerade vi ut medelst makens Iphone, plockade geschwint in skåpet och körde hem!

Nesligt nog lyckades maken backa in Volvon ganska så lätt. Jag som hade sådana problem i onsdags. Jag är väl en sämre bilförare ... Mummel, mummel, gruff, gruff...

Skåpet vi köpt är i massivt trä. Så blir det fult, är det bara att måla om igen. Inget kan svälla. Nu ska jag förstås måla om det redan innan vi börjar använda det. Vitt, med blått på insidorna i överskåpet, tänker jag mig.

Idag körde jag hem ensam och såg framför mig hur jag skulle slira omkring på hemmanet igen. Men det gick riktigt bra. Gled fint in på andra försöket! För jag vågade stå på lite...

Det luktar bränt ...

Vacker vinter!

Månen och Saga.

Matdags i ligghallen.

Snö. Med blankis under... (lite blankis tittar fram här och var i spåren om man tittar noga)

Man får en rejäl dos vardagsedge var gång man ska ner till stallet i dessa dagar. I natt kom massor med snö, så nu ser vi inte var isen är. Fast det gör inte så stor skillnad. För vi vet ju att isen är överallt! Under snötäcket. Ibland gör snön att man kan gå där utan problem ändå. Ibland kan man inte det ....

Att backa in Volvon på vår parkering mellan huset och Forden tarvar en viss oförvägenhet, för man måste hålla uppe farten. De vågade inte jag idag. Så när jag skulle kryp-backa in, slirade hjulen. Trots dubbar. Körde fram lite. Slirade. Igen och igen. Och på något vis kom jag så långt ner mot stallet, att det verkade lika bra att köra och vända på planen. Med bara blankis under snön. På platten var detta inget problem. Men uppför backen... För återigen vill man köra långsamt och återigen måste man faktiskt stå på lite på en högre växel! Jag provade och misslyckades. Hjulen luktade bränt och mina eder likaså. Men lyckades slutligen, under mycket slirande, slingra mig upp för backen och stanna framför huset. Med bilens nos åt rätt håll. I lite nedförslut. Det fick räcka så ...

På hal is ...

Snö till helgen. Då vågar man kanske gå normalt sedan.

Oj, så halt det var när jag gick till stallet för att morgonmata hästarna! Hade det inte varit för grannens sandande av vår uppfart, hade jag inte haft några som helst fasta punkter att gå på. Och det är lurigt i nedförsbacke!

Idag var vi i ridhuset redan kl 10.45! Saga var sturig, antagligen för att hon tycker det är lite för varmt nu och att jag upprepar mig lite med dessa trista ridhuspass (tycker hon). Det är ju mycket roligare med uteritt! Det tycker jag med. När det inte är isgata ...

Min plan hade varit att efter dagens rutinundersöknings-mammografi-besök i Nödinge kl 13.30 slänga skräp ur vårt släp på Sörmossen återvinningstation, besiktiga samma släp på Tagene, och kanske sedan skoja till turen med att shoppa loss lite på Tre Hästar och IKEA, men isgatan lockade inte till körning med släp, så jag fick nöja mig med mammografin och storshopping på Ale Torg. Boooring!

Bilarnas plats är nu en helt glashal isbelagd yta utan några som helst möjligheter att få stöd eller fast underlag någonstans. Så när jag skulle till bilen blev det en liten spontan uppvisning i orytmisk dans med flaxande armar och med mitt liv passerandes revy för min inre syn, innan jag återfick balansen. Puh!

Lite nervöst var det när jag på hemväg svängde upp på områdets grusväg med rejäl isgata och grus som sakta börjar sjunka ner och integrera sig i isen, och därpå vår egen tokhala uppfart. Men det gick bra! Jag varken slirade eller gled! Volvo 940 med sprillans nya dubbdäck rules!