Vardagsedge och tokshopping i kanans land!

Det var halt i torsdags.. (Bild snodd från GP).

Så klev man upp tidigt i onsdags (voine, voine) för att lämna Forden på service. Fortsatte mot sta'n i Volvon då en bekant Facebookar till maken att 45an är avstängd! Helt avstängd! En brand i en däckfirma intill vägen i Surte gjorde att explosionsrisk förelåg, eftersom det fanns gastuber vid branden. Så det blev långsam kö mot Bohus, och efter Jordfallsbron långsam kö ut på E6. Hatar att köa! Men fram kom vi! På kvällen vid 18-snåret öppnades 45an igen, så vi kunde köra hem som vanligt.

Torsdag morgon. Snöblandat regn! Stora blöta blaffor föll på bilrutan fortare än vindrutetorkarna hann svepa bort dem, vinden riste i bilen och ibland kom kaskader av vatten från fordonen som stod på i motgånde körfält! Fick stanna helt två gånger, för att jag inget såg! Vägarbetenas markeringar igensnöade eller igensmutsade och alla ljus speglade sig i sjöarna på vägen. Kanske hade ett amfibiefordon varit behändigt.

Det är då man hakar på bilen framför. Följer de röda lyktorna och hoppas att de ska till samma plats som jag. Men en och annan medtrafikant kanske kände sig förföljd ... Någon dag hamnar jag på någons garageuppfart...

Vad gör Kung Bore? Tar ledigt plötsligt en dag i smällkalla vintern, VABbar eller vad han gör, så det blir töväder!? På västkustskt manér, frös det naturligtvis på till kvällen. Så det blev tok-halt överallt!

Idag hade jag det lite lugnt på jobbet. Ett gyllene tillfälle för en julklappsrusch! Långlunch! På drygt 1 timme och 45 min hann jag från övre Avenyn till bortersta Nordstan tur och retur och inhandla alla julklappar! Löjligt effektivt! Får säga att detta väckte viss beundran på kontoret, och en arbetskamrat undrade om hon kunde anlita mig som julshoppare! Tror inte det. Jag kom tillbaka till kontoret totalt utmattad och genomsvett. Svårt att kombinera klädsel för 10 minusgrader och instickare i rumstempererade butiker.

Tog en Martini med en arbetskamrat på Locatelli, medan vi väntade på att våra respektive skulle träna färdigt. Vi beslöt där och då att vara noga med att det skulle förbli så i framtiden att just respektive var de som tränade och just vi skulle sitta och dricka i en bar. Helt enkelt en bra arbetsfördelning! Maken kom och hämtade mig vid 18-snåret och jag staplade försiktigt bort till bilen på den isiga P-platsen. Tur man har bilen, för promenera går ju knappt, och bussar & tåg verkar inte funka! Väl hemma skötte vi våra djur och halkade omkring på hemmanet, där 5 mm snö på förrädiskt sätt lagt sig över isarna...

Dubbdäck rules, på bilar, släp och pållar!

Hos hovslagaren. Det blir lite väntetid medan de bankar, smider och filar på skorna för att de ska passa perfekt!

En snabb utefika bestående av kaffe och muffin innan solen går ner!

Det blir så vackert ljus i snön vid solnedgång!

Om det någonstans i huset finns en kartong, och man på något vis kan gå in i den, är det ju självklart att man måste göra det!

Oj, så sömnig jag var när klockan ringde kl 08.00! Ledig dag? Javisst, men vi skulle till hovslagaren med Saga! Åt lite av makens smarriga risgrynsgröt till frukost, innan jag avfrostade Volvons rutor (och det är såå jobbigt när frosten även sitter på insidan ...), fyllde på halmbädden i släpet och körde upp framför huset. Känns som en bra idé att lasta hästen efter den isiga uppförsbacken, när man nu kan välja ...

Strax kom maken, vi lastade Saga och körde iväg. Väglaget var ganska bra. Men det var på hemväg två timmar senare som det verkliga testet skulle ske. Där blev vi ju stående en gång förra vintern, på grusvägen upp mot vår infart, med slirande däck!

Nervositeten tilltog! Men vi kom upp utan problem! Nu var det ju inte så halt idag, vi har dubbdäck på både Volvo och släp, och hade lagt 50 kilo kamelid-kraftfoder i bakluckan som tyngd på drivhjulen. (Ett fiffigt tips från svågern!) Dubbdäck rules!

Maken jobbade hemifrån idag och blev störd av kelsjuka missar, medan jag skötte djuren. Att mocka både ligghall och boxar är såå jobbigt, liksom att brodda sin pålla som var otålig på att få komma ut till Mökkvi. Nu har hon snösulor och kommer därmed inte att få snöstyltor på samma sätt som innan. Varmed broddarna kan komma till nytta! Underbart. Nu – är vi redo för vintern. Fast snösläden börjar redan bli lite utmattad ...

Nu när båda hästarna har "dubbdäck" ska de få gå ute dygnet runt, om det inte blir busväder. Och det kommer ju underlätta för oss; både att slippa tömma igenisade vattenspänner i boxarna (för ute har de ju den underbara thermobaren) och bara behöva mocka i ligghallen. I veckan ska jag sätta igång Saga igen, efter hennes "semester", nu när hon inte riskerar att bryta benen i varje steg.

Vacker vinterdag!

Alpackorna kommer rusande så snart de förstår att kraftfoder är på gång!

En måne i grenverket. Och en trädstam som bestämt sig för att växa krokigt.

Maken & Saga!

Mökkvi i ligghallen.

Mökkvi, maken och månen.

Idag var en underbart vacker dag! Vinden har blåst ut nysnön från igår över hela hemmanet så det är slätt och vitt och gnistrande i solen! Jag älskar vintern! Även om den är jobbig på många sätt för oss hemmans- och djurägare.

Vi tog hästarna på en promenad, men det blev för halt för Saga, så jag vände hem tidigare. I morgon får hon snösulor och sedan ska jag brodda henne, så ska vi också kunna gå på promenad utan att få snöstyltor och annat trams.

Det har varit svårt att se hur Mökkvi går i och med sträckningen, och vår skottade paddock är lite hal sedan igår. Men så provade maken att longera Mökkvi ute i sommarhagen där snön ligger djup. Mökkvi fick ett fantastiskt steg och både travade och galopperade åt båda hållen, riktigt snyggt! tror att han tyckte det var kul – han blev lite yster. Bara en gång såg han lite vek ut på vänster fram, men det märktes knappt! Så han är nog på bättringsvägen.

Efter övningen släppte vi in honom i hagen och genast satte han iväg och jagade Saga lite lekfullt, gjorde glada krumsprång och var allmänt busig! Så han lär ju inte ha ont i benet längre i alla fall! Känns fantastiskt skönt!

Släktkalas i Askim!

Är det maken på info-skylten inne på IKEA?

Det fick bli lite småtidig uppstigning för en lördag, eftersom vi ville hinna sköta djuren innan det var dags att åka på släktkalas i Askim kl 13.00. Makens nevöer har fyllt år, så det blev mycket paket och ivriga barn! Svägerskans släkt, och mina svärföräldrar var också där, och njöt av glögg med pepparkakor och goda ostar och snittar, god mat, småkakor, hallontårta ... Jösses, vad mätta vi blev!

Som av en händelse råkade alla damerna sätta sig vid ett bord och alla herrarna vid ett annat! Men trevligt var det!

På hemvägen var vi nervösa för halka. Löjliga plusgrader har ju ställt till det så det töat ute. Igår kväll tok-skottade vi, för att hinna få bort värsta snö-lagren innan de blev isiga och hårda. För snart skulle frysgraderna komma igen!

Vi åkte hem via IKEA, där vi hittade info-skylten ovan! Köpte lite prylar vi behövde (och faktiskt inget vi INTE behövde!) och åkte hem. Men det gick bra att köra! Lite slirigt på vår egen uppfart i och med mildvädret, men det snöade i alla fall riktig snö här hemma och blev inte så tok-halt som jag befarat!

Missnöje bland missar, eller: Katten, också!

Snösläde – oumbärlig i dessa dagar!

På diet. Och vila.

Redan i lördags haltade Stilton. Men var pigg och rask i övrigt. Hältan blev dock inte bättre till idag, och Stilton lite tillbakadragen. Så det blev till att åka till veterinären. Mycket väntetid blev det mellan undersökningarna. Veterinären kände att han hade ont i ett knä, men de kunde inte hitta några skador på röntgen och korsbanden var OK. Antagligen var det bara var en svår stukning efter ett fall.

Så jag fick åka hem några timmar senare, med ett recept på inflammatorisk medicin, ordination att vila honom och strikta foderråd för att banta honom. Visar sig att fodret jag blev rekommenderad för några månader sedan, lätt gör missarna feta ... Men nu fick jag med mig ett nytt som skulle vara bra.

Körde in i lömska Alafors-rondellen och insåg att jag nog körde in i rondellen där det egentligen är tänkt att man ska köra ut ur den, mot Alafors... Men de har i alla fall satt upp hinder där en dam körde fel och fastnade för några dagar sedan, Tur att alla är lika förvirrade där, så alla tar det lugnt och släpper fram.

Kan säga att missarna är missnöjda med den nya ordningen. Bara mat vid vissa tider, istället för ständig tillgång. Mindre mat än förr. Bara smala Ronja får äta hur mycket hon vill. Och Stilton får äcklig medicin och han och Mozzy tvingas till tandborstning, eftersom de lätt får tandsten. Det är knepigt att borsta tänderna på en motsträvig misse! Och då är ändå våra ohyggligt snälla!

Stackars maken var ledbruten efter att ha skött djuren och tok-skottat. Det var ju tråkigt för mig att vänta hos veterinären, men det var i alla fall vilsamt. Mycket vilsamt.

Sawila skräms!

Lunchdags!

Kolla Sawilas gap (den röda i bakgrunden).

Tre tjejer.

Jag fick skrämselhicka! När jag kraftfodrat alpackorna, såg jag att Sawila gick med munnen öppen! Och hon verkade inte kunna stänga den! Jag räckte henne lite hö och hon dreglade och tog det i munnen, men slöt inte munnen om det! Blev jätteorolig!

Så jag gick till maken som provade att rida Mökkvi en kort stund, för första gången sedan konvalescensen. Mökkvi gick ganska bra, men är fortfarande lite "svag" i vänster fram. Det har han i och för sig alltid varit. Men han stöder bra på benet nu och är inte så snubblig som han var innan. Fast oron för Sawila, gjorde att jag hade svårt att fokusera. Så gick jag till alpackorna igen, medan maken sadlade av. Och då stod Sawila och mumsade hö precis som vanligt! Sådan lättnad!

För säkerhets skull samlade vi dem i deras fålla och kände igenom alla alpackorna och deras käkar. Men kunde inte hitta något på Sawila. Utom tjock päls...

Kanske hade hon tillfälligt haft något i käken som hon själv lyckades få bort. Kanske "vädrade" hon bara munnen efter att ha spottat på kompisarna. Men det var så skönt att hon var som vanligt igen!

Halmhämtning!

Vägen till halm/hö-bonden. Så mycket snö!

Dags att lasta av!

Och några balar kör vi ner till stallet.

Qhichincha & Parucha

Med yr.no:s löften om snöfall i helgen, kändes det skönt att kunna åka och hämta halm hos vår hö-bonde utanför Trollhättan, innan snön kom! Vi lastade av de ca 500 kg hö vi köpte i måndags och åkte iväg. Färden gick geschwint, och denna gång körde vi rätt. Men väglaget var faktiskt lite lurigare än sist och dubbdäcken fick arbeta! Antagligen har solen smält ytlagren på vägbanan, som sedan frusit igen. Men färden gick bra! Varendaste träd längs vägen var snötyngt och frostklätt så varje liten pinne var vit. Vinter är vackert!

Halmen skulle in i vårt tält, så jag fick börja med att skotta oss en gång och öppna snövallen längs vägkanten, för att vi skulle kunna komma fram. Maken slog bort snö från tälttaket som hade börjat kana av ena gaveln. Men han fick det på plats igen och vi kunde springa där med våra 500 kilo halm. Nej, man ligger inte på latsidan i livet på landet!

Maken skottade medan jag skötte djuren, och så gick jag in från den strålande soliga dagen. Och bara en kort stund senare var det tvärmulet! Snön dröjde, men den kom och snöskottande maken förde en ojämn kamp mot den – och fick ge upp till slut.

På kvällen var vi två ledbrutna personer som gick och lade oss. Men man sover bra!