Korta dagar får man inte låta sig hejdas av

Maken hämtar Mökkvi i hagen. Sååå mycket lättare i dagsljus ...

Mökkvi och maken genom frostigt stallfönster.

Mozzy hälsar och gäspar samtidigt.

Mökkvi och mattes montage av mat-grind i mörk midvinternatt.

Mys med maken & Mozzy - glögg framför kakelugnen!

Sömniga vi tenderar ju att sova länge, vilket så här års innebär att man i princip hinner med ett ridpass innan det blir mörkt. Men vi har ju mycket att stå i utomhus. Pannlampa är bra. Med dem kan man även i nattmörker t ex montera återkomna fodergrindar, vilka vi nu hoppas ska funka. Har monterat regel-vinklar som vi hade över från stallbygget, så att inga hästar ska komma åt att tugga på grindhylsorna ...

Pannlampor duger dock ej mot midvinterkvällens köld, så sedan är det skönt att komma in och sätta sig framför kakelugnen, med missan i knät och massa god glögg!

No more mouse in the Mökkvi wall ...

Hektiska dagar på jobbet med buggiga webbapplikationer. Morr. Men snart ska jag vara färdig med dem för denna gången.

Själva är vi lite halta och lytta. Maken går lätt stel av ryggskottsliknande tendenser, så jag får mocka. Själv håller jag på att tappa benet, vilket mest känns i trappan. Så kan det gå. Men det finns de som har det värre. T ex gästen vi hade i Mökkvis vägg ...

Ett bra tag nu har vi hört prasslande och rasslande i Mökkvis boxvägg. Katterna har visat ett stort intresse för hörnet. Det finns ingen isolering i väggen, så den sannolika musen har inte kunnat ställa till med så mycket. Men man vill ju inte ha den där. Idag fann jag den. I Mökkvis vattenspann ... Tvärdöd. Stackarn har väl försökt att dricka, ramlat i och inte kunnat ta sig upp igen.

Saga tappade en sko igår. Frågan är om det duger att be någon av våra hembesöksbenägna hovslagarkontakter att sätta dit en ny? Det är knappt två veckor till vi ska till Alekliniken och helsko om henne. Och skon hon tappade satt inte på någon av de "skadade" hovarna. Alternativet är att ta ledigt och köra henne till kliniken. Inte lämpligt. Inte kul. Och hemskt omständigt. Hmm. Ska nog ringa dem och fråga.

Fördelen är förstås att hon inte får snöstyltor på den hoven. Det får hon på de andra. Och jag kan säga att de sitter som berget i hennes ringformade skor, och är hart när omöjliga att få bort. Det får bli snösulor på vid omskoningen. De står inne nu om nätterna, pållarna. Dels pga styltorna, dels för att kunna hålla Saga i hull samtidigt som vi bantar Mökkvi. Ute blåser en arktisk vind...

Saga-lik tölt!

Stiliga söta Saga! Ibland en hemskt duktig pålla!

Det var mycket på jobbet idag. Dagen blev "kvaddad" av tusen avbrott, småkorr här, support där. Leta gamla filer där. Suck. Imorgon får det bli fokusering!

Skyndande hem vid 17.30 och svängde in på vårt just som maken var på väg till sin ridlektion för M i ridhuset. Det var min tur 45 min senare. Så jag slängde i mig lite HavreFras, gjorde i ordning pållan och gick iväg. Saga var lite seg idag men ganska lydig. Men så red M henne en vända. Det var skönt att se att hon fick driva på ordentligt också till en början. Så kom hon på ett" trick" för att få fram Saga, och när jag klev upp igen, funkade det även med mig på. Det går slarvigt uttryckt ut på att "irritera" Saga med händerna (utan att rycka i tyglarna) till hon hellre går framåt. Funkade bra denna gång, och var mycket vilsammare för mig. Det gillar jag. När Saga blir svettigare än jag. Fick till en fantastisk ökad tölt när den är som bäst!

Det blir lustiga spår i snön av Sagas ringskor. Maken har påpekat gynnsamheten i detta, ity om jag är förföljd av indianer, så kan de inte se åt vilket håll spåren går! Nu har vi inga större problem med stalkande indianer här. Vilket är tur, för man kan faktiskt se vart spåren går - framdelen på skorna är en smula rundare.

Väl hemma var både pållarna och vi medtagna och svettiga. Så de fick fick stå i boxarna med täcke på. Medan vi mölade mat framför TVn. Gynnsamt. Det är så kul när det går bra! Och roligt att se någon annan (duktig) rida ens häst!

Får snacka med "tomten" också. Visade sig att makens julklapp som jag beställt på Internet, är slut och inte går att få tag på mer! DOOH! Får leta vidare...

Sömnig söndag

Jag ser fram emot en kall vecka! Vik hädan, regn och lera – välkommen, kyla och torka!

Idag var det ganska grått trots lite tunna snöfläckar här och var. Sov till 11.30. Så går det när man går upp tidigt en lördag! Då får man ta igen hela veckans sömnskuld på en enda morgon...

Vid 14-snåret kom vi ut på vår uteritt. Träffade T som tömkörde sin söta Eyglo och vi pratade lite innan vi red vidare. Galopperade uppför branta backen. Jag var beredd på att Saga skulle bli en galopp-raket som hon kan bli när hästarna "tävlar" mot varandra, och sätta iväg som ett jehu, men jag lyckades få en fin kontrollerad och taktfast galopp! Sedan hade jag fullt sjå att lugna ner min uppspelta pålla! Men det är kul när de har roligt också!

Sedan blev det mest slapperi. Försöker ragga våra traditionella gäster till vårt traditionella nyårskalas men de är inte lika lättlockade nu när vi bor så långt bort ... ;-). Och det kan jag förstå. Det är ju en bit bort, och kanske lite jobbigt att sova över.

Känns som vi alla i vår ålder blivit väldigt bekväma och hemkära! Jag brukar inte heller vara så sugen på att lämna hemmet, men försöker så gott jag kan motarbeta detta "medelålders"-symptom. Som när jag åkte och såg Simple Minds i Solna! Åkte på alpackakurs!

Men på nyår måste vi ju vara hemma för hästarnas skull när fyrverkerierna håller på som bäst. Vi kan nog leva med att sitta och glo på varandra, om det nu bara blir vi. Han är ju söt att glo på, maken.

Mamsen blev lite olycklig när jag nämnde att maken inte kommer med till Skåne till jul. Men så är det när man har djur som måste ha mat. På sommaren kan de ju klara sig i stort sett själva någon dag eller två, men så här års finns ju inget bete att tala om och de ska ju helst ha mat var 6e timme i alla fall. Blir det jättekallt måste man ju se till att de har vatten också, som inte frusit igen. Vår gamla fodergrind, som faktiskt fortfarande funkar, är inte helt pålitlig heller, så det känns skönt att en av oss är hemma.

Särskilt Zolly, som jag tror är lite kär i husse, kommer vara väldigt nöjd med att han är hemma! Ibland sitter hon och bara tittar på honom, liksom beundrande. Hon är nog lite av en stalker tror jag.

Barnkalas i Askim

Makens nevöer fyller år i november och december, varmed svågerns familj höll kalas för dem med tjocka släkten. Eftersom kalaset började redan 13.00, fick vi gå upp tämligen tidigt, för det skulle hinnas med frukost, uteritt, hästskötsel och en snabb vända på Surte Julmarknad i det fina Glasbruksmuseet, innan vi drog till Askim.

Väl där minglade vi på den nya, fina övervåningen med glögg och småplock innan det blev god mat, massor av kakor och mängder av tårta varmed vi körde hem lätt sockerstinna!

Fick veta av svägerskan att vår gamla köledare gått bort! Att han tagit livet av sig! Känns jättekonstigt. Vi kände honom ju inte personligen direkt, men varje tisdag, då när vi gick i alla-kan-sjunga-kör (3 år tror jag vi höll på), spred han sångglädje, sångkunnande och sångvilja hos oss, säkert hundratalet glada amatörer! Och fortfarande går vi här hemma och nynnar och sjunger, ibland med texter om varandra och katterna som vi hittar på efter hand (och som inte skulle vinna några kulturpriser direkt, kanske). Ibland i stämmor, även om det händer mera sällan. Ett lite ovanligt, men fint, arv av vår körledare.

Vi fick åka hem för kvällsfodringen av hästarna och hade en lugn lördagkväll.

Hälsa och hö här hemma

En som är duktig och lastar av hö!

En som är olydig och snokar efter godsaker i vasken!

Ögontjänare är vad de är! De vet de inte får vara på några soffbord, köksbordet eller diskbänken. Men så ibland tar man dem på bar gärning! Men det är väl lite det som är charmen med katter!

I fredags stannade jag också hemma, "för säkerhets skull", för jag kände mig inte så himla dålig längre. Men efter att ha sjukanmält mig igen sov jag 6 timmar till. Så jag behövde det nog. Jag har nog sovit 12 timmar per natt sedan i tisdags. Plus några lurar framför TVn. Nu har jag betalat min sömnskuld!

Så känner jag mig piggare också! Ingen huvudvärk i fredags. Inget halsont idag! Så vi hämtade hö utanför Trollhättan och red N-rundan strax efter, och var således färdiga med hästtjänsten redan vid 13-snåret! Saga var snäll och pigg och go!

Det blev lunch och sedan klöverrensning med hagförstoring för min del, medan maken lastade in höet i stallet och snyggade upp där lite. Man får träningsvärk i själva akterspegeln vid klöverrensning. Det känns nu...

På kant med tekniken. Och biologin. Men med lite tur i oturen.

En fluga gör ingen sommar ...

Mökkvi i frosten.

Månsken över hemmanet. OBS! Det är BARA månskenet och frosten som lyser upp bilden!

Färskfrusen persilja, anyone?

Sömnig Saga

Egentligen började det nog för några veckor sedan. Huvudvärk som kom och gick. Halsont likaså. Ovanligt trött. Och i förra veckan när både min powerpoint och skrivaren på jobbet krånglade, samtidigt som våra automatfodergrindar hemma började fallera, så var det ett faktum.

Kosmos och jag var ovänner!

I tisdags var jag ohyggligt matt i kroppen och sjukskrev mig. Så i tre dagar har jag varit orkeslös, haft huvudvärk nästan konstant, med korta inslag av halsont, rinnsnuva och hosta. I omgångar. Jag måste ha världens konstigaste flunsa!

Idag drog trilobiten ner makens väckarklocka, så timvisaren inte funkar längre. När jag skulle äta lunch såg jag att vattnet sprutade runt kranen utanför stallet! Rusade dit men kunde inte vrida av vattnet – kranen var väl fastfrusen. Fick således rusa ner i krypgrunden och stänga av vattnet till stallet där.

Å andra sidan – eftersom jag varit hemma var det lätt att ta emot sotaren som pep förbi här i tisdags. Och eftersom jag varit hemma märkte jag när de automatiska fodergrindarna inte löste ut, och kunde gå ut och fodra hästarna manuellt. Och idag var jag hemma när kranen började spruta!

Jag har kunnat gå ut och lapa den där solen som knappts synts på en månad. Njuta av den vackra frosten och allt ljus! Även nattetid! För tjockt lager frost och fullmåne, har nästan gjort nätterna ljusare än vilken novemberdag som helst. Det är märkligt hur mycket bättre man mår av att vara utomhus! Har märkt det andra gånger jag varit krasslig – uteluften gör susen! Liksom att sova oändligt mycket.

Idag har jag för första gången på en vecka inte haft huvudvärk. Lite lätt kanske. Men bara korta stunder. Och jag börjar känna energin komma tillbaka. Fortfarande lite matt. Men det går åt rätt håll.

Så var detta svininfluensa? Knappast, jag har varit för frisk för det. Kanke en kulting-influensa? Spädgris? För någon slags influensa måste det ha varit.