I kanans land ...

Idag var första jobbdagen sedan innan jul. Lite nervöst, för våra datorer, systemvaror, programvaror och servrar etc har uppdaterats i mellandagarna, och man är alltid nervös att det ska gå fel. Folk blir så griniga då.

Men det gick väldigt smärtfritt! Har redan hittat massa trevliga fördelar med CS3-paketet (som vi originalare använder för layout, logotyper, bildredigering etc). Tyvärr hann jag inte leka så mycket med programmen idag - plikten kallade. Och med ny brandvägg och switch går nättrafiken huggans snabbt. Nice!

När vi kom hem var vi lite oroliga att pållarna skulle ha halkat till sig någon skada. Men de var precis som vanligt. De är faktiskt rätt förståndiga - de går så försiktigt där det är isigt. Hagen var dock mycket bättre idag. Igår gick det ju över huvud taget inte att gå där utan att hålla i sig. Idag är det bara fläckvis med is - det mesta faktiskt isfritt. Men hästarna får stå inne i natt också. Tror de spänner sig när det är så där halt. De har varit ovanligt osmidiga på sistone. Så nu får de slappna av om nätterna i alla fall.

Se'n ska vi ju inte glömma vår uppfart! Hur isig som helst! Jag fick verkligen se mig för när jag gick upp från brevlådan. Men halvmånen blänker som bäst där det är som halast. Tack, måne! Halkan märks inte så mycket i bilen. Kanske våra fina vinterdäck! De är iofs de som Volvon hade, men de var ganska nya och i väldigt bra skick! Volvon har helt nya, eftersom vi kör släpet med den.

Håll er med bra vinterdäck! Forrdens gamla var helt blankslitna här och var. Lätt att missa det om man inte tänker på att titta efter. Hoppas det kommande mildvädret tar kål på resten av isen snart. Fast nu är det 13 minus... Tror vi bor i ett köldhål. Inte för att det märktes i somras, dock.

Man borde kunna spara kyla från vintern och släppa ut otäcka varma sommardagar. Så det kanske höll sig på perfekta -5 grader på vintern och max 20+ om sommaren! För trots denna eviga kyla, föredrar jag den framför heta sommardagar. Det är så jag tröstar mig, när det är 19 minusgrader ute. Och tänk så mycket fästingar och mördarsniglar som lär stryka med nu! Gynnsamt!

Sturiga, stolliga ston och vilda valacker

Idag hände det. Det blev väderomslag. Så nu var det en plusgrad och en snål vind började blåsa. Maken sadlade Mökkvi och red i paddocken, medan jag försökte mig på horsemanship. Saga brukar vara bra att leda, men idag var hon grinig och nappade efter mig gång på gång.

Hon har varit lite, lite varm då och då om en hov på sistone, men det är så lite att jag hade inte tänkt på det om inte de andra hovarna varit snäppet svalare. Hon visar ingen hälta, verkar inte öm när man petar och har ingen feber. Så jag var orolig att det var något med hoven. Att hon var öm och därför grinig. Så jag avslutade snart övningen och kontrollerade hoven igen. Då kändes hoven sval igen! Så släppte jag ut henne via ligghallen.

Då fick hon fnatt! Galopperade och skuttade omkring med rejäla bakutsprång! Verkar ju inte vara någon omedelbar fara med den hoven. Jag hörde ett gnägg i fjärran. Och när Saga stollade sig, hängde ju Mökkvi på i paddocken. Maken höll på att träna honom från marken när han plötsligt också började hoppa omkring. En stund sprang han omkring med lös tygel och vi var oroliga att han skulle trassla in sig. Men han stannade och lugnade sig. Inga incidenter.

Vet inte vad det var med dem idag. Mökkvi hängde väl mest på Sagas bus. Men jag tror att Saga kanske har lite separationsångest efter Blandis. och kanske var gnägget i fjärran Blandis' gnägg, som hetsade upp Saga. Och Saga blev ovanligt orolig idag när jag separerade henne från Mökkvi, som att hon tror att hon ska bli övergiven. Eller så var det blåsten och väderomslaget som påverkade dem. Eller så var hon bara "stoig". Ibland går vår utveckling baklänges ...

Maken åkte in till stan en vända och jag hängde mest framför TVn. Såg Columbo på TV. Jag gillade den serien när jag var liten, så det var ett roligt återseende. Regnet smattrade mot rutorna, men slutade innan jag gick ut för att kvälls- och nattfordra.

Regnet hade gjort vår uppfart glashal, i varje fall för mig med mina gummistövlar. T o m i hagen var det halt! Just då kom maken och vi beslöt att ta in kusarna i boxarna för natten. Just nu var stora delar av hagen en knagglig isbana! Inget kul för kusar att gå på i mörkret. Hoppas vattnet rinner undan lite innan det fryser på. För nu ska det bli kallt igen...

Vi är mesar! Pållarna tuffa!

Det var 19 minus under natten! Och kusarna överlevde! Naturligtvis! Och hade mat kvar! Har de bara mat, tål de väldigt mycket kyla. Och de har ju sin ligghall med ett tjockt lager isolerande halm. Så jag vet ju att de mår bra. Men det är svårt att inte sjåpa sig om dem, när det är så kallt. De verkade ju inte alls bekymrade av kylan, även om de verkar gilla att stå och hänga i solskenet. Det blev en kall men solig dag med massor av frost och fantastiska iskristaller på stallets ytterväggar. K och N kom förbi då och då och hämtade saker. Optimisten N hade inte riktigt begrundat att det var 15 minusgrader ute, och därmed försummat att ikläda sig långkallingar ... Nå, hon fick låna ett par av mig. Trist om folk fryser ihjäl på ens stallplan...

Idag tog vi kusarna till ridhuset, men ingen av oss firade några triumfer. Båda kusarna var sturiga och motvilliga. Vet inte vad det är med dem. Kanske stela ändå - det är ju så hårt i marken nu. Även i hagarna. På väg ut fick Saga ett ryck. Jag tror att hon märkte att Blandis var därinne i stallet, för jag såg genom fönstret att Blandis stod i boxen närmast. Och Saga brukar inte löjla sig där. Kylan nöp rejält i kinderna på hemvägen. Hugars!

Så såg vi den inspelade "Day after tomorrow"-filmen, vilket kändes relevant för vi verkar ha en istid på ingående hos oss också. Vi avslutade dagen med att äta praliner och dricka portvin uppe i takkupan, och beundra frostlandskapet i halvmånens sken. Skuggor av hästar syntes mot den vita marken.

Blandis flyttar!

Blandis i paddocken

Frostlandskap

Förutom hästjänst i den kyliga morgonen hade jag en slapp förmiddag. Så när jag skulle ut och ge hästarna sin lunch, var K där och gjorde iordning sin pålla. För flytt! Jag visste ju att hon skulle flytta. Men ändå. Så jag kliade henne lite innan K gick iväg med henne till grannens stall.

Man har ju vant sig lite vid att ha Blandis här. Så det blir ju lite tomt. Man fäster sig ju, utan att tänka på det. Men det blir bra för Blandis. Våra kusar blir ju feta på hö som är för klent för henne och hon måste ju ha täcke jämt medan våra har sin fantastiska vinterpäls. Så nu har vi satt in en annons om lösdrift med box till islandshäst. Så får vi se om någon nappar! K har erbjudit sig att se till våra, om vi behöver det, fast hon står hos grannen. Och det är ju himla rart.

När maken kom hem på eftermiddagen gick vi ut och red i vår paddock, jag barbacka och maken med sadel. Och Saga var lydig och duktig. Men jag fick avbryta tidigt, för det var så kallt.

Vi hade sett på SMHI att natten skulle bli riktigt kall, så vi la ut massor med hö. En del säger att hästarna ska ha ett kilo mer per dag, per minusgrad. Men det går ju inte, om det blir 13 minusgrader ... Tror det är på SLUs hemsida det står att 1,5 kg/häst och 10 minusgrader blir bra. Vi gick på det tipset, räknade och mätte upp, och undrade ängsligt om våra kusar skulle stå sig.

Lat lördag i värmeböljan

I morse: två små pållar som inte låter nattsömnen störas av lite frost.

När frosten töar.

Undras om det röda är en lav eller en svamp?

Maklig Mökkvi

Solning med Saga

Blandis spanar in reserv-matte

I hästens öga - jag!

Maken ska på "killkväll" med svåger och små nevöer på Brännö idag, så han åkte vid 12-snåret. En stund senare gick jag ut för att se till pållarna. Nu var det plötsligt en plusgrad, så all den tjocka frosten töar bort och det känns som rena värmeböjan! Jag tänkte börja med Mökkvi, men han låg ner i hagen och gonade sig i solen så jag hade inte hjärta att störa honom. Jag tog Saga istället och band upp henne vid en stolpe i paddocken så att jag skulle kunna njuta av solvärmen samtidigt som jag skötte henne. De är ju så rena nu, så det gick rätt fort. Så släppte jag henne, serverade hennes betfor och en hink med särdeles fint grönt hö - hon får lite extra för hon är ju lite tunn.

Medan hon mumsade vände jag nosen mot solen, sittandes på vår pall i paddocken. När hon ätit öppnade jag paddockgrinden till hagen, men hon var inte intresserad. Hon kom och nosade på mig, rullade, stod och hängde och brydde sig inte om hagen. Blandis kom in en vända och kollade läget, så jag passade på att titta på hennes hovar och ben också.

Så småningom hade dock Mökkvi blivit nyfiken, särskilt när jag gav Saga betfor ... Så jag tog in honom i paddocken och då gick stona ut i hagen istället, så Mökkvi och jag fick gosa ifred. Det är mysigt att ibland ha tid att bara vara där med kusarna. Inte göra något med dem, utan bara slappa tillsammans.

Då kom K precis samtidigt som ett sportflygplan passerade över oss. Något av det triggade Blandis att galoppera omkring och skutta vilt, så K undrade om vi gett henne något raketfoder till frukost. Hon hade guddottern E med sig, så hästen borstades och sadlades för ridning medan jag fixade vatten och tvättade hinkar. Sadeln sitter ju så långt fram på stora hästar! Ser ju jättekonstigt ut! ;-)

De gav sig av mot ridhuset och jag gick in efter att ha mätt upp hö. En snål vind hade börjat göra utevistelsen mindre angänäm, och solen skulle snart sänka sig. Och ikväll ska det mölas popcorn framför TVn!

Midvinternattens köld är hård...

Inatt sov man igen sin sömnskuld. 12 timmar, med avbrott för hästtjänst i gryningen. 14 minusgrader. Brrr!

Jag såg i ett avtryck i halmen i ligghallen att en pålle legat där. Men när jag kom ut stod de och väntade ivrigt på mat. Våra med manar vita av frost. Blandis får ju kraftigare foder än våra, så nu när vi är hemma tar vi in henne några timmar på morgonen och några timmar på eftermiddagen, så får hon möla i sig sitt hö ifred. Hon visar en viss ovilja att låta sig fångas, så man får vara snabb som en kobra när man har henne i rätt position. Men det har gått bra hittills. Ibland kan hon göra sig riktigt omöjlig på den fronten ...

Vattnet inne i hennes box var så fruset att jag inte kunde slå hål på det. Vände hinken upp och ner ute. Det tog en stund, så lossnade ett rejält islock med ett "phump"! Bästa sättet att få hål på isen i vattentråget ute? Jo, man tar sin 10-liters spann full med vatten, och släpper helt enkelt ned den i tråget! Mycket effektivt - bättre än att försöka slå hål med diverse redskap. Och stort hål blir det!

Själva tog vi kusarna till ridhuset och bytte häst i mellantid. Maken lyckas bättre med Saga när det gäller att få fart på henne från marken, jag lyckas bättre med Mökkvi i trav i vänstervarvet uppsutten. Kul att man kan få det att funka så.

Kom just in från kvälls- och nattfodringen. 10 minusgrader.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Så kallt! Och så vackert!

Nyårsafton!

Tjejlunch!

Idag var vi lite wild & crazy och bytte häst! För Saga är stabilare i barbackaridningen än Mökkvi, och så kunde vi se om maken satt snett på henne också. Och det är nog nyttigt att byta häst. Både för oss och dem. Mökkvi var mycket mjukare idag, och maken satt nog lite bättre på Saga. Får tillstå att jag var lite upptagen av min egen ridning ...


Sedan var det full rulle med städning och matfixning inför nyårsfesten!

Så hämtade maken Vev och hennes sambo M vid bussen i Älvängen, och Frodo med äldste son kom strax efteråt! Så tjôtade och skvallrade vi lite i vardagrummet. Både Frodo & Vev är ju mina gamla skolkompisar från Samskolan sedan 26 år, typ ...


Det är bra med gamla vänner. Fast man ses sällan, fortsätter man liksom alltid där man slutade sist gång.

Så åt vi en trerätters som jag tror föll de flesta på läppen, utom möjligen unge sonen som kan vara lite selektiv i sin diet... Men vi var glada ändå!


Vi tog en promenix till stallet och tog in hästarna did 22.30-snåret. Planen var att ha dem inne inför de stora fyrverkerierna. Lite nervösa var vi allt. Vi visste ju inte alls hur de skulle reagera! En del hästar bryr sig inte, andra blir helt hysteriska. Medan vi tog in dem syntes lite smällare på långt håll, men hästarna verkade inte så oroade, om än uppmärksamma.


Efter ännu någon timmas konversation gick vi ut och hällde upp champagnen och önskade varandra Gott Nytt År i kylan (ca 8 minusgrader) innan maken och jag smet in till hästarna. Det smällde för fullt ovanför oss och våra hästar var ganska oroliga! Varför måste smällarna låta så? Fönstren hade vi täckt över, men ljudet kunde vi inte stoppa.


Mökkvi småstegrade inne i boxen, medan Saga skrapade med framhoven och gnubbade sig mot boxväggarna. Lite läskigt, men vår närvaro verkade lugna dem. Vi satte på en radio med lite stillsam reggaemusik och försökte distrahera dem, och de lugnade sig betydligt. "Blandis" var kolugn! En bidragade orsak är nog att hon är så van att stå inne. Våra gillar inte det. Särskilt inte Saga. När de värsta smällarna lagt sig kom de andra in och hästarna fick lite annat att intressera sig för. Maken hängde kvar en extra stund, men vi kunde andas ut. Hästarna var lugna igen. Faran över. Puuh!


Vid 02.00-snåret släppte maken ut våra och då var de helt lugna. Vi kunde fortsätta med vår fest. Allt eftersom timmarna gick, försvann alla till sängs en efter en utom jag och Frodo som snackade på och gick och la oss först 05.30 ...

Men jag sov dåligt de få timmar jag försökte, men kände mig ändå hyfsat pigg vid 10-snåret då vi gick upp. De andra sov dock till 11.30 (Trevligt när gästerna trivs så pass att de kan sova länge) så vi fick gott om tid att baka scones och fixa en engelsk frukost med korv, bacon och scrambled eggs! Och massor av kaffe!


Efter en mysig frukost föreslog någon en promenad! Så vi gick alla ut och tog Saga & Mökkvi med oss i grimmorna, på en runda där vi träffade diverse glada grannar som njöt av den soliga kalla dagen med hundpromenader, hästskötsel etc, precis som vi!


Väl tillbaka dödade vi resterna av gårdagens cheesecake, innan de åkte iväg. Någon halvtimme senare var alla spår efter festen bortstädade (vi har så rediga kompisar så de hade redan ställt i ordning det mesta själva). "Blandis" sågs om ordentligt och sedan våra pållar. En pizza senare somnade vi båda framför TVn, varmed vi insåg att vi fick hitta på något annat. Som att lösa korsord. Och blogga på makens dator, t ex ...


Gott 2009 allihopa!