Stillsamma vårdagar

 Kolan jagar Zolly-katten. Tur Zolly är snabb...

 Nu har nästan all is i hagen töat bort!

 Promenad med Sagis som beundrar vyerna. (Långt därborta galopperar grannens hästar...)

 "Kolan" spanar in litet rovdjur....

 Vårdag!

 Pinnar är kul att busa med!

 Ztolly-Zolly sitter och "ber".

 Miski & Kakaw.

Sawila & Husse.

Att vara utan arbete så här års har sina poänger. Varje dag har det varit vackert vårväder, och jag har börjat kunnat promenera Saga, även om jag får se upp med smältpölar, så hennes gips inte blir vått. Tur hon har sin Shoof – sin lilla "plastsandal" – så klarar hon faktist lite blöta rätt bra.

Jag har upptäckt att jag har tennisarmbåge! Läste en artikel i GP om idrottsskador, och där beskrevs ju precis hur jag känt mig i vänster armbåge på sistone. Jag insåg snart att det beror på hur jag rör vänsterarmen när jag väger upp hö och mockar med vår skopa. Så nu är jag uppmärksam på detta och håller armen annorlunda när jag väger upp hö, och mockar med grepen istället. Så nu har jag träningsvärk i armmusklerna... Fast det är ju bättre än tennisarmbåge förstås.

Känns ju lustigt att jag som "inte idrottar" skulle få en idrottsskada, men så inser jag att varje dag promenerar minst 30 min med pållan, bär ca 60-90 liter vatten, väger upp drygt 20 kg hö, mockar minst en stor skottkärra gödsel som ska tömmas på stacken och står dubbelvikt och sköter 16 fötter... Tre timmar brukar djurbestyren ta. Så det förklarar ju lite varför den här soffpotäten ändå kan känna sig lite schlitt ibland.

Det händer inte så mycket på jobbfronten. Men det är ju så att plötsligt händer det. När man minst anar det.