En sömnig fåle en frostig morgon.
Idag var vi hos veterinären med båda pållarna – Saga skulle skos runt om och Mökkvis specialsko skulle kollas. Vi fick träffa den nye isländske veterinären, som verkade bra. Han såg att pållarna rörde sig rätt och att Saga lät bra i lungorna. Hon hostade ju en del sist – nu har vi räknat ut att hon är lite dammallergisk, så torrt hö måste läggas i blöt. Men nu får hon ju hösilage, så då är det inga problem!
Saga blev friskförklarad och jag får börja rida henne lite försiktigt! Mökkvi ska dit en gång till, mest för säkerhets skull. Men han får ju också ridas försiktigt.
Sagt och gjort, efter lunch promenerade maken med Mökkvi och jag satte mig på Saga. Jag vet ju att hon skulle kunna vara lite pigg efter konvalescensen, men hon verkade lugn och jag red iväg. Jag kom 150 m! Då hände något ,så hon skuttade till rejält, och jag damp i backen, rätt ner på grusvägen! Det gjorde ONT! Men det var bara att sitta upp igen! Maken fick nu promenera framför med Mökkvi så Saga skulle tagga ned. Hon kändes ett tag som en liten krutdurk, men var någorlunda avspänd när vi kom hem.
Jag landade på min gluteus minimus, som snart blev stor och blå! Hirudoid-kräm på! Nå, värre än lite mörbultning och blåmärken blev det inte.
Men det är så skönt, att hon är bra igen nu, den lilla busan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar