...och så blev matte halt!

Mökkvi i väntan på sin ringsko.

Matte och Tamya.

Chaska drar sig undan från Miski.

"Kakan" med mjölkmustach!

Parucha hoppas på pellets...

Rymlingar...

Mitt stackars knä!

Hästarna lät sig lastas utan större problem, så vi kom till veterinären i god tid igår. Kl 10.00 tittade veterinären på Saga, hur hon rörde sig och på hennes hosta som dykt upp i samband med att hon börjat få hö.... hon är nog lite känslig i luftvägarna! 

Så jag fick recept på slemlösande till Saga och hon blev noggrant omskodd av den duktige irländaren som jobbar där. Han skor snabbt och skorna sitter som gjutna! Mökkvi fick en ringsko på hoven som varit gipsad. Deras hovar är ju friska nu, men tyvärr växer de så långsamt, så båda hästarna får bara skrittas en skoningsperiod, fast Mökkvi får man i alla fall sitta på.

På kliniken var ridhusgrannens dotter vars häst varit stationerad där i några dagar efter en elak kolik. Så hon hade tagit ledigt från jobbet och varit på kliniken nästan hela dagarna för att promenera och sköta sin häst. Men denna dag fick vi veta att hästen skulle få komma hem! Så skönt när det går bra!

Väl hemma tog vi hand om alpackorna innan vi tog Volvon och släpet till "vår bonde" utanför Trollhättan. Idag fick vi komma till ett nytt ställe, där de byggt ett "Active stable" – ett lösdriftsystem med foderautomater. Vatten, mat och ligghall är oftast också placerade strategiskt så att hästarna får röra på sig så mycket som möjligt. Låter väldigt spännande!

Halmen låg lite undangömd bakom en stor lastvagn, och vi började bära balar och langa in i släpet. Bäst som jag gick där med en bal i var hand, snavade jag över en planka som låg dold i halmen, och ramlade med vänstra knäet rätt ned i betongen! OOOAAAAJJJ vad ont det gjorde! Framtill ramlade jag på en av halmbalarna, så där föll jag mjukt! Kroppsmorfinet kickade in så jag reste mig raskt och fortsatte lasta, och vår bonde kände sig dum för att den där plankan legat så dumt. 

När vi kom hem med vårt ekipage, stod ettåringarna Krafla och Hrisla på vår uppfart från stallet! Vår första tanke var att det var konstigt att grannens T skulle ha tagit ut dem att beta i trädgården, innan vi insåg att de hade rymt! Vi fick i alla fall fatt i dem lätt och gick iväg till hagen, och trodde vi skulle se ett stort hål i alpackastängslet. Men det satt som det skulle! Tråden ovanför hade dock dragits ned. Så vi insåg att pållarna hade hoppat över! Staketet där är minst 1.20 cm! Tokiga pållar! De är ju ändå bara små islandshästar!

Min knä var nu rejält blått och svullet och det gjorde vansinnigt ont att gå på, så jag gick in och smorde det med Hirudoid-kräm (superduper mot svullnader & blåmärken!) och satte mig i soffan, medans snälle maken fick sköta djuren! Men det var synd om mig – det värkte rejält i knät och det var svårt att gå.

Idag har knäet varit betydligt mindre svullet, och därmed har det varit lättare att gå! Efter frukosten kom grannarna och tog sina pållar till en annan grannes hage. Dels är den nog torrare än vår, dels har den nog mera gräs. För småflickornas rymningsbenägenhet kan ha att göra med att de är hungriga. När de gått iväg med hästarna, blev det alldeles tomt! Bara våra pållar kvar!

Planen hade varit att promenera pållarna idag, men jag gick ju inte så snabbt med mitt knä, så jag red på Mökkvi i skritt medan maken promenerade Saga. Så vi kom ut på en liten runda ändå! Det var inga större problem att rida med mitt ömma knä, eftersom det bara var skritt.