Hästar, hovar och en glömsk granne ;-)

 Grannarna med Hrisla och Krafla. Och maken t v.

 Kryp.

 Qhichincha värdar munnen efter att ha spottat. Spottandet uppkom när hon kivades med de andra om maten. Men när hon har spottat har hon så äcklig smak i munnen, att hon inte vill äta den där maten... Känns som en dålig plan...

Tamya. Rosa-nosad. Näpen. Oändligt snäll. Och oändligt mjuk...

Igår dök grannarna upp med sin dotter T när vi skötte alpackorna. De skulle ta bilder på sina hästar till en som var intresserad av att köpa en av dem. Vi kom på grannen L med att bara ha foppa-tofflor på vilket får ses som lite överoptimistiskt efter allt regn. Våra hagar är jätteblöta! Hon fick låna mina gummistövlar som verkade passa bra, och så gick vi ut i hagen tillsammans medan T red Keilir.

Efter lunch var maken redig och målade stallgaveln i falurött, och sågade upp dåliga lastpallar som vårt hösilage levererats på, medan jag först tog en kort promenad med Saga, och sedan tog på grimmor på alpackorna Miski och Kachita, och gick en promenix med dem! De är så stora nu, så jag fick ta på dem vuxengrimmorna för första gången! 

Jag gick med dem nedåt vägen där grannen byggt sig en stor fin paddock, och där red nu en annan granne medan mamman och systern tittade på. Jag blev lite nervös att hästen skulle bli rädd för alpackorna och frågade om det var OK att jag passerade. Ryttaren tyckte att det var lika bra att hästen vande sig. Först blev han lite stökig, men förstod snart att de nog var ofarliga ändå, de där konstiga djuren. Vi pratade lite, vilket var trevligt, innan jag insåg att jag nog behövde raska på lite om jag skulle hinna en sväng innan det blev mörkt. Alpackorna går ju inte på, på samma sätt som Saga. Så det blev en kort men trevlig tur, och sedan gjorde jag i ordning Saga för kvällen. 

När vi gjorde i ordning Mökkvis utesjukbox, delade maken av ligghallen med en skiljevägg vi har kvar sedan alpackorna delade ligghall med hästarna. Nu har vi gjort i ordning en liten bädd i den tredjedel av ligghallen som är kvar, till Saga. Hon kan också gå ut på den grusade ytan utanför ligghallen. Så varje afton får hon äta i en nyöppnad hage med gott gräs en stund. Då får hon väldigt rena hovar, som jag sedan desinficerar innan jag tar henne till hennes rasthage. På så viss får hon ha torra hovar hela natten och kan sällskapa Mökkvi. Två flugor i en smäll!

Idag hade jag just gått upp när grannens hovslagare kom körandes! Och snart också grannen L! Det var jag inte beredd på! Visade sig att det var inte L heller.... Hon hade väckts av hovslagaren som var på väg, fått skynda sig att plocka ihop de två hästar hon har hemma så han fick titta på dem, innan de åkte hit och han tittade på deras ettåringar med hålväggar. Hon hade helt glömt att han skulle komma, hihi.

Så berättade han att här på västkusten är det jättevanligt med hålväggar i hovarna! Men att om man bara kommer ut mot Borås eller ner mot Varberg, så existerar knappt hålväggar! Så fort det blir lite sand i jorden! Det är väl vår lömska lera som är boven! Man kanske borde flytta... Eller bli tokrik och dränera och sanda upp hagarna. Jag har jobbat länge på att bli tokrik, men det går vääääääldigt långsamt. Inte alls faktiskt. Fast man ska inte klaga. Jag har vad jag behöver och mer än det. Utom väldränerade hagar förstås...

När hovslagaren och grannen åkt, släppte jag ut Saga i trädgården i tron att hon i sakta mak skulle beta sig bort till goe-gräs-hagen, vilket skulle ge mig tid att gå före och stänga grinden bort mot vägen. Det började bra – till Saga fick ett ryck och drog iväg i full galopp, tog några ystra skutt och fortsatte i galopp! Turligt nog – in i goe-gräs-hagen! En kort sekund trodde jag nästan hon skulle fortsätta ut på vägen. Hon galopperade i alla fall fint! Uppenbarligen inga ömma fötter där inte!