Tamyas bakben. Vi vet inte vad det är. Men det är nog inte skabb, för då hade de andra alpackorna drabbats. Och hon har inget vid munnen eller i armhålorna. 8 september och 20 september. Det går i alla fall åt rätt håll. Och hon är så himla snäll när vi tvättar och stökar med henne varje dag. Hon är nog världens snällaste alpacka!
Tog sig ut. Hon är nog världens busigaste alpacka!
Idag jobbade jag hemifrån eftersom veterinären skulle komma och vaccinera och chippa fölen. I god tid innan hon skulle komma, samlade jag sålunda alpackorna i sina fållor. För det måste ju vara det värsta med att vara veterinär – att komma till en gård där man får börja med att jaga djuren...
Nu dröjde det längre än väntat innan hon dök upp, så jag jobbade vid köksfönstret, och höll utkik efter hennes bil. När hon väl dök upp gick jag ut och vi gick tillsammans mot hagen.
Då ser jag det. Chaska springer lös, på fel sida stängslet! Djur! Och jag inser att enda sättet hon kan ha smitit på, är genom den lilla glipan på kanske 15 cm mellan marken och underkanten på lammstängslet, som fållorna står mot.
Veterinären började med de andra två fölen. Hon var ovan vid alpackor, och det är inte lätt att ge dem sprutor i skinnet för man ska igenom all ull, och så är skinnet ganska spänt – och så var de inte helt stilla heller. Men det gick till slut.
Hon kikade på Tamyas hudproblem på fötterna också, men hade ingen säker diagnos. Vår behandling med klorhexidin och 4S-salva tyckte hon var bra, men jag skulle få tips om något schampoo också, men hon skulle kolla upp vad det hette.
Så tittade hon på en förhårdnad på Sawilas överläpp, som jag tror beror på att en tand växer snett. Men så länge Sawila kan äta ordentligt och mår bra tyckte inte veterinären att vi skulle göra något – för OM vi gör det måste hon sederas och stressen kanske får henne att kasta sitt föl. Så vi avvaktar.
Medan veterinären tittade på Sawila, gick jag för att försöka få tag på Chaska. Hon var ju lite stressad över att vara på fel sida. Jag fick faktiskt fatt i henne ganska fort, men hon lyckades slingra sig loss. Sedan fick jag nästan fatt i henne två gånger, men missade och hon skuttade iväg. Så försökte jag fösa henne längs stängslet så att hon skulle komma runt till grinden in till hennes hage. Men eftersom hon ville vara med de andra alpackorna, sprang hon tillbaka till dem hela tiden. På fel sida stängslet. Djur!
Just som jag gick där och försökte fånga den ständigt ivägskuttande Chaska kom värsta regnskuren! Det måste varit en syn! Alpackor springer fort...
Till slut fick jag fatt henne och band snabbt ett "alpackasnöre" runt halsen på henne. Konstruktionen gör att att snaran om halsen inte dras åt när hon drar, så det inte finns risk för strypning. Men hon sprallade och ville förstås komma loss, och att leda henne i snöret var inte att tänka på! Kände mig elak mot Chaska, och lite stressad, eftersom veterinären fick vänta. Till slut kom jag på att jag kunde ha snöret bara för att kunna hålla henne nära mig, och så gå och knuffa på henne bakifrån, så jag fick henne bort från alpackorna, längs staketet bort till grinden. Slutligen kom vi in i rätt hage och kunde släppa henne i fållan där hennes mamma stod. Då blev hon genast trygg. Hon fick förstås också sin spruta och sitt chip, och snart åkte veterinären iväg.
En kort stund senare gick Chaska och betade som om inget hade hänt. Lite senare på dagen såg jag att hon hade smitit ut igen! Eftersom hon inte springer bort från de andra alpackorna, jobbade jag klart, för jag hade en sak jag måste leverera. När jag väl gick ut, hade hon minsann tagit sig tillbaka in i hagen! Chaska! Hon är definitivt busigast i hagen!
Så när maken kom hem var det första han fick göra, att gå runt och slå i våra stolpar ordentligt så att där inte finns någon glipa mer...
Och så avrundade vi vår djurskötseldag som varje djurskötseldag; med att klorhexidina och smörja Tamyas fötter, och desinficera alla hästhovar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar