Halt häst. Igen!

Kachita tar igen sig.

Nos-mot-nos med Miski!

Maken sågar.

"Blått ordensband" kallas den. Det upp till 10 cm vingbreda nattfly som flaxade runt i paddocken ikväll. (Bilden snodd på nätet).

Vi började med att samla alpackorna och bodyscora dem. Insåg att det var ett tag sedan. Men alla var vid gott hull utom de digivande som var en smula tunnare, men inget alarmerande. Söta Miski nosade på min nos (så sött) och jag fick lov att klia Qhichincha, fastän hon stod helt fri och kunde gå om hon ville!

Så var det dags för en ridtur. Vi tänkte oss en N-runda och så träna lite på grusvägarna och finrida lite i paddocken inför morgondagens ridkurs! Saga kändes lite snubblig, och vi ledde runt henne i paddocken Haltade hon? Ja! Nej, förresten. Eller? Men vi travade henne och tyckte nog att hon verkade okej ändå. Så vi red iväg och stannade hos isis-grannen. Då blev det tydligt! Kanske klämde deras grövre grus med på sulan eller nå't, men här blev det otroligt tydligt att Saga var halt! Denna gång på vänster fram.

Så det var bara att hoppa av och gå hem. Och ställa in sitt ridkursdeltagande. Suck. På hemvägen, på den platta, släta vägen gick Saga som vanligt igen! Utan hälta. Och så kom det tillbaka. Känns ju som en väldigt sannolik NY hovböld, som dränerar sig själv ibland.

Just som jag gick mot ridhusgrannen ringde hon (!) och frågade om hennes vänner, som håller på att bygga ett sådant stall som vi har, fick komma och titta på hur det var gjort. Och det fick de ju. Jag hann bara komma hem med Saga och sadla av, innan de svängde in på gården. De var bara här en kort stund, men verkade trevliga. Och ungefär lika förvirrade inför sitt bygge, som vi var... Men det går ju säkert bra för dem, för det gjorde ju det för oss!

Efter en sen lunch mätte vi och sågade upp plank till ytterpanelen på alpackornas nya ligghall. Och fick upp några plank. Men sedan fick vi ge oss, när mörkret föll ...