En utepelargon med kruka fick jag av jobbet på min födelsedag!
Kryp går in för landning.
Krypet har landat. 
Tistel. 
Stilton & Zolly – nosande sötnosar 
Städat stall! Vi hade ju blivit förvarnade. Alla prognoser hotade med 30 graders värme på lördagen. En stollig idé växte fram. Tänk om vi går upp tidigt på lördag! Rider och sedan tar siesta. Att gå upp tidigt en lördag är förstås helt mot min natur och, tror jag, ett hot mot själva min organism.
Men att utöva någon form av kroppsrörelse när det är mer än 25 grader går mig också emot. Dessutom brukar då pållarna plågas av allt otäckt som kommer fram vid 24+. Hästflugor, bromsar och andra mindre trevliga skapelser. När Vår Herre skapade krypen måste han ha misslyckats lite med den första batchen. Man kan tycka att någon som är allsmäktig borde kunna trycka på "un-do"-knappen då? Fast det är klart – sådana knappar fanns inte i begynnelsen.
Hur som helst ringde väckarklockan 8.30 vilket får ses som arla morgonstund för mig. Någon timme senare gick vi ut för att rida. Då var det redan 25 grader. Urk! Då hittade vi en som gillande värmen – en huggorm låg på stigen mot hagen, slapp och slö. Den lyfte bara huvudet lite för att se vilka vi var som stod och glodde. Vi lämnade den ifred, tog långa omvägar runt den när vi ledde upp hästarna, och när vi återvänt från vår klätterrunda hade den ringlat iväg.
Efter lunchen gav sig maken på helsicke-klövern medan jag "bara skulle röja lite" i stallet. Och blev som besatt! All gammal balplast som låg i ett hörn samlade jag i soppåsar, det sorterades, slängdes, dammades, rengjordes, dammsögs och jag svettades floder!
På kvällen grillades karré och vi drack vin för vi tänkte att efter en het dag är det en het kväll. Men det var det inte. Lite småfrusen var man allt.
Musik hördes över nejden. Vi tänkte, att någon av de närmaste grannarna hade stor röjarfest med eget coverband! Men det var märkvärdigt lugnt vid de hus vi kunde se. Så gick vi upp på fikakullen för att snoka, och se, då hörde maken bandledaren i mellansnacket säga något om "Skepplanda". Och vi insåg att musiken kom från 3 km bort! De höll på låångt in på natten!
På söndagen sov vi länge och läste vår tidning som sig bör, innan vi red långa öglan i skogen, första delen av vår långrunda. Därpå lunch och en återgång till våra plikter klöverklipp och stallstädning. Och snart var stallet välstädat! Fast bäddarna i boxarna är kvar ...
Vi gladdes över att Stilton åter låg på rygg och var i vägen ovanför trappan. I nästan ett dygn hade han gömt sig, spak efter att grannarnas hundar trängt in honom i ett hörn och skällt åt honom. Och han stod på bakbenen och viftade vanmäktigt med framtassarna till försvar. När vi hörde oväsendet alldeles bakom huset öppnade maken och vi jagade bort hundarna. Stackars Stilton rusade in med en enorm svans, och var inte särskilt sällskaplig alls. Vi var oroliga att han var skadad. Men som sagt – ett dygn senare var han sig själv igen!
Hittade på söndagen en av Sagas boots ute på gårdsplan. Den andra stod kvar inne i stallet. Man anar att vissa vovvar även varit i stallet och härjat ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar