Irrvägar

En pysslig granne har ordnat med ett litet konstverk längs ridstigen!

På väg hem.

Flicka med fart!

Flicka med festlig min.

På satellit-kartorna såg det så lätt ut. Att hitta en väg hem från Den Stora Vändan, så man slapp rida på vägen. Så vi red vändan baklänges. Men i verkligheten blev det fel på en gång. Så vi kom ut på vägen i alla fall. Provade alla stigar vi trodde skulle finnas, men de slutade bara ut i grönskan, och då blir det så himla lätt att rida vilse. Pållarna verkade bli trötta på vårt velande, och själv blev jag grinig. Det var varmt, jag var hungrig och fick huvudvärk och det var väl attan att stigarna skulle vara så svåra att finna! Till slut gav vi upp och red hem längs skogsdelen av Den Stora Vändan. Det är en bra stig, men det tar någon timme och jag var redan trött. När pållarna fattade att vi var på väg hem blev de dock pigga, och Saga pinnade raskt på!

Jag var sååå trött när vi kom hem! Lite mat, sedan gick maken ut och slog klöver medan jag började plugga på om idisslare och när och hur man får flytta dem, tillstånd för djurslag, förprövningar för stallbyggen etc. Och jag började göra en ritning på stallet, så vi vet hur mycket reglar, paneler, stöttor etc vi ska ha. Himla tur att jag har ritningarna från häststallet – där ser vi ju exakt hur man kan göra! Här ska det byggas på semestern!