söndag, juni 20, 2010

Gräsklippningspremiär!

Fångad i flykten.

Mina favoritkillar.

Det sägs att det börjar bli ont om humlor nuförtiden. Vilket är oroväckande eftersom de är så viktiga pollinerare. Nå – vi har då inte märkt av någon humlebrist.

Jäpp. Jag klipper gräs. Högt gräs!

Idag gjorde vi det igen. Provade en ny ridväg. Vi red en bra bit på Stora Rundan och svängde sedan vänster istället för höger vid ett vägskäl, med förhoppningen om att komma ut på en helt annan väg längre norrut. Det var i alla fall en fin stig – som ledde tillbaka till stigen vi kom ifrån... Nå, nu kan vi rida den vändan i en ögla i alla fall, bara drygt hälften är samma väg. Tror jag.

På hemvägen provade vi en ny avstickare som såg lovande ut, tills Saga gick ned i vattenpölen ner till bogen. Då vände vi snabbt igen och hon klev smidigt upp fastän matte-klumpen satt på ryggen. Men lerig var hon när vi kom hem! Så det fick bli ben och hovtvagning! Men vi fick till lite bra sträckor i alla gångarter! Saga tröttnar nog snart på mig och mina irrfärder!

Så var det dags igen. Att betvinga klövern. Eftersom mina händer är så små, gick maken med trimmern, och jag klippte gräset runt huset med den vanliga gräsklipparen. Jag som aldrig klippt gräset förut i hela mitt liv! Kan säga att vår gräsmatta snarare borde definieras som en äng, varmed gräsklipparen stånkade och knotade, och jag med, för det var så himla tjockt med gräs! Och klöver! Och en väldigt liten björk! Efter några timmar var jag färdig och hade ont i ungefär varenda muskel! Precis som maken, som gått med trimmern lika länge. Stön!

1 kommentar:

Anonym sa...

Eftersom gräset är kortklippt nu, kan ni ju sätta in en grästrilobit! Vroom! /Vev