Näpna Mozzy
Stenhård säkerhetsring på plats på släpet. Saga i mitten med sin blå flughuva.
Regnskurar på hållNär vi köpte oss en ny ring till släpets säkerhetsvajer i tidags morse och jag frågade om den var svår att få på, svarade försäljaren att "nädå, det är inga problem, man trär på dem som en nyckelring". Men så ändrade han sig. "Jo. det är jobbigt"."Inga skruvmejslar genom handen" uppmanade han. "De är rätt tröga."
Medan maken horsemanshipade Mökkvi skred jag till verket. Beredd på sårskador, spontana flygande ringar och andra umbäranden. Medelst 2 skruvmejslar, en liten trädgårdsspade och en sten lyckades jag spärra upp ringen så pass att det gick att trä den genom hålet i handbromsen och även få dit själva vajeröglan. Lätt hänt att glömma den ...
Med en väl avvägd mängd våld och försiktighet lyckades jag alltså trä på den utan skador och utan att brista ut i olämpligt ordval.
Så var det dags för mitt horsmanship-pass. Jag har köpt mig ett längre longerspö som gör susen för att få upp Saga i energi. Känner mig "ond" när jag går med det - det ser ju som jag klår upp henne, men jag slår bara pisken i marken bakom henne så hon hör att den är på väg att "komma ikapp" - och får på så vis upp henne i energi. Så jag fick till både tölt och jättefin trav på volten, och hon var väldigt lyhörd och uppmärksam. Vi har ju en respektbit att arbeta på.
Maken klippte gräset och jag pysslade färdigt med hästarna och släntrade lite på hemmanet när vi såg stora skurar passera längs bergskammarna. Solen sken på dem så det såg ut som eldskurar mot de mörka molnen. Det är märkligt, men vi ser ofta regnovädren passera längs bergen förbi oss. På sätt och vis trevligt, men lite regn vore bra. Nu är övre delen av bäcken nästan helt uttorkad.
Medan maken horsemanshipade Mökkvi skred jag till verket. Beredd på sårskador, spontana flygande ringar och andra umbäranden. Medelst 2 skruvmejslar, en liten trädgårdsspade och en sten lyckades jag spärra upp ringen så pass att det gick att trä den genom hålet i handbromsen och även få dit själva vajeröglan. Lätt hänt att glömma den ...
Med en väl avvägd mängd våld och försiktighet lyckades jag alltså trä på den utan skador och utan att brista ut i olämpligt ordval.
Så var det dags för mitt horsmanship-pass. Jag har köpt mig ett längre longerspö som gör susen för att få upp Saga i energi. Känner mig "ond" när jag går med det - det ser ju som jag klår upp henne, men jag slår bara pisken i marken bakom henne så hon hör att den är på väg att "komma ikapp" - och får på så vis upp henne i energi. Så jag fick till både tölt och jättefin trav på volten, och hon var väldigt lyhörd och uppmärksam. Vi har ju en respektbit att arbeta på.
Maken klippte gräset och jag pysslade färdigt med hästarna och släntrade lite på hemmanet när vi såg stora skurar passera längs bergskammarna. Solen sken på dem så det såg ut som eldskurar mot de mörka molnen. Det är märkligt, men vi ser ofta regnovädren passera längs bergen förbi oss. På sätt och vis trevligt, men lite regn vore bra. Nu är övre delen av bäcken nästan helt uttorkad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar