Kompisbesök!

Sawila lät sig gärna matas!

Och vi åt gärna fika!

Mycket fika!

Lite IT-support. VPN via trådlöst. Jag fick det att funka!

Hemgjorda hamburgare på grillen!

Catfight!

Tyvärr blir det ofta så att man bara pratar med kompisar om att man ska träffas. Man menar det ju, men så har man så mycket annat för sig så det tenderar att inte bli av. Så i en av mina statusuppdateringar på Facebook tog min kompis äntligen tag i saken och frågade om de kunde komma på söndag? Och de kunde de! Så plötsligt var två familjer på besök och då fick det naturligtvis hälsas ordentligt på alla djuren!


Kompisarna hade ohyggliga mängder fika med sig som vi mumsade på och det var exakt hur trevligt som helst! Får bara hoppas att det inte dröjer lika länge igen! 


När de åkt blev det lite IT-support. Kontorets flytt ska ju ske i morgon, men ny server är redan på plats på nya kontoret. Så jag skulle testa om det gick att komma åt servern via VPN. Och det funkade! Men jag fick trixa lite med inställningarna och uppdatera min guide till arbetskamraterna. Vi flyttar ju tyvärr just som många ska på semester, så det blir lite kruxigt med supporten... Men med bärbar dator och trådlöst nätverk kan man i alla fall IT-supporta på bänken framför huset med alpackor i sikte!

Rymlingar!

Det är aldrig bra när man märker att grannen har ringt och SMSat  att de hittat ens hästar på vägen! Turligt nog är trafiken inte så tung här, och nämnda granne gillar djur, så hon plockade in pållarna i rätt hage igen! Maken åkte hem från jobbet tidigt för att fixa staketen, och då visade sig att vår närmsta granne, som turligt nog också är väldigt förtjust i hästarna, hittat dem på rymmen och plockat tillbaka dem två gånger!


Problemet är ju inte stängslet. Problemet är att vi inte haft el på hela stängslet (vi har inte brukat behöva det) och att en viss herr Mökkvi blivit väldigt flink på att öppna grindar med munnen! Men efter en snabb insats från maken, har vi nu el på hela stängslet! Och Mökkvi verkar inte längre sugen på att ta sig ut...

Madonna-konsert!

God indisk mat fick det bli innan konserten!

Maken & jag i den låååånga väntan på Madonna.

Madonna på skärmen.

"Tennsoldater" som spelar i luften!

När vi kom hem och jag skulle hämta posten, såg jag något lysa intensivt grönt på marken. 

En lysmask! 

När vi fick biljetter till en Madonna-konsert tänkte jag att det skulle vara kul att se henne. Hon är ju ändå en stor artist och jag gillar en del av hennes låtar, har t o m två, tre CD. Så vi satte oss förväntansfullt vid 20-snåret på Ullevi och väntade.

Först kom "förbandet". Dvs en DJ! Som stod och samplade låtar och ibland sjöng lite till. Jag förstår inte "storheten" i det, i DJs. De spelar ju bara sina favvolåtar och trixar lite med dem. Känns som de skor sig på andras arbete med minimal egen insats. Får alla de som han samplade några royalties?

När han slutade digga till låtarna på sina apparater, tog det evinnerlig tid innan Madonna kom på scen! 22.30! Då var man tämligen less på att vänta. Hur konserten var? 

Jättehäftig scen med tjocka pelare som höjdes och sänktes så de bildade trappor, väggar, platåer etc, och på dessa dansades det medan de rörde på sig. Det var imponerande! Hon har ju fantastiskt duktiga dansare med sig och är ju duktig själv! Hon är ju 54 år! Dansarna hoppade som att de inte vägde något och kunde röra sig på omöjliga vis, trotsa tyngdlagen. Så själva showen får en 4 i betyg! 

Tyvärr dåligt ljud med mycket eko. Kan tycka att de haft så många konserter på Ullevi att de skulle löst det. Då hördes ju tyvärr knappt något hon sa i mellansnacken. En låttext som gick ut på att hon sköt någon, med lite splattig video i bakgrunden och kvinnor i tights som smyger omkring med vapenattrapper var väl lite smaklöst. När hon plötsligt sa ett konstigt ord och publiken inte fattade att de skulle svara kommenterade hon ungefär; "kom igen, motherfuckers". Ska väl vara cool attityd, men är ju egentligen bara oförskämt mot fansen. 

Sämst var att varje gång hon presterade en vacker eller bra låt, tappades stämningen av att hon pep iväg och bytte kläder och bara en låtvideo spelades och kanske lite dansare dansade. Ljudkvaliteten var precis likadan som när hon verkligen sjöng, så man fick en känsla av att allt enbart var playback. Och det blev många klädbyten! Men i slutet av konserten kom "Like a prayer". Ingen av mina favvolåtar, men nu kom hela publiken igång och den var riktigt bra! Så det blir en trea i betyg till slut.

Själva kom vi i säng ca 2.30 efter hemfärd, nödvändigaste djurskötseln och lite nattamat. 

Besök från storstaden

Chaska – alltid lika söt!

Det sägs att det är ont om humlor nuförtiden. 

Kanske verkar det bara så – jag tror de alla är hos oss.

Kakaw, "Kakan, knaprar kvist

Min tystgående miljövänliga gräsklippare tar en paus i arbetet. 

Funkar dåligt på mossa, dock.

Tamya – nyfiken i en strut!

M n' M

Min sista ensamma lediga måndag på länge. Det är skönt att bara rå sig själv. Särskilt när man har ett jobb där man hela tiden blir avbruten. En ledig måndag då man "glömmer" telefonen där man inte hör den – då får man äntligen vara helt ifred och göra precis vad man vill utan att bli avbruten. Me like. 

Me like också att gamla kompisen M från Stockholm med ny kärlek hälsade på! M har aldrig varit här förut, så det var verkligen på tiden! De fick förstås träffa alla djuren, och det ser ju ut som att tycke uppstod!

Hästbestyr i ömsom sol, ömsom vatten.

På träningen idag fick ekipaget maken/Mökkvi till en jättefin trav – och det är inte så lätt för Mökkvi!

Bus-studie: Tamya vs Kakaw.

Tamya gäspar så stort hon kan med sin lilla mun!

Tidig morgon med avfärd till dagens ridlektion för maken/Mökkvi. Den sista för säsongen – förhoppningsvis kan jag och Saga vara med igen till hösten.


Lektionen gick ju bra, men jag fick springa och sätta mig i bilen med jämna mellanrum, när regnskurarna kom. Mökkvi har ju varit duktig på att låta sig lastas på sistone. Men idag tvekade han. Det tog nog bara 10 minuter att få på honom, men det kändes som en evighet där jag stod utanför släpet i hällregnet och väntade på att kunna fästa upp bakre bommen bakom honom. Väl hemma var det bara att klä om helt.

Tog Saga på en kort promenad. Jag märker nu att hoven faktiskt har vuxit, för det börjar bli trångt mellan hovväggen och hålbandet som håller ihop skadan. Då blir det förstås lite klurigare att hålla rent. Men jag pysslar på, med borstar, en hästskosöm, såpabad, Hoof Disinfectant etc. Så hoppas vi att det funkar! Om en vecka ska hon skos om, fast hon får nog ha beslaget ca 6 veckor till.

På kvällen kom isis-grannarna, för att flytta över sina 5 ston till en annan grannes hage, eftersom vår börjar bli avbetad. Så vi tog varsin häst och ledde en bit på vägen och en bit i skogen – den kortaste vägen till nya hagen. Sist jag red där var det så torrt att en bred, grund bäck där torkat ut. Så var det inte längre. Alls. Den lilla skogsvägen var hur lerig och geggig som helst, så vi som hade gummistövlar var glada åt det, där vi plumsade fram i de djupa lerpölarna! Jag ledde en av ettåringarna, Krafla. Hon är snäll och go men förstås lite oerfaren och därmed ängslig. Hon var rädd att komma på efterkälken så hon ville gärna pinna på förbi mig, och i skogen ville de två åringarna inte gå över den breda bäcken. Krafla och jag tog en annan väg. Där var bäcken bara väldigt smal, fast djup. Så jag hoppade över före och lockade medan grannens T stod bakom och manade på. Till slut hoppade hon över, och till slut gick den andra åringen med på att gå över bäcken på det breda stället. Man får ju säga att de är snälla ändå – det gick ju att hantera dem fast de är så oerfarna och inte ledda så mycket.

Väl framme i hagen skulle jag vända Krafla mot mig för att vara beredd att ta av grimman samtidigt med de andra. Då löstes säkerhetslåset i mitt grimskaft ur! Krafla kände genast att hon var lös, och galopperade glatt iväg, och fick med sig Smaetla, vars grimskaft hängde kvar! Inte bra! Och hon lät sig inte fångas i brådrasket heller! Men till slut fick de tag på henne och fick av grimskaftet. Ingen skada var skedd. Jag kände på säkerhetslåset. Det var inte dåligt eller trasigt, snarare svårt att få upp det när jag försökte igen. Måste kommit åt grimman på något vis, för jag rörde det inte!

Tillbaka hos oss flyttade vi deras 2 valacker till vår hage på andra sidan bäcken. Medan vi fixade med vatten och grindar kom närmsta grannen med en väninna och kikade på alpackorna och pratade om hästarna. Hon är väldigt förtjust i dem, fast nu när de flyttats har hon dem inte så nära inpå längre. Det tycker hon nog är lite synd. Så när vi var klara med alla omplaceringar var vi 8 pers på gårdsplan! Innan var och en åkte hem till sig, och vi gick in – och maken lagade smarriga holländska "pannekoek met ham en kaas" och "speck en kaas". Mums!

Reportage & födelsedag

Chaska!

En toksöt trio.

Puss, puss.

Födelsedagsmiddag!

På fredagen åkte vi från jobbet kl 15, för ca 16 skulle vi bli fotograferade och intervjuade för ett reportage! Berättar när och var när det är solklart att det publiceras! En glad & entusiastisk fotograf försökte förgäves regissera alpackorna medan vi väntade på journalisten som kört vilse. Men hon hittade till slut och det blev en trevlig session med mycket fotografering och en fika där hon kunde ställa frågor. Är jättenyfiken på bilderna! Och texten! Kul att det finns så mycket intresse för alpackor!


Lördagen passerade ungefär som alla lördagar, fast det blev paket- och brevöppning från syster med familj och föräldrarna till frukosten, och från maken vid den förnämliga måltiden han lagade på kvällen. 

Tog en promenad bort till Isis-grannen med Saga, men när jag var som längst hemifrån kom värsta skuren och jag var plaskblöt när jag kom hem! Men då blev det soligt och varmt, så jag skötte hästen och lite stängsling och höll mig varm ändå. Men det blev att byta kläder från topp till tå när jag kom in!

Nu är jag alltså 47 år! Det är ju "50 minus". Jag har aldrig haft någon ålderskris och får det nog inte nu heller. Men på något märkligt sätt väntar jag fortfarande på att jag ska "bli stor", så det är ju ofattbart att jag är 50 om 3 år! Men jag blir nog aldrig "stor". Och det är ju kanske rätt skönt. När jag var liten verkade alla vuxna vara så ordentliga och ha så tråkigt. Men sådan är ju inte jag...


Ålderskrämpor? Njae. Ett utökat kroppsomfång och att jag börjar bli åldersöversynt. Det är allt. Skönt så!

Parucha på date

Fyra snygga killar: Kachitas & Tamyas pappa längst till vänster, sedan Qhichinchas pappa, och så Kakaws pappa, och så Paruchas son!

Någon har jobbat i natt.

Hrisla och de andra pållarna blev alldeles stirriga när stilige alpackahingsten släpptes in till Parucha. Kanske blev de upprörda av att behöva se "sådant snusk".

Chaska och Sawila under en liten måne.

Tamya hittade en plats mellan Kachita och Miski!

P kom redan på ondagskvällen med sina 4 stiliga avelshingstar i släpet. Han fick parkera på gräsmattan, satte upp sina grindar runt släpets utgång och släppte ut dem. På så vis har de en "ligghall" i släpet men en schysst yta gräs att vara ute på! Vi visade upp våra föl och fick hjälp att avgöra färgerna, även om det inte var solklart. Är Chaska Light Fawn eller Beige? Gränsfall. "Kakan" Kakaw får betecknas som Medium Brown, men där är en hel del rött i. Tror nog det behövs fler färger på skalan! Efter en kvällsmacka fick han sova över i lilla sovrummet, vars fönster lämpligt nog vetter mot hingstarnas tillfälliga hage.

Nästa morgon låg en trolsk regndimma över nejden, medan stiliga hingsten Merlin fick en herdestund med Parucha ute i en av fållorna. Lilla fölet Tamya fick ju vara med därinne med mamma, men höll hela tiden på att störa Merlin, som om hon undrade vad han gjorde med hennes mamma! Men han lyckades fokusera på sin uppgift. Han fick resa vidare med de andra en kort stund senare, och vi åkte till jobbet. Vi har ju märkt att det kan bli ganska olika färger efter svarta Merlin, så det blir spännande om ett knappt år, när fölet föds. Om det nu tog denna gång. Det får vi veta om ca 2 veckor.