Tokig tisdag

Så tokig var den inte. Men arbetsdagen verkade vara full av små korta puckar för alla hela dagen, men jag kände mig rätt harmonisk ändå. Jag har just nu ganska bra koll på mina åtaganden.

Med maken på ridskolan fick jag åka med min arbetskamrat till Älvängen och ta bussen därifrån, eftersom Volvon är på verksta'n. Man har fått trampa ganska hårt på bromsen för att få effekt på sistone, och nu hade dessutom den lilla ABS-lampan börjat lysa, så det kändes som det var dags. Fungerande bromsar är bra. Den har dock stannat bra hittills. Men det ska bli skönt att få den fixad.

När jag gick uppför vår grusgång såg jag att våra nya medryttare C och L höll på att ta in hästarna från hagen. Det var ju härligt vårväder så jag blev nästan avundsjuk på dem. En perfekt kväll för N-rundan. Och det var ju den de red! Jag gick ut och fixade lite i stallet medan de red, och snart såg jag dem komma.

Mökkvi såg väldigt stilig ut, gick i form men hade väldigt bråttom såg man. Saga gick lite stillsammare längre bak. Men det såg bra ut! Och hästarna var precis lagom svettiga för den rundan. Ingen hetsridning här inte. C berättade att hon haft lite problem att få stopp på Mökkvi på hemvägen. Eller rättare sagt, hon får stopp på honom, men så fort hon släpper fram honom springer han. Men hon sitter väldigt bra på hästen och man ser att hon fixar det utan problem. De är ju säkert lite försiktiga med dem i början. Och det är ju bra!

Jag visade dem lite av det praktiska med höuppräkning etc, men det blev ändå de som skötte de flesta stallsysslorna idag! Kändes lite tokigt! Som om jag "skolkade". Men allt blev ju rätt och riktigt gjort, så jag kan ju vara nöjd. Och hinna blogga! Nu hör jag bilen - maken är på ingång!

Söndag med stilige störens släkt

De ringde ca kvart i 11 och undrade vart de skulle. Våra nya medryttare "to be" hittade oss inte på GPSen. Vi är sällan med på GPSerna. Hihi! Så "hemliga" är vi! De var vid Bohus så de hade ju en bit kvar. Jag började göra iordning i stallet och så småningom såg jag en bil komma körande lite avvaktande. In på fel vägar. Fram och tillbaka. Fast för långt bort för att jag skulle kunna vinka till mig dem. Då kom samtalet, och eftersom jag såg var de var blev det lätt att dirigera dem.

Två tjejer i 30-årsåldern. Känns bra med vuxna medryttare. De hanterade hästarna bra och var lugna. De började rida i vår paddock, sedan gick vi iväg med dem till ridhuset för att sedan avrunda på en bra raksträcka på grusvägen.

Det är inte så lätt att rida islandshäst. Men de fick fort hästarna i form. Och så småningom hittade de traven. Och Saga stannade inte en endaste gång! Tölten var klurigare, men det är ju svårt på en ny häst och innan man värmt upp dem ordentligt.

De trivdes med hästarna och vi tyckte de verkade bra. Fast ens självförtroende på människokännarfronten fick sig förstås en törn när vi insåg hur ansvarslösa de förra medryttarna var ... Men man märker ju att de är äldre och förståndigare. En fiffig sak är att de har väldigt oregelbundna arbetstider, så för det mesta kan de nog komma på vardagar, och det är ju just då som vi känner att det är svårt att hinna och orka med.

De åkte och vi fick börja förbereda. Maken fyllde ju 38 så tjocka släkten skulle komma på besök, med en bonus i form av makens moster med make. Han har en trevlig släkt, min man!

De kom ca 15 som det var sagt. Vi gick ut för att möta dem, men så blev det sig att vi gick ner och tittade på hästarna. Vi hade inga jackor på och det var ganska soligt så det gick bra. Till en början ... Kyla smyger sig liksom på. Det tog ett tag innan vi insåg att vi var kalla och gick in.

Lille M på knappt 1,5 år gick fram till Saga som stod och åt. Hon nosade nyfiket på honom och han hade handen mot hennes mule. så sött! Han var helt orädd, och hästarna verkade fatta att de inte skulle "läppja" på honom, så som hästar kan göra ibland. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men med lite tur kanske någon annan tog ett kort man kan få? Vi gosade länge med hästarna. Saga fick väl nog efter ett tag, men Mökkvi älskar att bli kelad, och ju fler desto bättre verkar det som.

Väl inne åt vi kasslergratäng som unge G tyckte var oätlig och så var han ju sååå mätt. Fast vid tårtan slank det minsann ner tre bitar! Märkligt, va? Vi pratade och fikade och tiden gick och så småningom droppade alla av, en efter en. När vi har gäster som åker iväg, är vi alltid lite glada att vi är de som får stanna kvar här. Vi trivs på vårt hemman!

Svärmor medgav, innan hon åkte, hon att hon stoppat in en liten overraskelse i kylen. Hennes ohygligt goda, saftiga kokoskakor! Mmmm!

Earth Hour

Senaste Zollywood-produktionen

Strax före 20.30

Strax efter 20.30

Idag var det NH-kurs och vi lärde oss en hel del matnyttigt som bygger på det vi redan lärt oss. Nu är där fler varm- och halvblodshästar med, och genast blir det mera dramatiskt på lektionerna. Våra är alltid så lugna. Det är skönt. Det roliga är att se hur instruktören närmar sig de olika hästarna, så mjuk med de ängsliga och bestämd med de kaxiga.

Efter lunch plockade vi undan och dammade lite inför Den Nya Trilobitens premiärstädning. Så medan den gick kunde jag göra annat. Så fiffigt! Spar en hel del tid.

För framåt 20.00 fick vi brått. Måste hinna få maten färdig till 20.30, för vi skulle ju "fira" Earth hour" genom att släcka alla våra ljus i en timme. Vi hann! Jag såg hur grannens lampor släcktes i rum efter rum, varpå ett svagt varmgult sken syntes. Stearinljus! Och själva åt vi laxfilé med kroketter och hollandaise med levande ljus på bordet, lite vitt vin och en brasa sprakande i kakelugnen. Mys!

Enda kruxet var kaffet på maten. Vi fick ju helt enkelt vänta med att göra kaffe. Istället gick vi ut. En granne verkade inte bry sig om Earth hour alls (samma som vi tror stängt av en av våra favvo-ridvägar. Helt uppenbart egoister!). I Skepplanda var bara gatuljusen på, verkade det. I övrigt var det ganska mörkt men några utebelysningar var på. När klockan var 21.30 såg jag ljusen tändas i Skepplanda. Effekten av en sådan här aktivitet blir inte så dramatisk i ett i vanliga fall tämligen mörkt område ...

Hästtjänst i snöglopp!

Frugal frukost

Här satt vi och fikade förra helgen ...

Ny Trilobit!

SMHI hade varnat att det skulle komma snö på torsdagskvällen! Vilket vi alla misstrodde, eftersom dagen var solig och fin. Vid 17.00 snåret, efter ännu en hektisk dag då jag var färdig med mitt uppdrag 10 min innan deadline och jag själv skulle gå, träffade jag två kompisar på Caleo. Åt carpaccio (åh, vad gott!), ankbröst (Också ohyggligt gott) och en Crema Catalana (Förfärligt smarrig), drack vin och tjôtade. Förfärligt trevligt! Och plötsligt, när vi suttit där några timmar och råkade titta ut, så vräkte snön ner! Men bussen gick som den skulle och maken kunde hämta mig vid bussen utan problem.

Den halvsena natten och det ymniga vindrickandet till trots var det inte så eländigt att gå upp till hästtjänsten på fredagsmorgonen. Snön vräkte fortfarande ner och lade sig på hästarnas ryggar. Själva arbetsdagen gick också ganska geschwint. För första gången på länge kunde jag jobba utan att stressa! Så skönt!

Väl hemma gladde vi oss åt vår nya Trilobit-dammsugare! Den gamla har haft ålderkrämpor länge, och man kan säga att den gav upp ganska rejält efter en incident i trappan där den brutit sig igenom avspärrningarna och kastat sig ut mot en säker död. Maken hittade den nedanför trappan, liggandes på rygg, som en insekt. Men den ständiga närvaron av hö, grus och allmänt bös i hallen yrkade på en snar ersättare, för det är så fiffigt att bara släppa loss Trilobiten på en snabbstäd i hallen!

Våren velar!

Frostmönster på stalldörren

Saga med vit man ...

På tisdagsmorgonen var här snö! På kvällen var den nästan bortsmält. På onsdagsmorgonen var det 11 minusgrader! Hugars!

... och Ronja är kär i en påse morötter!

På morgnarna delar vi kusarna vid frukosten, så att Saga får äta sitt hö ifred. Innan vi åker till jobbet släpper vi in Mökkvi igen, som genast jagar bort henne och letar efter rester.

Mökkvi står och är stilig

Saga tar sig en paus

Ronja gonar med morotspåsen

Jag slet på jobbet medan maken hade ledig måndag. Lyllosen! När jag kom hem hade han dock gjort i ordning allt, inklusive Saga, så det var bara att plocka ut henne och träna lite NH! Väldigt lyxigt!

Jag handlade på hemvägen idag, bl a morötter till kusarna. Jag nyttjar ju inte riktigt sådant själv ... Då blev Ronja som tokig i påsen! Bet och drog i den, ålade sig och strök sig mot den. Hon var som besatt, som om det vore kattmynta! Så så'na stolliga djur har vi!

Saga tror nog hon är en katt!

Svårt att tro att hon är tämligen nyborstad... Nu kommer sommarpälsen, och då ser man igen att hon är lite "skimlig", lite apelkastad.

Saga började dagen med ett stretchingpass. Det första jag såg när jag klev upp idag, var Saga som sänkte bogen mot marken, frambenen framför sig och rumpan i vädret, precis så som en katt sträcker sig. Hon reste sig och avslutade med att sträcka ut ena bakbenet ordentligt bakom sig också. Hennes lite sturiga sinnelag är kanske bara ett utslag av kattsligt egensinne ...

Vi var tidiga till ridlektionen så vi hann prata lite med ridhusgrannen. Visade sig att våra medryttare även hade ridit race längs med vår grusväg, fram och tillbaka. En granne hade sagt att han aldrig sett en häst springa så fort. Så skönt att vi "avskedat" dem!

Ridlektionen gick ovanligt bra! Några enstaka sturigheter. Men korta. När jag får igång henne har hon en fantastisk trav och tölt. Och när det råkar bli trav istället för tölt var det lätt att rätta henne! Det går framåt! Långsamt. Men framåt! Makens Mökkvi var stel idag, så de ska jobba mycket med uppvärmning.

Vi provade på en fika utomhus efter lunchen. Men solen gick i moln och en kall men envis vindil besökte oss, så vi gav upp och satte oss i soffan inne i vardagsrummet med dagens tidning istället.