Lång väg hem...

Spinnkursare i alpackahagen!

Efter frukosten fick vi hantera suri-garn. Surin är en variant av alpackan (den vanliga kallas huacaya) med jättelång glansig ull, det ser nästan ut som om de har dreadlocks. Ullen har mycket längre fibrer än vanlig alpackaull, men är också mycket glattare, så man måste spinna hårdare för att få den att hålla ihop! För bästa resultat kammar man ullen så alla korta fibrer går bort. Så kallad kamull – som inte nopprar sig, just för att där inte finns korta fibrer tråden! Mycket exklusivt!

Det tog ju evinnerlig tid att kamma den och sedan spinna den, men fin tråd blir det! Nu hade jag äntligen lärt mig spinna tunn tråd, och ingen sådan där ojämn, ful "bouclé" som det blev i början. Jag tog kommandot över tråden!

Kursen var slut 15, men ingen kunde slita sig riktigt. Jag kom iväg hemåt kl 16.00 ochh hade en 5 -timmars bilfärd hem. Turligt nog regnade det inte, men jag såg på vägbanan att det hade regnat, som om jag "jagade" regnet. Kom hem hel och hållen och toksugen på att spinna!

Spinnkurs och hällristningar

Dimmig morgon på Österlen.

Fin appalousa-tjej.

Förevisning av hur ullen ser ut inne i – mycket mörkare!

Alpackaullsproducent!

Det var lite rått i dimman. Men även lite trolskt.

Hällristning.

Efter frukost inne i köket blev det besök ute hos alpackorna. Därpå mycket spinnande uppe i kurslokalen, till lunch. Då serverades gräddig sparrissoppa med tokgoda ostchips, luad ål med potatismos och lingon, och till dem som inte gillar ål, tamale. Men jag smakade allt! Och allt var gott!

Något dästa fortsate vi spinnandet fram till 17-snåret, då vår värd och en kursdeltagares man kört iväg och tänt grillen, så glöden var lagom klar till vi kom för att titta på en stor häll med fina hällristningar. Vår spinn-lärare kunde minsann en hel del m dessa ristningarna också. Medan mörkret föll i dimman åt vi grillad korv och drack rött vin. Mysigt, fast det var lite råkallt. Grillen kom från vår lärares hus i närheten, så jag och en kurskamrat gick iväg med den bort till hennes hus. Sällan man är ute och går med en grill!

Sedan blev det ännu en kväll framför brasan i köket, med lite spinnande på slända, fläderblomsvin och godsaker!

Till Simrishamn på spinnkurs!

"Fröken" visar.

Koncentration.

Jag vid speed-spinnrocken. Där hann händerna inte med...

Lite osäker var jag, på hur lång tid det egentligen tar att köra till Simrishamn. Jag vet nu, att inklusive kort fika på Statoil i Snapparp och tokstor burgare på Max i Löddeköpinge, så tar det exakt 5 timmar och tre minuter!

För jag kom ju inte hemifrån förrän 8.57 (jag hade förstås planerat komma iväg kl 08.00....), men svängde in på Österlen Alpacka prick 14.00. Förutom "fröken", vår lärare, och vår värd Ann Marie, var vi 8 fruntimmer i olika åldrar som var på kursen. En var med på Camelidynamicskursen i september. Vi började med en fika med nybakade scones med "clotted cream" och sylt. Så gott! Sedan var det dags att börja spinna!

Vi fick varsin låda med olika sorters ull, i numrerade påsar, så att vi skulle kunna börja spänna den mest lättspunna ullen, och sedan gå vidare. Lite knepigt är det. Det pysslades och sysslades och svors en smula mellan skratten – och det var allmänt trevligt. Fick lite kläm på "tricket" men det är svårt att spinna jämn tråd. Det tar 7 år att bli bra, sa "Fröken"...

Vid 18.00-snåret var vi några som installerade oss på Bengtssons Loge innan hela gruppen trängde ihop sig inne på PUBen och åt deras fantastiskt goda revbensspjäll! Efter mat och prat och lite vin, gick vi till Ann Marie, hämtade våra sländor och spann en stund, innan vi smakade på deras fläderblomsvin och några smarriga ostar – vad sägs om Guinness-cheddar? (det var gott).

Söndag. Med ridlektion och bygge.

Mökkvi och maken blev svettiga!

Kachita.

Bygget, so far. Knutbrädor gör susen!

Idag red maken lektion uppe i Sålanda, och jag och en annan "anhörig" tittade på. Denna gång, visa av skadan sedan sist, var vi ordentligt påpälsade! När jag kom hem, hade ju inte min pålla fått någon motion, så jag fick ju jag se till att rida min pålla. En N-runda. Med stopp hos grannen för lite småprat.

Resten av dagen gick som vanligt åt till ligghallsbygget och djurskötsel.

Ronja-katten hade efter tre dygns bortovaro skapat viss oro hos matte o husse. Då plötsligt, när jag öppnade ytterdörren, rusade Ronja-katten in, direkt till matskålen och vrål-åt. Så tok-sov hon i husses säng i flera timmar. Gick upp och tok-åt lite till. Och fortsatte sedan sova i husses säng. Först 8 timmar senare hade hon tid att kela med matte och husse. Nu är hon ute igen...

Plötsligt lugn arbetsvecka!

Hittade denna underbara bild på Facebook! Det blir till att köpa hem mycket hårspray ...

Efter några hysteriska arbetsveckor med tokdålig framförhållning, blev detta plötsligt en väldigt lugn vecka! Mycket märkligt. Skönt med en paus, men lagom är bäst.

Vädret har varit minst sagt växlande. På tisdagen när maken red på ridskolan skötte jag djuren i ömsom hällregn, klar stjärnhimmel, hagel och åska.

Frostmorgon med Trollhättetur.

En frusen tistel.

Zolly-Bolly tycker det är lite häbigt om tassen att gå på frosten.

Mökkvi i hagen.

"Flickorna."

Kryp som gör fler kryp...

Söndagsmorgonen var kall, krispig och frostvacker! Återigen promenerade jag med Saga bort till isis-grannen där vi blev kvar och snackade en stund, innan maken fortsatte mot en skogsrunda och jag vände hem igen. Sedan blev det fönstermålning, panelsättning, mockning...

På måndagen var det dags att hämta hö och halm utanför Trollhättan. För första gången träffade vi "mannen bakom mailadressen" – det brukar vara hans far som tar emot oss. Kanske var han nervös, eftersom vi nämnt att en del höbalar vi köpt sist, var dammiga. Vi hade med några "kakor" för att visa. Och han höll genast med, sa att det var dåligt, och kompenserade oss rikligt med ersättningsbalar och lägre pris. Vi kom undan så billigt så jag nästan skäms. Det nya höet verkar än så länge väldigt bra!

Stackarn. Vi har alltid fått bra hö därifrån, men det har ju varit ett lurigt år i år med mycket fukt. Inte lätt att vara höbonde då...

Så blev det till att måla igen till mörkret och temperaturen föll så jag knappt kunde se vad jag gjorde och snart nog skulle det inte vara varmt nog.

Och så duschade vi och åkte till yogan och fick "öppna höfterna". Jag kände mig ovanligt stel och hade svårt för en ny position. Men minsann så kändes faktiskt höfterna öppnare efteråt!

Äntligen ledig!

Ronja hjälper till att hämta posten.

På promenad med pållan och ett stiligt ekipage!

Längst till höger syns vårt gula hus och vårt stall. Dubbelklicka på bilden för närmare titt.

Taknock monteras!

Och så blev ligghallen ett förnämligt arbetsutrymme!

Efter ännu en hysterisk vecka på jobbet, avrundad med helt osannolika förutsättningar – och ändå hann jag! – så är det skönt med helg! Det är verkligen helt otroligt hur folk verkar tro att mitt jobb tar tre sekunder! Att jag kan leverera i samma ögonblick som jag får beställningen. Hur kan man inte förstå att mitt jobb kanske också tar tid? Jag blir så trött. Hur som helst hade jag lyckats göra klart så att helgen kunde bli jobbfri! Yippie!

Saga får bo i ligghallen med paddocken nu, medan jag gradvis låter henne gå på bete en stund då och då, för att åter vänja henne på gräs. Hon vill uppenbarligen ha mer gräs. För idag när vi gick ut för att pyssla med dem, hade Saga lyckats riva vårt tillfälliga stängsel och gick och betade förnöjt i vinterhagen! En sådan rymling!

Så promenderade jag med Saga medan maken red Mökkvi. Solen sken, Saga var pigg och glad och det var allmänt trevligt. På eftermiddagen monterade maken taknock medan jag på förekommen anledning såg över att elstängslet funkar som det ska överallt. Det gör det nu. Och nu är det påslaget också...Så mockade jag och målade fönster. De skulle grundoljas, grundmålas och sedan strykas med två lager fönsterfärg – så det tar ju ett tag. Idag hann jag klart med oljningen i alla fall!