Motgång och medgång

Denna skallen ligger prydligt utlagd på en stubbe längs vår ridstig. En älgskalle, månne?

Bara en kort bit från skallen ligger en stock över stigen, så man får vika sig helt ned mot hästen för att komma under.

Bygget, this far.

Det svåra är ju att veta att de två pelarna som ska bära takbjälken, verkligen är på samma höjd! Men vi räknade och tänkte och fixade, och se – höjden blev perfekt! (Laservattenpasset på yttre pelaren visar sin röda punkt exakt uppe i högra hörnet på den väggfasta pelaren!)

Det började regna just som vi red ut, men det blev aldrig så mycket regn. Vi red klätterrundan och inne i skogen kom snart solen fram! Det blev en bra ridtur, men i slutet tyckte jag Saga blev lite snubblig. Klev av nere vid vår infart – och då hade hon tappat en sko igen! Fast på höger fram! De säger att det är rätt vanligt att de tappar skor när det är omväxlande blött och torrt, och vi red ju på en del leriga ställen, som "suger tag" lite när man går i leran. Men så jobbigt! Jag som fick på den förra i förrgår! Stön!

Det började åskmullra när vi kom hem och strax öste det ner, men då stod ju vi i stallet! Efter lunch byggde vi på stallet igen, tänkte och mätte och klurade för att få exakt rätt höjd på mittenpelarna som ska hålla upp takbjälken. Och efter en fika och en massa spikande så var de på plats – och laservattenpasset visade – de är lika höga! Vi är faktiskt lite bäst!

Hovis, hubbyn, hästarna och en härlig hundfilm

Jorå, jag spikar lite jag med!

Den här lille gynnaren satt på muren.

Maken tänker. K'achita ser på.

Nyfikna flickor.

K'achita i springtagen.

Vid 13-snåret igår ringde hovis och frågade om han kunde komma! På en söndag! Allt är glömt och förlåtet! Så han dök upp en halvtimme senare och satte dit en ny sko på Saga! Därmed var vi redo när maken kom hem efter sin vistelse i Gävle och på Uppsala Reggae-festival – vi red ut på F-rundan, full av tölt, trav och galopp uppför den lååånga backen!

Pållarna var dock inte så snabba, gräs-stinna som de var efter några timmar i frodiga hagen. De får gå där några timmar var dag och äta sig mätta, sedan blir det den avbetade hagen efteråt.

På måndagen red vi varsitt "finridningspass", och medan maken var ute på sin häst, spikade jag fast de stående reglarna på den södra väggen i blivande alpackastall.

Fick se en otroligt rolig film på Facebook – OBS att ljudet måste vara på!
Se den här!

Äntligen svalt och skönt!

Svärfar med sambo kom på fika och alpackaspaning!

Såg en tokstor larv på hemmanet idag – lika lång och tjock som mitt finge! Tydligen en träfjärilslarv. Bilden snodd från: http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/c/cossus_cossus.html

Strax innan 11 igår kom svärfar på besök hos sin sons gräsänka (dvs mig), med sin sambo som inte fått tillfälle att se alpackorna ännu! Så det fick ju bli matning av alpackor, för att få lite närkontakt. Och 'packorna kommer gärna fram om man rasslar med kraftfoderskålarna!

Vi tog oss sedan en fika då de överlämnade en flaska vin och en försenad födelsedagspresent i form av en "stationsklocka" – en klocka som man kan läsa från båda sidor då den är upphängd i en ställning, så som man har på järnvägsstationer. Jag har sett sådana tidigare och varit lite sugen på en, så det passade ju perfekt!

Satt och pysslade med datorn och chattade med grannen då hon skrev att dottern var på väg att rida ut. Så jag gick ju genast ut och gjorde i ordning Mökkvi! Så möttes vi på grusvägen och med varsin lite småfet häst fann vi det lämpligt att först rida klätterrundan och sedan den lite snabbare F-rundan. Jag är ju van att galoppera upp för backen i en väldig fart med snabba Saga. Mökkvi galopperar fort han med, men inte alls så explosivt, det är lite mera gott gung över hans galopp. Oj, vad han är annorlunda att rida gentemot Saga! Men kul är det. På hemvägen blev han förstås mera framåt...

Idag kom jag också upp rätt tidigt (för att vara mig) och red N-rundan på Saga. Hovis har ju fortfarande inte kommit (morr!), men jag har ju som tur är min "gymnastiksko" jag kan sätta på tappsko-hoven. Det går rätt bra att rida med den. Men jag gillar inte riktigt att gå i lera med den, för det är ju risk att det kommer ner lera i den och det kan ju inte vara så skönt för Saga. Men hon går rätt bra med den, om än inte lika bra som med riktiga skor! Träffade isis-grannen som försökte bränna upp lite ris, så jag blev kvar där en god stund och pratade ...

Väl hemma skötte jag djuren och på en vända till hagen fann jag en tokstor larv! Fet och gul med en bred röd rand längs hela ryggraden, stor som mitt finger! Det torde bli en stor träfjäril av den!

Det är svalare nu! Det är såå skönt! Bara det att man inte svettas ihjäl av minsta aktivitet! Vi som plockat hundratals klistriga små styngflugeägg från hästarnas ben hela denna heta tid som varit, och alla bromsar och hästflugor som irriterat folk och fä – allt sådant försvinner så snart det blir dräglig temperatur. Och då har det ju ändå aldrig blivit över 30 grader denna sommar? Faktum är att hästarna knappt haft några sår alls efter insektsbett i år. Det brukar de få, som man får kladda salvor på. Säkert för att det aldrig blivit över 30 grader. Men 28 är ju alldeles tillräckligt för varmt. 20 plus är max för komforten känner jag, även om jag överlever 22.

Tokvarm torsdag!

Så här blir det när man tar fram vattenslangen en het dag ...

Blöta brudar!

Gräsulvslarv – vi har många sådana på hemmanet.

Väcktes kl 5 på morgonen av att misse satt nedanför sovrumsfönstret och tjatade – det var Mozzy som ville in och få mat. Samma Mozzy drabbades blott fyra timmar senare av akut kelsjuka, varför hon fann det lämpligt att medelst trampande på mattes bröstkorg och högljutt jamande väcka matte. Suck. Lika bra att gå upp.

Men det var ju en tokvarm dag så jag satt mest inne och frukosterade länge med GP, planerade semester etc. Först sent på eftermiddagen gick jag ut och "finred" Mökkvi i paddocken. Vi tog en vända på grusvägarna runt om för att trava och tölta. Det gick rätt OK, men han var ganska seg så jag fick mana på honom ordentligt.

Min Saga har ju tappat en sko! Hovis skulle kommit i måndags, men glömde bort mig! Så hon bad mig ringa en annan hovis som brukar sko Saga, som sa "kanske". Men han dök ju inte upp. Och gav inget besked om när han skulle kunna komma. Är rätt sur på dem nu – ignorera mig bara! Hatar sån't!

Så "lekte" jag lite med alpackorna – de gillar att duscha! Efteråt var de helt plaskblöta, men de fick ju välja själva hur länge de skulle stå i vattenstrålen!

Avrundade min första semesterdag med att sitta med iPaden på uteplatsen med en Pernod, i väntan på att maten i ugnen skulle bli färdig. Helt OK, faktiskt! Toksomnade sedan framför TVn... Så kan det gå!

Lång dags färd mot semester!

Uhoh!

Fast där var lite marginal. Lite. Väldigt lite.

K'achita tycker det är tråkigt att misse smiter iväg från hagen hela tiden.

Den här äcklingen hänger i sitt nät utanför fönstret om kvällarna. UTANFÖR, som väl är...

Ca 6.30 var jag vid jobbet, efter att ha lämpat av maken på Centralen till hans tidiga tåg mot Gävle och sedan reggaefestivalen i Uppsala. Men – var får man tag på sin morgon-latte vid den tiden? Oron steg till jag insåg att gamla Tintin (restaurang/café) numera heter något med 24-7 och har öppet jämt! Så jag gick dit och köpte min latte och en smarrig räkmacka till lunchen, innan jag gick upp på kontoret för min sista arbetsdag innan semestern!

Jag hade hunnit allt jag skulle göra. Alla servrar var städade. Bordet städat. Alla jobb gjorda, inklusive interna. Alla mappar i ordning. Alla backuper hade fungerat. Och jag såg fram emot att gå kl 15.00, med kundernas välsignelse. Kollegan, som ska ha jour torsdag/fredag (dvs ha semester men vara tillgänglig för jobb om Kundén hör av sig) ringde och frågade hur jobbprognosen såg ut – och jag kunde meddela att allt var lugnt!

Det skulle jag aldrig ha gjort! Plötsligt rasslade det till i mailboxen och jag fick 4 akut-jobb som behövde bli färdiga NUUU! Så jag jobbade som en iller, hann med allt så långt jag bara kunde, och kom inte iväg hemåt förrän vid 18.30, när alla tidrapporter och löneunderlag och viktiga mail var skickade. Och så förvarnade jag kollegan om att det nog blir jobb i alla fall...

Jag är så glad att jag stod på mig mot chefen och vägrade ha jour, utan valde att jobba "på riktigt" istället! Jag har nog haft 70% jobb-beläggning (från kund alltså!) under de här 13 dagarna, och de 70% har ju varit fördelade över tiden, i väntan på korrektur och beslut. Så "håltimmarna" emellan har jag kunnat nyttja till att städa på servrar och göra viktiga backuper. Jag har gått någon timme tidigare några dagar, men jag har verkligen inte haft mycket "inget att göra" tid. Så min lösning istället för jour blir ju win-win för alla – Kundén kan alltid snabbt få tag på hjälp, jag får sen och sammanhängande semester och alla andra på kontoret kan ha en i princip ostörd semester! Intressant att kontoret klarar sig i 13 dagar med bara en originalare. Ingen annan funktion på kontoret skulle kunna tillhandahålla den servicen...

När jag väl kom iväg åkte jag för att shoppa mat inför min gräsänkehelg på ICA Focus – de har alltid lite skojigare sortiment där. Och dyrare ... Men det är ju lite roligare att handla där. När jag kom ut och gick mot bilen parkerad mittemot ingången, stelnade jag till. En tokstor fransk husbil stod parkerad alltför nära bilen! På håll såg det verkligen ut som att den hade backat in i bilen, men när jag kom dit var där lite marginal! Och inte en endaste repa! Blev så ohyggligt lättad!

Åkte hem och kom till Älvängen, när det plötsligt blev rejäl kö! Olycka, frågade jag mig? Men det var en avstängning av 45an! Trafiken leddes i stället förbi en del av 45an, in via Älvängen, där det också är vägarbeten och därför väldigt dåliga, skumpiga och håliga vägar. Dels såg där ut att vara en rondell i vardande men jag anade också att en av de enorma prefabricerade gång-glasövergångarna som folk ska kunna gå över 45an i, skulle sättas på plats.

Fick stanna och tanka för det var helt klart inte bränsle nog i tanken ens för att ta mig den sista milen hem. Men så kom jag hem, och katterna kom och mötte mig och jag gladdes storligen åt svalkan som hängde kvar efter ett åskväder och att det nu äntligen, äntligen var dags för s e m e s t e r! Frihet!

Maken jobbar uppåt väggarna!

Här kommer man hem så har maken satt upp en vägg! Min make är min hjälte!

Gullegull ...

... och bus. De kivades lite vänskapligt om den här torra kvisten som båda plötsligt väldigt gärna ville ha!

Det är så outsägligt nice att komma hem och en stallvägg är uppe! Maken skötte alla djuren, sedan så grillade vi smarriga italienska korvar med Prinsens Potatissallad till (rätt god för att vara färdigköpt). Och varsin birra. Så satt vi där på vår uteplats medan syrsorna syrsade o ch faktiskt, lit kvällsmörker föll. Alla älskar ljusa sommarnätter, men jag kan tycka att det är skönt när det blir lite mörkare. Och man kan se stjärnorna igen.

Tur man är på kontoret!

Maken hittade en harpalt på vägen hemma!

Parucha hoppar friskt ...

... medan Sawila makligt kliver över.

"Fjuppisarna"

Arbetsdag för mig. Det är nästan skönare att sitta på kontoret, där det är hyfsat svalt, och jobba istället för att försöka göra någon nytta hemma i den otäcka hettan ute. Hatar den!

Men jag fick ju åka hem till slut ändå – och bilen visade att det var hiskeliga 27 grader ute! Lite hetta-deppig körde jag hemåt, men vid Angeredsbron tycktes en tjock dimma ligga. Till jag åkte in i en rejäl störtskur! Vägen blev som en sjö, med små översvämningar här och var, i luriga hålor i vägen! Vindrutetorkarna gick på snabbaste svepet men jag såg knappt något ändå. Fick göra väldigt långsamt. Och temperaturen sjönk med 8 grader på två minuter! Så skönt!

Uppfriskad och glad hoppades jag att en sådan skur hade svalat ner hemmanet, men nä'rå – där var 24 grader...

Maken red ut medan jag skötte djuren och hängde med alpackorna. När kvällen kom blev fölen busiga i humöret och rusade runt, skuttade och studsade med Qhichincha. Eller "fjuppade" som vi säger. De ser så fantastiskt roliga ut när de gör det!

Två rådjur betade i hagen bredvid alpackornas många timmar. Qhichincha var extremt nyfiken på dem ett tag. De är ju nästan alpackastorlek ...