Man får ta det isigt och ha det glatt i kanans land ...

Terrängskridsko? Finns det någon sådan sportgren? Vi har träningsbanan i alla fall!

Hade det inte varit för underbara grannen som grusar och plogar vägarna här, och som vänligt nog även sandade vår uppfart, så hade vi nog aldrig vågat oss på att lämna hemmanet. Nu kunde vi någorlunda stabilt pingvina oss bort till ridhuset och rida ett bra pass. Just när vi var klara kom T på Embla, så vi han snacka lite medan vi skrittade fram/av innan vi halkade hem igen. Tur man har hjälm på! Lite vardagsedge att ta sig till ridhuset eller till stallet och mata pållar i dessa tider ...

Då är det bättre att sitta i soffan framför kakelugnen med Ronja bredvid sig och Mozzy snarkandes i fåtöljen, och lösa korsord medan vinden viner därute. Nu är i alla fall nästan all vår taksnö nedramlad. Både från huset och från stallet. Det känns skönt.

Blött blask

Maken har varit på Shopping Spree och införskaffat ett styck behändig kvast à 25 kr! Vet inte om vår budget håller för sådana utsvävningar...

Kallt och blött och halt... bläh! Vart tog vår vackra vinter vägen?

När jag morgonmatade hästarna hade det kommit ännu mera snö och var vitt, vackert och inte alls halt. Några timmar senare vaknar jag av att katterna busar och regnet slår mot rutan. Går ut och inser att ridskorna är i mycket stort behov av impregnering...

Vi pingvinade bort i det hala blasket till ridhuset. Nu har ju Saga brodd på alla hovar, så det var mest jag som fick ta det vackert. Tur jag har henne att ta stöd i! Hon var lite sturig i manégen idag, delvis tror jag, för att hon ville följa hästarna ridhusgrannen dotter och hennes ridkompis red, när de kom. Men det är ju bra träning att rida där med andra hästar. Fick till några fina vändor trav och tölt i alla fall, men hon var lite ohörsam.

Så pingvinade vi tillbaka och skötte stallsysslor medan pållarna fick sin lunch i boxarna. Så släppte vi ut dem. I natt får de stå inne, det ska tydligen bli både regnigt och blåsigt, och det är ju det som är sämst för dem. Bra att de får vara torra om hovarna också.

Vårkänslor!

Tak-has förebådar tak-ras ...

Alpaca silly-walk!

Jag har fått mail från Australien, varifrån jag beställt ett A- och D-vitamin för alpackor, där de nämnt att mitt VISA-kort inte funkar. Det tog ett tag innan jag fattade varför. Som säkerhetsgrej har banken infört en default-begränsning på kortet, att bara acceptera betalningar inom Norden. DOOH! Innan jag kom på detta och innan jag kom på hur jag skulle ändra inställningen blev jag tok-arg på banken. Jag hade behövt mina vitaminer nu! Och varför dröjde Australien-företaget med att höra av sig i hela två veckor! Nå, de hörde av sig i alla fall, till skillnad från ett brittiskt företag där jag beställt andra grejer, där betalningen antagligen inte gått igenom heller. Stupid bank! Det är ju bra med banksäkerhet, men inte om jag själv får problem med betalningar. Morr!

När jag rett ut detta och fixat några andra trista telefonsamtal (gillar inte att telefonera, vet inte riktigt varför. Jag föredrar mail. Delvis för att man då har allt på print, ifall man kommit överens om något. Och så stör man ingen – mottagaren av mailet kan läsa mitt mail i sin takt. Sådan är jag) gick jag ut i den strålande solen!

Plusgraderna och den värmande solen väckte vårkänslorna inom mig, och när makens hovslagare kom för att hjälpa mig och Saga med den tappade skon, sa hon också att hon fick vårkänslor!

När mörkret föll gick jag in och slumrade lite, till maken kom hem från jobbet och det blev dags att laga mat.

Brännö-tur i snövädret

Har nog aldrig sett så här mycket snö på Brännö.

Herrarna rullar snöboll!

Hopp!

Svärmor hade bjudit in oss och Askims-svågerns familj till heldag på Brännö. Vi fick ta en båt senare än planerat, för svågern hade fått så mycket snö att han inte kom ut med bilen! Vi var lite nervösa för vår del, men det hade bara kommit 5-6 cm. Men vi åkte i god tid – vi hade ju en båt att passa i andra änden...

Nervös blev jag ändå. Till och med 45an var snöig, om än med uppkörd spår, och utanför Surte toksnöade det (som vanligt – Surte har alltid sämst väder) och vi hamnade bakom två rejäla plogbilar. Det blev till att hålla sig bakom dem, i 50 km/h. Det var ju inte riktigt med i vår tidsplanering ... Skulle vi hinna?

Det gjorde vi! Trots att vi inte kunde parkera vid Saltholmen. Man kan förstå att där är ont om plats om sommaren. Men en januaridag? I över 10 år har man åkt till Brännö och de (vilka "de" nu är) har aldrig lyft ett finger för att underlätta för besökare till Brännö. Så ont om P-platser jämt, att man måste parkera vid Långedrag och ta vagnen sista biten eller gå i 20 minuter för att sedan ta färjan. Så många osäkra kort för att man ska ta sig dit. Stupid planerare! Eller så har de inga ...

Väl framme blev det god lunch hos svärmor som avrundades med lussekatt och goda knuspriga kakor. När vi hämtat oss från värsta mättnaden gick vi en välbehövlig promenad till makens & svågerns hus på Bränno, såg till att allt var som det skulle och busade i snön. Väl tillbaka hos svärmor blev det tok-god Janssons frestelse och en underbar paj!

När vi satte oss på färjan mot Saltholmen, fick vi veta att vi måste byta båt vid Asperö Östra, för någon båt hade tydligen något fel och tagits ur trafik. Så vi lomade av på den lilla kajen på Asperö Östra, med berget bakom oss och ett stort, mörkt hav runt oss, med isflak guppandes på. Vi stod där en god stund.

Barnen vill förstås gärna leka i sådana lägen, och själv blir jag nervös när de är så nära vattnet, även om den äldre har visst förstånd. Men barn kan ju lätt bli lite för ivriga och glömma sig, så jag gjorde mitt bästa för att lura in dem mot mitten av planen. Lite lek hjälpte till att hålla värmen i alla fall.

Färjan kom till slut och vi kunde åka hem utan incidenter. Vägarna var nu helt snöfria i tövädret, så nu fick man mera vara vaksam mot vattenplaning. Alltid är det nå't.

Body scoring

Idag var det dags att känna på alpackahull under deras tjocka ull. Sawila funderade på att lägga sig ner. Men blev aldrig rädd nog. Alla var ganska lugna och lät sig hanteras utan att krångla. De är sååå mjuka!

Alpackatrio.

Solnedgång.

Pingvingång

Saga får sitt välförtjänta kraftfoder.

Qhichincha. Idag fick jag klia Parucha på rumpen lite, utan att hon smet undan ...

Ronja på hal is.

Maken planerade ett ridpass i ridhuset, och jag beslöt att hänga på. Saga saknar ju fortfarande en sko, men om jag bara rider i mjuk snö eller i det mjuka underlaget i ridhuset, känns det som att det inte borde göra något. Jag vill ju komma igång med ridningen igen!

T var ute på ridtur när hon såg att vi rumsterade i stallet, så hon kom ner för att höra våra planer. Så vi red alla tre i ridhuset. Hon red dit, men jag och maken ledde pållarna. Maken för att han är rädd att Mökkvi ska sträcka sig igen, och jag för att Saga inte har brodd på sin hov utan sko. Och hon slinter verkligen bara med den hoven! Så vi tog det väldigt lugnt till ridhuset, Saga och jag. Två tanter, rädda för att ramla.

Själva ridpasset gick bra, hon t o m galopperade några språng! Det brukar vara omöjligt att få till i ridhuset. Men hon blev nog lite peppad av att T var där på Embla. Sedan fick vi sakta men säkert pingvina oss hem igen. När man går på isen, förstår man varför pingviner går som de gör... vagga, vagga. Små steg.

Mötte ridhusets ägare som rastade sina hundar och småpratade lite, och sedan träffade vi grannen mitt över oss och pratade lite, så vägen hem tog lång tid, men trevligt var det.

Nyår!

Träning i vackert vinterlandskap.

Man frågar sig hur de tänkte när de namngav denna produkt...

Och här har vi skålandet vid 12-slaget!

Så här ser det ut på stallplan och i ingången till paddocken. Knagglig is!
Stupid mildväder!

Maken skötte djuren på nyårsaftons dag, medan jag handlade och fixade maten inför vår traditionsenliga nyårssupé. Vi tog in alpackorna och pållarna i boxarna innan vår prominenta gäst kom, den enda vi lyckats förmå att åka hit och fira nyår! Men vi är glada att någon vill komma! Det blev mycket bubbel på få personer, om man säger så ...

Vi bjöd på breasolacarpaccio med liten mixsallad, dressing & parmesanflingor, fläskfile med champinjon/basilika/vitlöksröra och rödvinssås med mozzarella på, med klyftpotatis till, och som efterrätt hemlagad chokladpudding med vispad grädde. Vår gäst bjöd på den goda men lite märkliga likören "Baja Päron" (märkligt namn) och vi drack rött vin till maten och bubbel i övrigt.

Lite nervösa var vi inför tolvslaget, raketerna och hur alpackorna skulle reagera. Men de verkade inte bry sig alls! Hästarna var tidvis lite oroliga men i stort sett lugna. Så vi skålade in det nya året inför alpackorna, och hade det på det hela taget rätt trevligt. Några smällare lät som att de knattrade alldeles utanför vårt stall. Men när vi tittade fanns där inget. Vid 23.30 såg vi att inget låg och brann i ligghallen eller i närheten och gick upp till huset igen. Vi slöt väl våra ögon vid 3.30...

Det lömska tövädret hade redan isat till vår väg. Stupid mildväder! Vill inte se en endaste plusgrad förrän i mars. Eller så får det bli plusgrader i en vecka så allt töar bort, och sedan får det komma ny fin snö igen. Hatar när temperaturen velar runt noll-strecket. Vi hade ju en sådan torr och fin vinter!

Vid 11-snåret idag gjorde maken scones och jag äggröra och stekt korv och bacon, så vi fick oss en engelsk frukost med mycket välbehövligt kaffe. Lite trött var man ju. Så småningom åkte vår gäst, maken somnade i sin säng och jag fick syn på T som red på Embla utanför fönstret, så jag gick ut och pratade med henne ett tag.

Idag – blir det nog inte många knop...