Härlig höstdag här hemma

Kärleksörten växer vild här! De säljer sådana på Aveny Blommor. Ska se vad de kostar där ... Törhända är det en vackrare sort.

Kryp (klicka för större bild) Spana in gulingens bakåtslickade antenner!

Zolly & Saga

Zolly ber

Krypet & Kusen (klicka för större bild)

Sovmorgon! Eftersom hästarna gick ute i natt. Sååå skönt! Efter långsam morgon/förmiddag med frukost och tidningsläsning med diverse katter i knät, gick vi ut. Snart nog gav vi oss av på uteritt. N-rundan! I veckan började jag rida ut lite försiktigt med Saga. Trodde hon skulle vara nipprig.

Men hon sköter sig väl! Är pigg och glad utan att nippra. Maken & jag följdes åt halvvägs, men sedan red han den Stora Klätter-rundan, medan jag fortsatte på vår vanliga runda. Red förbi N-gården där de nu har två getter! Den senare var precis hemkommen och introducerad för den andra geten, och hela familjen var samlad. Getterna var så söta!

Efter ritten såpade jag Sagas hovar, jodopaxade och tjärade, med lite torktid emellan. Borstade och slappade med Saga medan vi väntade på att tjäran skulle bli något sånär torr. Mysigt. Gillar att bara vara med hästarna. Som en del av flocken. Tyvärr är det dåligt med tid för det i veckorna.

Efter lunch var maken redig och plockade äpplen med vår fiffiga nyinköpta äppelplockarhåv silvertejpad fast på en snökäpp! Så röjsågade han alsickeklöver i sommarhagen vi stängt av, medan jag handplockade alsickeklöver i vinterhagen. Den får ju vara rensad när vi släpper dem där, sannolikt i november.

Sitter nu något matt här och bloggar. Snart blir det lite texmex tror jag, dock utan Santa Marias inblandning (utom tortillachipsen då).

Skäll och skrik i skogen ...

Maken på ridlektion, så jag har hästtjänst. Mörkret faller tidigt nu. Mökkvi bantas i paddocken och Saga går i hagen på fikakullen, då hon plötsligt galopperar nedför slänten i full fart! Jag hör skällande och tror först det är ett ilsket rådjur - men det var grannens hundar! Jag jagade bort dem och Saga gick in under äppelträdet igen. Där verkar finnas gott gräs (för jag ser inte att hon äter några äpplen precis). Snart nog skälldes det igen och hundarna kom rusande. Saga galopperar ner från kullen igen, så jag tror knappt hon ska hinna stanna innan staketet.

Denna gång gick jag efter dem på kullen, skällde på dem, väsnades och klappade i händer för att jaga bort dem. Grannen måste ha hört mig, för snart nog ropade hon hem dem.

Lugnet sänkte sig och Saga var cool igen, men inte lika intresserad av att gå upp på kullen igen. Då hör jag ett kontigt AH–ÄÄÄÄÄÄÄÄÄH. Tydligt! Har ingen aning vad det var. Kattugglorna "klävittar" i natten och man hör prassel i buskarna. Mycket konstiga ljud är det. Tur man inte är mörkrädd!

Heldag på hemmanet

Jag VET att jag lägger in många rullbilder, men de ser ju ut att njuta så! Och här är ju Saga med i bakgrunden!

Fluga i Fnot's fina Phlox

Ful fast fascinerande spindel. Eftersom jag har lätt fobi för spindlar, var detta kort lite jobbigt att ta. 5 cm mellan spindel & kamera. En armlängd till mig ...

Betydligt sötare – Zolly på viol-kullen

Redige maken putsar fönster

Medan maken red i ridhuset, skötte jag om hästeriet. Såpabadade Sagas hovar, väntade länge så att de torkade, innan jag tjärade dem. Och väntade i en evighet på att tjäran skulle torka. Tränade sedan lite NH med henne innan lunch. En del övningar satt långt inne. Men så har jag ju slarvat med NH-träningen ...

Efter lunch satte jag upp en liten hage uppe vid lilla viol-kullen, utan alsickeklöver men betydligt torrare än hagarna bortom bäcken. Medan jag höll på kom grannens T töltande uppför vår uppfart, på sitt söta lilla fina sto. Det var trevligt att stå där och prata, medan maken putsade fönster någonstans ...

Hagen blev färdig, klöver och johannesört bortrensad och trött i kropperten gick jag således in och lagade kvällsmat. Så var den helgen slut. Vart tar de vägen?

American Brunch och pållepyssel

Mökkvi hänger läpp.

Jag trivs bäst, i öppna landskap ... I röda ringen, skymtar vårt hus!
Och jösses, vad Johannesört vi har att krydda med!

Saga betar uppe på fikakullen. Mjukt, torrt, uppförsbacke för träning. Perfekt!

Kl 14 träffade vi svärfar och hans sambo, och hennes söner med familjer. Snart kom även svågern med familj. Svärfar & sambo bjöd på American brunch på Hotell Heden, eftersom de fyllt år. Så egentligen borde väl vi bjudit dem... Massor mat! Goda hamburgare! Höga kolesterolvärden - men gott var det! Lyckades dock undvika att proppa mig övermätt. Det var ett trevligt sätt att ses!

Sedan åkte hem och skötte pållar. Promenerade Saga medan maken red N-rundan. Det börjar bli torrt och trevligt i hagen nu. Skönt, eftersom det är lite pyssligt att hålla Sagas hovar rena i leran ...

Tjära kära kusen

Nyckelpigan ser ut som den tänker: "Låt mig vara ifred!"
Flugan bryr sig inte. De brukar inte det.

Maken till Mökkvi!

Kruxet att hitta en svart häst i hagen om natten...

Om man tycker jag bloggar väl sporadiskt, betänk att Ronja kanske har datormusen som huvudkudde ...

Lugnt på jobbet idag! Gott om saker att göra, men inga knivar på strupen. Nice!

Väl hemma gick jag promenad bortom ridhuset med Saga, och maken red bredvid på Mökkvi. Medan maken fortsatte sitt pass i paddocken, satte jag Sagas hovar i såpabad, jodopaxade uppskurna hoven, mockade medan hovarna torkade för att sedan stryka på trätjära. Saga väntade otåligt, så jag fick distrahera henne med lite god lusern. Det är lite pyssel. Som väl är är det uppehåll några dagar nu, så hagarna torkar upp lite.

Släppte henne sedan i lilla hagen på fikakullen. Snart nog såg jag henne inte alls! Men så såg jag äppelträdens grenar gunga. Därinne var hon, under grenarna! Svårt att se svarta hästar i beckmörkret härute...

När vi skulle ta in dem ville hon föst inte komma fram till mig. Så medan maken tog in Mökkvi, gick jag bara bort från hagen. Då reagerade hon! Sprang ivrigt ned för kullen och ville bli hämtad. Hehe, lite omvänd psykologi.

Hörde kattugglan i natten. Är avis på maken som hade den cirklande ca 3 m ovan sig häromdagen. Vi gillar ugglor. Ljudlöst flygande.

Dopdag!

Lilla Vendela protesterade högljutt under större delen av dopet.

Sedan sov det lilla livet ut i min famn!

Stolt mor!

Någon kvart i 11, var vi på plats i väldigt stora Klosters Kyrka, där ett bara väldigt litet barn skulle döpas! Så snart vi kom in mötte vi de stolta föräldrarna och faddrarna. Inne i kyrkan satt andra gamla kompisar från förr. Vi gick (nästan) alla på Samskolan runt början av 80-talet. Nu ses vi alltför sällan, men det mysiga är att när man väl ses, känns det som att man bara tar vid där man var sist!

Lilla Vendela skrek under dopet, men var sedan tyst och snäll under hela fikat i församlingshemmet, där vi satt och snackade, åt blå tårta och godis och hade allmänt trevligt. Jag fick hålla lilla Vendela. Snart nog såg det ut som att hon skulle börja gråta,så jag reste mig och gick omkring med henne. Hon somnade på tre röda! Och man kan ju inte väcka ett litet sött sovande barn, så jag fick ju gå där och bära på den lilla kaminen. Lite trött i armen blev man, men hon var ju så himla söt!

Efter fikat beslöt vi att gå och äta en sen lunch på en Thai-restaurang. Tre-rätters blev det! God, stark, räksoppa! Massa mat. Glass med kolasås. Efteråt var vi smällmätta, och det blev tyvärr dags för oss att åka hem. Det är ju ändå nästan 40 mil ...

Väl hemma fick vi ju se om hästarna, som mådde hur bra som helst.

Mot Eskilstuna efter noggranna förberedelser

Saga - nu utan bandage!

Vilket hon firade med lite bensprattel!

Karavan – av lastbilar – med B R E D last – och följebilar – DOOH!

Vi hade ju fått "order" av veterinären att låta bandaget vara på 10 dagar. Bandage = boxvila. Bandaget får inte bli vått! Men Saga behövde vänjas på bete igen. Inför vår färd till Eskilstuna. I början av veckan lyckades jag pricka in någon timma här och där mellan skurarna. Med någorlunda torrt gräs. Vi satte också en plastpåse om bandagehoven, fasttejpad med silvertejp. Men lilla Saga kan inte stå still med hoven. Rycker och har sig. Krångligt att byta bandage då. Eller svepa påsar om. En pås-avtagningsincident med ryckande hov och en sax nogsamt vänd från pållan, resulterade i att jag hackade mig själv i tummen. Gjorde sååå ont. Blödde såååå mycket. Fast såret var inte så djupt ändå, när det väl slutade blöda. Djur!

I onsdags, 9,5 dagar efter bandagering, åkte det av helt. Nogsam rengöring. Pensling med trätjära. Och hon kunde gå ute flera timmar.

Nu är hon nog bra tillvand. Maken skulle rida N-rundan och jag promenerade med en bit förbi ridhuset, med Saga. Hon klev på bra, och verkade tycka det var kul. Väl hemma gjorde jag i ordning i hage mm, så att de skulle klara sig själva ett drygt dygn.

Någon halvtimme innan planerad avfärd ringde granntjejen, hon som brukar se till våra pållar. Hon hade fått problem med sin egen bil hemma hos sig, fått skjuts till sina bortresta föräldrars hus här hos oss, och skulle där ta nyckeln till deras extra-bil - men den nyckeln hade de tagit med sig! Så hon var strandad! Jag hämtade strax upp henne, och vi körde långt in på en knagglig grusväg hem till henne. T pep in och hämtade nyckeln medan jag trixade runt bilen, så körde vi hem igen. Det tog nog högst en kvart, så det var ju inget besvär. Det är ju sååå jobbigt att bli strandad! Tur vi inte hade åkt redan!

Maken hade släppt ut hästarna under min sejour med T, så det var bara att åka iväg. Det luriga vädret hängde med. Hällregn, regnbågar, mörkermulet och dramatisk solnedgång. Och - en karavan! Tre långtradare med gigantiska cylindrar på, och tre följefordon. Omöjligt att komma förbi. Fick köra 70 på 100-vägen! Och när det väl blev dubbelfiligt - hindrades vi att köra om av en följebil! Till slut nådde vi en "passing lane" som tydligen var bred nog så vi släpptes förbi. Cylindrarna var verkligen ohyggeligt breda -det kändes väldigt trångt! Körde vidare någon timme, åt lite i Götene, fortsatte, och se - då hade karavanen hunnit förbi oss igen! DOOH! Så vi fick puttra på bakom dem till nästa "passing lane" (vad heter det på svenska?) som var bred nog. Stön.

Kom helskinnade fram till Best Western Plaza på Drottninggatan och försökte hitta P-plats i deras ohyggeligt trånga P-garage, där ingen plats fanns ledig ändå. Så maken fick trixa ut oss igen bara för att upptäcka att vi ändå fick stå gratis utanför på en lättillgänglig och stor P-plats!

Det blev pulverkaffe och Mars-bar på hotellrummet. Som traditionen bjuder. När vi bor på hotell.