Djur, djur, djur

Ibland tar det en stund för Mökkvi att fatta att det är matdags. Men när han väl fattar, då är det full fart!

En fjäril fladdrade förbi fönstret just som jag satt mig upp i sängen! Och här är mycket humlor på hemmanet. De äter av sälgen/viden (vad är det för skillnad? Båda har ju små vita "kissar"). Humlor ska ju vara nyttiga pollinerare så jag antar att vi ska vara glada åt dem, men de är attans stora och "brummiga". Det är ett himla väsen vid sälg-trädet.

Räddade en ödla från Zolly. Hoppas jag. Såg henne leka med vad jag trodde var en pinne, men det var en ödla! Den såg oskadd ut men verkade spak, så jag är osäker på om den överlever. Jag la den bland några stenar så den ligger i skuggan men har nära till solen. Får se om den är där i morgon.

Solen strålade, men vi beslöt ändå att rida i ridhuset. Det är ju där vi har våra lektioner och det är där Saga krånglat som mest. Det är där vi behöver träna mest. Det var varmt och dammigt, så efter ca 20 minuter red vi ut istället. Men Saga hade både travat och töltat väl, efter några initiala små dispyter. Jag fick till en fantastisk ökad tölt på henne!

Väl ute fortsatte vi tölta och trava på vägen bort, och improviserade in hela N-rundan också, bland blåsippor och citronfjärilar, kabbeleka och tussilago. Jag avrundade med små övningar att rida förbi vår infart några gånger. Hon protesterade lite, men jag vann! Så de förtjänade väl sitt kraftfoder.

Maken har börjat lastträna Mökkvi igen. Lägger in den goda lunchen längst in. Mökkvi är skeptisk. Men han går på, nappar till sig lite hö och backar ut igen. När han blev serverad sin kraft därinne, stod han lugnt kvar till han var färdig, varpå han backade ut och gick och rullade sig. Kolugn. Snart får vi börja träna med mellanväggen på plats ...

Medecineringen av Ronja går bättre än jag trodde. Hon jamar argt och försöker komma loss, men har faktiskt inte bitit eller rivit. Hon är så snäll. Vi är ju ändå rätt "elaka"; proppar munnen full med äcklig antibiotika-pasta och klämmer på hennes sår. Men jag la märke till att hon inte klagade precis när jag klämde på såren. Så med lite tur är det bara en allmän protest, och inte att såren ömmar. Det verkar inte svullet i alla fall, så där är nog ingen infektion. Antibiotikan igår gjorde nog susen. Och svansen? Ja, den hänger lite ännu, men är i alla fall inte lealös längre. Och Ronja är vid god vigör!

Gräsligt mycket vår

Stackars Ronja i förmiddags. Notera hur svanstippen hänger ner i golvet, och hur "spak"hon är vid svansroten.

Mökkvi är det INTE synd om - gruset i paddocken är väldigt populärt att rulla sig i.

Humlornas favvo-restaurang.

De blyga violerna är våra första blommor på hemmanet!

Zolly hjälper som vanligt gärna till med att leta vårtecken.

Vaknade tidigt och väntade in 8-slaget, då jag ringde till veterinären. Fick en tid 13.30. Jag jobbade lite på en broschyr, lagade lunch och var allmänt rastlös. Eftersom jag skulle passa en tid. Och var lite orolig för Ronja. Hade vilda visioner om att svansen skulle behöva amputeras.

Även om det är jobbigt, var det befriande när jag äntligen kunde åka iväg med henne. Stackarn är rädd för att åka bil, så hon jamade ljudligt och producerande även lite saker som spred en synnerligen ogynnsam odör. I dessa fall rekommenderas tidningar som underlag i kattkorgen. Lätt att byta ut i mellantid ...

Det behövde inte amputeras någon svans! Veterinären fick halvsöva henne, för att kunna undersöka henne, för hon hade uppenbarligen ont på baken. Känns konstigt att se dem så slappa och värnlösa. Veterinären kände igenom och hittade djupa kattbett precis över svansroten. Uppenbarligen har lilla fröken (nåja, hon väger 4,4 kg fick jag veta!) varit i slagsmål.

Ronja fick antibiotika och smärtstillande. Såren rakades så vi kunde se ordentligt. Och så passade vi på att vaccinera henne. Och titta i öronen, för hon har "flygplanat" sig med öronen på sistone och tuggat, som om det kliar i hörselgången på henne. Jag trodde det var ohyra. Men det var en gojk-klump i ena örat som veterinären bara delvis kunde pilla bort - hon var rädd att skada trumhinnan om hon tog mer.

Så matte kommer inte bli populär! För de närmaste 3-4 dagarna ska jag klämma runt om såren och hålla dem öppna, så eventuellt var och sårvätska kommer ut. Tvätta med klorhexidin. Och jag ska hälla smutslösande vätska i ena örat, hålla ihop och massera så att det kommer ner ordentligt i örat. Och ge henne antibiotika två gånger om dagen, i 10 dagar! Till Ronja! Hon är inte den fördragsamma typen. Inte som snälla Zolly, som bara blängde argt på mig i några veckor efter att hon hade varit i slagsmål. Vi får nog hjälpas åt, maken och jag. För man behöver vara minst två vuxna för att övermanna en bångstyrig katt. Tur vi har klorhexidin hemma ...

Ronja är dessutom tvungen att hålla sig inne några dagar, vilket genast väckte hennes missnöje då hon förgäves förökte smita ut när vi gick ut till hästarna. Det är inget fel på hennes livlighet i alla fall! Och svansen har faktiskt börjat få styrsel igen!

Vi red N-rundan. Och längs stigen fann vi massor av blåsippor! Så fina! Saga både travade och töltade perfekt och var lydig hela vägen! Hon är en pärla när hon vill! Väl hemma igen gjorde jag en liten vår-expedition. Gräset växer så det knakar! Även i vinterhagen där hästarna går och äter det de kan! De hinner inte äta av! Det har kommit massor av grönt gräs på bara en vecka!

Det kan ju vara lurigt nu, för deras ovana magar, om det plötsligt kommer ohyggligt mycket färskt, näringsrikt gräs! Så vi delade av vinterhagen! Då förblir förhoppningsvis ena delen ganska avbetad och vi kan börja vänja dem några timmar i taget i den andra delen. Kors, snart är det dags att släppa dem i sommarhagarna!

Slapp svans ...

Vi lade märke till att Ronja satt konstigt. Hon satte sig liksom inte riktigt ned. Och så kom vi att tänka på - svansen hänger! Hon brukar ju ha svansen i vädret som ett utropstecken! Hon går nästan som vanligt, hoppar upp och ner på bord och i fåtöljer, äter, är kelig och "som vanligt" annars, så hon är nog inte alltför olycklig. Hon reagerar inte ens så mycket när man tar där. Men lite. Man undrar om den är bruten? Eller ur led? Det är liksom ingen styrsel i den. Och man frågar sig hur det gått till. Det blir veterinären i morgon bitti, first thing! Min lilla Ronja!

Var grinig när vi åkte hem idag. Blev nog avbruten typ 20 gånger på jobbet och hann inte med som jag hade velat. Suck. Är ju egentligen ledig hela torsdagen. Hade tänkt jobba torsdag förmiddag i alla fall, för att komma ikapp med en broschyr, men nu får det ju bli veterinärbesök istället. Får jobba vid nå't annat tillfälle.

Vi bunkrade påska-mat på Ale Torg. Oj, så mycket mat det blev! Men så är det ju en ganska lång helg!

Väl hemma hade vi NH-träning med hästarna. Saga var lite ofokuserad i början, men det tog sig. Backa för ringlande grimskaft kan hon riktigt bra nu. Hon har lärt sig signalen. Jag har mest problem med att flytta framdelen utan beröring, undan blicken. Särskilt på ena sidan. Hon har nog inte fattat riktigt. Men jag var i stort sett nöjd i alla fall. Hon försöker verkligen nu.

Som ett genrep till påskhelgen

Slummer i solen

En fluga på sav-kalas i björken!

Solglimt i saven

Tittar man noga - ser man stallet upp och ner i sav-droppen!
(Klicka på bilden så blir den större)

11.30 var vi i ridhuset för lektion. Jag visste inte hur det skulle gå - har ju inte ridit Saga sedan förra lördagen, tror jag. Utom en kort vända igår efter att hon fått sin sko. Men det gick ganska bra. Hon blev mjuk och fin, gav efter i sin kropp och började gå i form fint. Jomän, det ska nog bli ordning på henne med.

Mökkvi var stel igen. Vi insåg att tidigare har vi ju ridit igång dem ganska länge medan grannen red. Men nu är ju grannens häst "mammaledig", så nu är det ju vår tur att ha lektion på en gång, liksom. Mökkvi behöver nog de där 40 minuterna att värma upp. Så nästa gång ska nog maken komma igång lite innan. I Sagas fall handlar det mest om att få upp farten. För när hon väl travar och töltar, blir det oftast hur bra som helst! Hon har en väldigt bra trav! Och tölten är också fin! Hon är så duktig, lilla Saga. När hon vill. Och matte gör rätt ...

Det är fantastiskt bra att rida för instruktör! Vi hade aldrig fixat detta själva. Men det känns i musklorna, det gör det ...

Solen kom fram på eftermiddagen så det blev läge att gå och skrota ute med Zolly som följesslagare. Märkte att en massa grenar brutits på björken framför köket. Där var svarta hårstrån i ändarna. Och de var alla i lagom äthöjd för en häst.... Hmmm. Hur som helst droppade björksaven ymnigt, så flugorna hade party på grenarna!

Ser redan fram emot påskhelgen. Fem lediga dagar! Underbart! Då ska jag sova. Rida. Gå och skrota. Pyssla med pållar. Och fika. I solen. Nice!

Lat lördag i bilder

Dimman lättade i takt med den stigande solen, när jag var ute och fodrade pållarna.

Maken brukar jorden.

Myrorna var i full gång.

Maken & Mökkvi - en stilig kombo!

Saga, och Mökkvi med slappa underläppen. Tänk om han blir solbränd innanför läppen! Eller drunknar om det regnar!

Denne lille gynnaren bodde i luckan på komposten.

Hovslagaren skulle komma sent hade hon sagt. Rida kunde jag inte med Sagas tappade sko, så jag gick och latade mig medan maken röjde i grönsakslandet. Så skönt att bara vara, skrota på hemmanet och leta vårtecken. Med hjälp av Zolly. Sitta på trappen bakom huset och fika i bara T-shirt (och byxor förstås) och se våra och grannarnas hästar slappa i solen. Se Zolly slicka myror ur pälsen.

Gröna strån stack upp här och var, några narcisser vid brunnen är på gång, myrorna myllrade och jag höll på att krocka med en humla!

Hovslagar'n kom vid 19-snåret, och konstaterade att vi nog kan vänta några veckor med att sko om Mökkvi. Så maken red N-rundan och upptäckte några blåsippor i skogen! Och jag red en vända i paddocken när Sagas sko var på plats.

Detta är den bästa tiden på året! Inga sniglar, bara enstaka insekter, lagom varmt med friska kalla morgnar! Varmare än så här behöver det aldrig bli!

Zollywood presenterar: Syskonkärlek

Uteritt i vårkvällen!

Mökkvi lite ostyrig både i luggen och i posen.

Saga lystrar uppmärksamt på Mökkvis klampande ute i paddocken.

Idag var maken på dåligheter, så jag red Mökkvi på N-rundan. Härlig tur! Snäll och följsam Mökkvi. Saga fick bara ha det bra idag, hon har tappat en sko, så då blir det bara visitation och kel. Och lite gott kraftfoder förstås.