Det blev tvunget med ett toabesök på morgonkvisten. Bland troll, stubbar och svampar...
Interiören.
Leaving Norrqvarn.
I Skara.
Här fanns det riktigt god thaimat!
Qvarnstensgruvan i Lungås.
Här har man brutit kvarnsten sedan 1147!
Taket var vågigt som en sandbotten. med olika fossil i. I själva verket är taket sediment som landat på en sjöbotten för miljoners år sedan, och sedan har själva botten grävts ur! Så coolt!
På vägen mot parkeringen fanns lite konstverk uppställda.
Pilgrimsleden går här.
Undras vad det här är för träd? Det var ganska högt!
Vid en av slussarna i Sjötorp.
Matdags!
Solnedgång.
Vi åkte hem tidigt på morgonen och skötte våra djur, för att sedan köra vårt döda föl till obduktion i Skara. När fölet väl var lämnat i Skara kunde vi släppa hela den sorgliga historien lite, för nu hade vi ju gjort allt som fanns att göra.
Vi började med en rejäl måltid på en thai-restaurang innan vi åkte till Lungås Minnesfjäll och tittade på en kvarnstensgruva där. Man fick gå en bra bit på en skogsstig så jag trodde nästan vi gått vilse, men så hittade vi ett litet besökscenter med ett litet fik och några lador med gamla vagnar man dragit kvarnstenarna på, etc. Hembygdsklädda ungdomar tog emot och en tjej guidade oss och ett annat par nere i gruvan.
Sådant slit männen som jobbade där haft! Oftast fick fruarna själva sköta deras gårdar, medan männen slet i gruvan och ofta dog i förtid pga stenlunga av allt stendamm. Kvarnstensbrytningen här höll på från 1147 till 1919 och kvarnstenar härifrån sändes ända till Turkiet!
Som folk slet! Ska aldrig klaga mer på mitt jobb!
Efteråt åkte vi till Sjötorp invid Vänern, där de första slussarna i Göta Kanal finns. Har alltid trott Göta Kanal gick från Göteborg till Stockholm, men det är Trollhätte Kanal som går mellan Göteborg och Vänern, medan Göta Kanal går mellan Sjötorp i Vänern till Mem på östkusten, nära Söderköping.
Det blev en fin kväll i lilla söta Sjötorp, nu fullt av kanalturister. Kan tänka mig att där är rätt stillsamt på vintern...
(Senare tillägg: det visade sig att lilla nougatflickan också hade lite hjärtfel, så hon hade dött av hjärtsvikt. Hon var ju inte alls släkt med det andra fölet som dog, så jag gissar att vi bara haft otur.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar