onsdag, september 10, 2014

Mysteriet med den febrige fålen.

På väg hem från jobbet i måndags, hamnade minsann regnbågens ände rätt i vägbanan! Men inte såg jag till någon kruka guld.
 Saga låter sig gärna fångas in för att få komma in till Mökkvi i stallet och mumsa hö.
 Månskensnatt.
Ronja tar igen sig. Hon levererar gnagare nästan varje dag. Ibland flera. Det är inte lätt att vara gnagare hos oss...

 
Veterinären var ute hos oss i måndags och tog prover på Mökkvi. Vi vet nu att det INTE är borrelia och inte någon förgiftning som orsakar febern. Antagligen är det ett virus, och i så fall får det läka ut av sig själv. Mökkvi får mycket boxvila med lite utevistelse i paddocken varje dag bara för att inte bli uttråkad. Om nätterna tar jag in Saga som sällskap. Febern ligger mellan 39-40,7 (mot normalt 38) och han blir lite hjälpt av sin febernedsättande medicin. Men vi vill ju att han ska bli helt feberfri! Han äter i alla fall med god aptit och är ganska nyfiken och kontaktsökande. Det känns bra att han inte är apatisk och matvägrar. Stackars lilla Mökkvi!

Saga har fortfarande normala temperaturer, så jag börjar tro att hon kanske inte åker dit på vad det nu är Mökkvi har. Men man vet aldrig.

Positivt är i alla fall att lille Capac i alpackahagen, som vi slutade stödmata för några veckor sedan, verkar gå upp i vikt som han ska ändå, nu! Trägen vinner!

Inga kommentarer: