En liten nyfödd!
På benen.
En kille med stolt hållning.
En timma gammal. Tjo!
Bilen tok-packad inför ridkursen.
"Fjuppisen" fick täcke på innan vi åkte. Då blev alla kompisarna nyfikna.
Lille fjuppisen.
Jag och Saga. I pass. På rampen.
Maken var uppe vid 6-snåret, men såg ingen nyfödd alpacka. Parucha har varit så rund så länge att hon MÅSTE få fölet snart! Och det fick hon! Vid 8-snåret gick maken ut igen och såg hur alla alpackorna samlats runt något på marken – en nyfödd alpacka!
Han var nog bara 10 minuter gammal när vi hittade honom. Vi åt vår frukost på verandan i väntan på efterbörden.... (man får inte vara känslig om man är alpackabonde). Den kom som den skulle, fölet var uppe på benen när han skulle, och lyckades slutligen hitta rätt till "mjölkbaren" och maken hörde honom smacka ljudligt. Allt hade gått bra! Då kändes det OK att några timmar senare åka till vår stundande ridkurs med våra ridgruppskompisar. Grannarna hade lovat att titta till dem när de ändå var ute med sina djur, så fölet var inte helt utan tillsyn.
Vid 14-snåret åkte vi iväg, med Volvon fylld av sadlar, vojlockar, träns, boots, spön, hjälmar, säkerhetsväst, täcken, ryktdon, hovkratsar, en dygnsranson hö till hästarna, mat till aftonen, sängkläder, handdukar, och lite klädombyte. Och så hästarna i släpet. Som vanligt körde maken medan jag satt bredvid och höll andan. Men det blev inget stök i släpet! Väl framme lastade vi av hästarna, och de fick stå i två boxar nära ridhuset. Och jag drog en suck av lättnad. Resan dit hade gått bra!
På kvällen red maken i en grupp och jag i en. Tanken var att jag skulle kunna studera maken och Mökkvi och filma lite, men vi var några som kom att prata så mycket, så jag hann aldrig titta på innan det var dags att göra i ordning min egen häst... Vi fick träna tölt och pass på trärampen. Så kul och så nyttigt - man hör takten så bra och hör själv när det blir rätt. Jag fick till en riktigt bra pass på sluttampen, med god hjälp av vår ridlärare!
Sedan åkte vi till det lilla huset där vi skulle bo, åt ungsstekt kyckling som jag marinerat, med en smarrig sås gjord på marinaden som blev kvar i formen under tillagningen. Till detta avorioris med parmesan i. Därpå min traditionsenliga chokladpudding som jag fått särskild "beställning" på! :-)
Det blev en trevlig kväll med mat, vin och massa prat. Våra ridlärare kom efter maten och pratade och drack vin de med. På det hela taget väldigt trevligt och det blev allt lite småsent i säng och ganska mycket vin – och vi som skulle vara awesome på ridpassen nästa dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar