"Conquer your fears"

Mökkvi redo för lektion.

Saga står och kikar på stilige Strekkur i boxen bredvid.

Uppvärmning.

Och lektion.

Lunch.

Bus!

Vår lille fjuppis. Tupaq ska han heta. Efter Inka-hövdingarna. Inte efter någon trist rappare.

Saga har gjort sig väl förtjänt av en massa grönt gräs!

Systrar i solen.

Zolly i solnedgång.

På förmiddagen hade vi sits- och balansträning på kursen. Min sits är ganska ok, men det är märkligt att jag har så svårt att hålla armarna rätt, och händerna stilla. Men jag fick bra tips.

Lunch åt vi på Lysegårdens golfklubb, innan det var dags för eftermiddagspasset med ridning på rampen. Och ovalbanan.... Jag vet ju i huvudet att ovalbanan gått bra alla tidigare gånger och att jag inte behöver vara så rädd. Men min kropp minns att jag ramlade av och slog mig sist jag red i pass utomhus. 

Vår första vända, med Mökkvi som "draghjälp" blev således lite läskig. Jag berättade för ridläraren varför, och sedan fick jag rida banan ensam. Och jag märkte att det gick bra. Jag kunde hålla Saga precis i den fart jag ville, och vågade öka. För man får inte fega ur! Man måste trotsa sina rädslor. Och det gick bra! Efter några varv övade vi lite till på rampen. Och sedan var det slut på ridkursen!

Varje år planerar vi så länge i förväg, och pusslar med datum, och så plötsligt är det dags för den efterlängtade kursen, och då går allt så fort!

Lite nervös, fortsatt, var jag för färden hem. Sist vi körde från Lysegården, sparkade ju Saga upp små sår vid hoven igen. Men denna gång, hela hemvägen, även när vi var stillastående vid rödljus, så stod hon helt lugnt! Tricket är helt uppenbart att lasta henne till vänster i transporten!

Så väl hemma hade jag övervunnit två "fears", och kunde nöjd med mig själv gå och beundra vår lilla fjuppis, numera namnad Tupaq (arbetsnamn var "Fall Out Boy" eftersom pappan heter Atomic, men skämtet är väldigt smalt och förstås kanske endast av en av makens kompisar...).

En seriös träningsvärk gjorde dagens mockning till ett oerhört tungt jobb, och jag sov hur gott som helst när jag slutligen "fick" gå och lägga mig!