48 bast!

Maken och Mökkvi på lektion kl 9.00.

Sawila. Högdräktig och så stor att man tror att hon ska explodera!

Vår nyfikna lilla flock!

Maken hade ordnat en smarrig aftonvard.

Lite vin, så ser man tre stall istället för ett....

Zolly var med och firade.

Kl 7.00 var vi uppe, för att Mökkvi skulle hinna äta lite gräs och vi lite frukost, innan det var dags att lasta Mökkvi på släpet och åka iväg till makens ridlektion. Vi var på plats först och där var så tyst att vi grunnade på om vi tagit fel på datum. Men så kom vår tränare, och så småning droppade det in fler och fler, som skulle rida på senare tider.

Vi var hemma igen kl 11 och var både hungriga och lite vilsna. Vi brukar ju äta frukost då....

Efter att ha skött alla djur satt jag och slappade i soffan medan maken fixade mat för att fira min födelsedag. Det blev grillad fläskkarré som legat i makens smarriga marinad, krossade potatisar, hemodlad mangold, serbisk plommonkonjak och rosévin. Solen sken och missarna kom och gick medan vi satt där och åt och pratade och njöt brylépudding till efterrätt. 

Tänk att jag är 48 bast! Jag är ju en medelålders tant! Men jag känner mig ungefär som jag alltid gjort. Nå, jag är inte den som nojar över lite ålder. Man är inte äldre än man gör sig. Och tycker det är lite fånigt när folk skäms över sin ålder. Man ska väl vara stolt över att man ju faktiskt är lite vis och klok och har varit med om något, vet var man står. Och vem vet – lever jag till 96 års ålder så har jag ju lika långt liv kvar som jag redan levt....