En vinglig liten kille!
"Vem är du?"
Dags att hälsa nykomlingen välkommen.
Sedan får man ta en liten vilostund.
Hungrig.
Äntligen! En diabild!
Det har ju varit blött i hagarna ett tag på sistone, så våra hästar har fått stå i stallet, och grannens i paddocken, för att hovarna ska kunna torka upp. Så idag gick jag ut 8.30 för att släppa ut hästarna. Och tittade in till alpackorna. Där låg en alldeles nyfödd liten suri-hingst! Snart födde mamman fram moderkakan, så han var alldeles färsk!
Så småningom reste han sig på väldigt vingliga ben. Men jag märkte efter hand att mamma Sawila inte ville ge honom di. Fölen behöver ju få sin råmjölk inom 2 timmar, så jag blev orolig. Han fick inte dia för mamma, som i övrigt verkade mån om honom.
Jag ringde veterinären och uppfödaren vi köpt Sawila från, för råd, och så småningom åkte jag till Kungälv för att möta upp den väldigt upptagna veterinären, så jag kunde få Oxytocin för att ge Sawila via en spruta. Oxytocinet skulle hjälpa Sawila att släppa mjölken. Innan jag åkte matade jag fölet med ko-råmjölk jag hade i frysen, och han åt med god aptit ur nappflaskan! Så söt!
Väl i Kungälv måste det ha sett skumt ut när veterinären och jag stod och utbytte kanyler och medicin på en P-plats. Jag var snabbt hemma igen och gav Sawila sprutan. Och bara någon minut senare fick fölet dia! Fast bara några sekunder! Så under eftermiddagen gick jag ut då och då och matade honom, men framåt kvällen märkte jag att han blev mindre och mindre intresserad av nappflaskan, och att han fick dia mamma längre och längre. Oxytocinet hade nog gjort sitt jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar